Onsdag i Maisons-Laffitte
Skrivet 2011-09-28 Klockan 09:39:19
På fredagen var de väldigt snälla och beskedliga, och jag kunde knappt tro att de var samma barn som kvällen innan. Barnen var hos sin pappa under helgen, och blev hämtade vid 18-tiden, så efter det var jag ledig, underbart! Men innan min helg började fick jag en lektion i hur-man-säger-åt-barn-att-sluta-på-bästa-sätt av Jean-Philippe, Corinnes pojkvän/sambo (vet inte riktigt vad jag ska kalla honom).
"Corinne sa att du hade haft lite problem med barnen igår", sa han när vi stod i vardagsrummet och kollade på barnen som hoppade studsmatta ute. Ja, de var lite bråkiga igår, höll jag med. Hur gör du när du säger till de att sluta, om de till exempel bråkar vid middagsbordet? ville han veta. Jag sa att jag väl började med att säga till "snällt", säger "s'il te plaît" och så.
"Men tänkt dig att de här kuddarna är Stanislas och Thibault som bråkar, vad skulle du säga då?" Sen fick jag stå där och låtsas säga till kuddarna att sluta bråka medan han kom med råd, så som "tänk på att tala lite långsammare, barnen märker om du är stressad", "lite mer styrka i rösten, men skrik inte" och "tänk på hållningen, så att du ser självsäker ut". Jag kände mig jättefånig. Till slut kom barnens pappa för att hämta barnen och jag blev ledig.
Jag bytte kläder och gjorde mig i ordning, för på kvällen åkte jag in till Paris och träffade Lina (från Sverige) och Nina (från Slovenien). De åker samma RER som jag, men bor på precis andra sidan om Paris. Vi åt middag på en mysig liten restaurang och promenerade sedan lite längs Seine. Det hände mycket spännande i Paris om nätterna, vi blev bland annat omåkta av en massa (jag menar verkligen jättemånga!) personer på rullskridskor. De åkte på gatan i en jättestor klunga, de tog aldrig slut med folk, de var säkert flera hundra. Det var ganska kul att se, vissa var utklädda och jag tror jag såg två personer som hade någon sorts lampor eller "ljusslangar" på sig.
Förutom alla människor på rullskridskor var det också mycket annat folk i rörelse. Jag förstår dem, Paris är verkligen vackert om natten.
På lördagen åkte jag in till Paris igen för att träffa Lina och shoppa. Det blev dock inte så mycket shopping för min del, jag köpte två böcker till skolan och skavsårsplåster till mina fötter (jag hade fåttskavsår på fredagskvällen). Det blev mycket promenerande på lördagen. Vi gick fram och tillbaka på gatorna vid Châtelet för att försöka hitta några secondhand-affärer som skulle finnas där. Vi hittade tyvärr inga, men det är ju många helger kvar så vi ska nog hitta dem så småning om...
Nu är det mer än tre veckor sedan jag åkte hemifrån. Jag har aldrig varit ifrån min familj så här länge förut, men titta vad bra det går! Jag lever och mår bra. Självklart har jag hemlängtan ibland, men det går bättre och bättre, särskilt nu när jag har lärt känna lite folk och kommit in i livet och rutinerna här.
Ja, vad har då hänt sen jag skrev sist? I torsdags var jag barnvakt på kvällen. Barnen bestämde sig för att det var ett utmärkt tillfälle att testa sin nya au pair, och höll på att driva mig till vansinne. Först var det bråk när de skulle duscha, det lät som om de genomled all världens plågor i badrummet. Sedan var de helt hysteriska vid middagsbordet. De kunde inte sitta still, sprang hela tiden upp från bordet, knuffade i varandra, skrek och hade sig. Jag hade lagat makaronipudding till middag, för den förra au pairen sa att de tyckte om det. Men vi använde nog inte samma recept, för barnen var inte alls så förtjusta i min makaronipudding. Det var bara makaroner, lök, skinka och ost i, och så en äggstanning som jag hällt över, så jag trodde att de skulle gilla det. De älskar pasta i vanliga fall. Men den här maträtten föll dem inte alls i smaken. Jag tror att det var äggstanningen de inte gillade. Tvillingarna åt i alla fall varsin liten portion, men den yngsta åt bara en makaron och sa sedan att han inte tyckte om det. Jag fick dem att äta varsin frukt så att de i alla fall skulle få något i magen (att de var så bråkiga innan middagen tror jag berodde på att de var hungriga). Till efterrätt åt vi en tigerkaka som jag hade bakat. Den var jättegod, och det tyckte barnen också, så där fick jag lite uppskattning. Resten av kvällen var ganska lugn och de gick till sängs utan att bråka allt för mycket. På fredagen var de väldigt snälla och beskedliga, och jag kunde knappt tro att de var samma barn som kvällen innan. Barnen var hos sin pappa under helgen, och blev hämtade vid 18-tiden, så efter det var jag ledig, underbart! Men innan min helg började fick jag en lektion i hur-man-säger-åt-barn-att-sluta-på-bästa-sätt av Jean-Philippe, Corinnes pojkvän/sambo (vet inte riktigt vad jag ska kalla honom).
"Corinne sa att du hade haft lite problem med barnen igår", sa han när vi stod i vardagsrummet och kollade på barnen som hoppade studsmatta ute. Ja, de var lite bråkiga igår, höll jag med. Hur gör du när du säger till de att sluta, om de till exempel bråkar vid middagsbordet? ville han veta. Jag sa att jag väl började med att säga till "snällt", säger "s'il te plaît" och så.
"Men tänkt dig att de här kuddarna är Stanislas och Thibault som bråkar, vad skulle du säga då?" Sen fick jag stå där och låtsas säga till kuddarna att sluta bråka medan han kom med råd, så som "tänk på att tala lite långsammare, barnen märker om du är stressad", "lite mer styrka i rösten, men skrik inte" och "tänk på hållningen, så att du ser självsäker ut". Jag kände mig jättefånig. Till slut kom barnens pappa för att hämta barnen och jag blev ledig.
Jag bytte kläder och gjorde mig i ordning, för på kvällen åkte jag in till Paris och träffade Lina (från Sverige) och Nina (från Slovenien). De åker samma RER som jag, men bor på precis andra sidan om Paris. Vi åt middag på en mysig liten restaurang och promenerade sedan lite längs Seine. Det hände mycket spännande i Paris om nätterna, vi blev bland annat omåkta av en massa (jag menar verkligen jättemånga!) personer på rullskridskor. De åkte på gatan i en jättestor klunga, de tog aldrig slut med folk, de var säkert flera hundra. Det var ganska kul att se, vissa var utklädda och jag tror jag såg två personer som hade någon sorts lampor eller "ljusslangar" på sig.
Förutom alla människor på rullskridskor var det också mycket annat folk i rörelse. Jag förstår dem, Paris är verkligen vackert om natten.
På lördagen åkte jag in till Paris igen för att träffa Lina och shoppa. Det blev dock inte så mycket shopping för min del, jag köpte två böcker till skolan och skavsårsplåster till mina fötter (jag hade fåttskavsår på fredagskvällen). Det blev mycket promenerande på lördagen. Vi gick fram och tillbaka på gatorna vid Châtelet för att försöka hitta några secondhand-affärer som skulle finnas där. Vi hittade tyvärr inga, men det är ju många helger kvar så vi ska nog hitta dem så småning om...
I söndags blev det sovmorgon och sedan en sväng till svenska kyrkan. Det var ett informationsmöte kl 15 om kyrkan och dess verksamhet för oss unga svenska i Paris. Tyvärr hade jag inte riktigt koll på när min RER gick, så jag cyklade till min station i god tid innan, men fick vänta där ett tag på ett tåg och kom därför nästan 20 minuter försent. Därmed missade jag också i princip all info om svenska kyrkan, och fick istället höra om norska kyrkan och friskis&svettis i Paris. Men jag pratade med några andra tjejer där så de berättade för mig vad som hade sagts. Sedan köpte vi lite fika och sat och pratade till kl 18, det var väldigt trevligt.
Ja, det var min helg alltså. Jag hade väldigt trevligt, det skönt att ha helgerna lediga och kunna göra precis vad jag vill. Paris är en jättefin stad och jag kan knappt förstå att jag ska bor här i nio månader till!
Ja, det var min helg alltså. Jag hade väldigt trevligt, det skönt att ha helgerna lediga och kunna göra precis vad jag vill. Paris är en jättefin stad och jag kan knappt förstå att jag ska bor här i nio månader till!
Igår var första dagen i skolan för mig, alltså första dagen på min franskakurs. Jag känner mig jättenöjd efter första lektionen. Vi är en liten klass, vilket känns bra för då kan man få den hjälp man behöver. Läraren verkar riktigt bra. Vi har redan fått läxa, lite verb- och ordkunskapsövnigar till på fredag och en liten skrivuppgift till nästa vecka. Efter skolan gick jag och fikade med två tjejer från min klass, en kommer från Tyskland och den andra från England. De var jättetrevliga. Vi pratade franska med varandra, det var lite svårt men det gick. Vi förstod vad de andra sa och det är ju huvudsaken. Det var kul att få prata franska med någon som är på samma "nivå" som en själv, man behövde inte känna sig dum när man böjde verben fel eller var tvungen att stanna upp för att hitta rätt ord.
Efter skolan hämtade jag barnen, fikade och sen gick vi hem till barnens kompis tvärs över gatan. Barnen lekte med varandra och jag drack te och pratade med mamman i huset. Hon kommer från Skottland så jag kunde prata engelska med henne. Hon var väldigt snäll och sa jag självklart var välkommen tillbaka och om jag någon gång behövde en kram kunde jag komma till henne.
Idag (och alla andra onsdagar också) är 6-åringen ledig och 11-åringarna går bara i skolan på förmiddagen, därför jobbar jag hela dagen. Corinne är också ledig idag så jag behöver inte vara själv med barnen hela dagen. Oroa er inte, jag sitter inte vid datorn på arbetstid. Just nu är Corinne borta på ett ärende och Stanislas följer med henne så jag är ensam hemma och har lite tid för mig själv.
Efter skolan hämtade jag barnen, fikade och sen gick vi hem till barnens kompis tvärs över gatan. Barnen lekte med varandra och jag drack te och pratade med mamman i huset. Hon kommer från Skottland så jag kunde prata engelska med henne. Hon var väldigt snäll och sa jag självklart var välkommen tillbaka och om jag någon gång behövde en kram kunde jag komma till henne.
Idag (och alla andra onsdagar också) är 6-åringen ledig och 11-åringarna går bara i skolan på förmiddagen, därför jobbar jag hela dagen. Corinne är också ledig idag så jag behöver inte vara själv med barnen hela dagen. Oroa er inte, jag sitter inte vid datorn på arbetstid. Just nu är Corinne borta på ett ärende och Stanislas följer med henne så jag är ensam hemma och har lite tid för mig själv.
Det var väl en ganska bra sammanfattning av vad som har hänt sedan förra veckan. Nu ska jag bara ta det lugnt tills de andra kommer tillbaka.
Au revoir!
Au revoir!
Välkommen till Frankrike!
Skrivet 2011-09-20 Klockan 22:17:35
Idag fick jag mitt åttonde "Välkommen till Frankrike!"-sms från Priceinfo. Jag och min mobil har varit här i över två veckor nu, jag förstår inte varför jag fortfarande får de här sms:en. Men nu har jag i alla fall stenkoll på priserna för sms och samtal till och från min svenska mobil.
Igår hann jag både med att städa övervåningen, där jag och barnen har våra rum och badrum, och baka bröd. Jag kände mig jätteduktig. Dammfria sovrum, ett skinande rent badrum och tre påsar morotsbröd med solrosfrön och honung blev resultatet av mitt slit.
Bonne nuit!
Idag fick jag mitt åttonde "Välkommen till Frankrike!"-sms från Priceinfo. Jag och min mobil har varit här i över två veckor nu, jag förstår inte varför jag fortfarande får de här sms:en. Men nu har jag i alla fall stenkoll på priserna för sms och samtal till och från min svenska mobil.
Igår hann jag både med att städa övervåningen, där jag och barnen har våra rum och badrum, och baka bröd. Jag kände mig jätteduktig. Dammfria sovrum, ett skinande rent badrum och tre påsar morotsbröd med solrosfrön och honung blev resultatet av mitt slit.
Bröden smakade faktiskt riktigt gott, lite sötare än det bröd jag är van vid. Barnen tyckte i alla fall om dem och det är huvudsaken. Jag var lite rädd att de skulle äta bröden med nutella, då skulle det ju bli ett nästan lika onyttigt och sockerfyllt mellanmål som vanligt. Mina farhågor blev delvis besannade. 11-årige pojken åt brödet med mängder av nutella, 11-åriga flickan åt med smör (som man ska!) och 6-årige pojken doppade det i mjölk och åt det som det var.
Jag har känt mig väldigt duktig på sistone. Sängen är bäddad så fort jag har stigit upp på morgonen, (nästan) inga kläder på stolen i mitt rum , bortdet alltid avtorkat efter frukost/lunch/fika, plockar undan i köket direkt efter att jag har använt något i köket, lagar lunch nästan alla dagar i veckan och stryker kläder och lakan. Oj, vad mamma och pappa skulle vara stolta om de såg mig nu.
Här är förresten den utlovade bilden på Deluxe-strykjärnet. Som ni ser står den i en slags ställning, där man också fyller på vatten. Den rymmer 1,8 liter så man slipper springa och fylla på vatten flera gånger medan man stryker, vilket är jätteskönt när det är så pass mycket som ska strykas. Jag stryker i princip alla slags kläder, lakan, örngott och handdukar. Har till och med börjat stryka mina egna t-shirtar, jag som aldrig brukar stryka mina kläder (bara skjortor, och knappt det egentligen).
Jag har känt mig väldigt duktig på sistone. Sängen är bäddad så fort jag har stigit upp på morgonen, (nästan) inga kläder på stolen i mitt rum , bortdet alltid avtorkat efter frukost/lunch/fika, plockar undan i köket direkt efter att jag har använt något i köket, lagar lunch nästan alla dagar i veckan och stryker kläder och lakan. Oj, vad mamma och pappa skulle vara stolta om de såg mig nu.
Här är förresten den utlovade bilden på Deluxe-strykjärnet. Som ni ser står den i en slags ställning, där man också fyller på vatten. Den rymmer 1,8 liter så man slipper springa och fylla på vatten flera gånger medan man stryker, vilket är jätteskönt när det är så pass mycket som ska strykas. Jag stryker i princip alla slags kläder, lakan, örngott och handdukar. Har till och med börjat stryka mina egna t-shirtar, jag som aldrig brukar stryka mina kläder (bara skjortor, och knappt det egentligen).
Idag åt vi räkor till middag. Mums! tänkte jag när jag så dem. Det var oskalade räkor, så man fick jobba lite för brödfödan. När jag väl hade skalat mina räkor och kunde började äta blev jag lite besviken, de smakade inte så mycket. De kändes inte som att de var kryddade eller något, utan bara kalla och ja, lite tråkiga i smaken. Som tur var bjöds det också på zucchini som hade gratinerats i ugnen med ost av något slag. Det var jättegott! Till efterrätt åt jag citronsockerkaka och en bit mörk choklad med apelsinsmak.
Imorgon ska jag och Corinne till banken på morgonen för att öppna ett bankkonto till mig, där jag kommer att få min lön. Corinne är verkligen toppen! Hon är jättesnäll och jag kan alltid fråga henne om det är något jag undrar över.
Jag har bett att få laga lunchen imorgon, så då bjuds det på tomat- och lökpaj. Jag har suttit och kollat runt på lite olika recept på internet idag och blivit riktigt hungrig när jag har sett alla läckra bilder på pajer av alla de slag. I slutändan blev jag ändå tvungen att fråga mamma på facebook om receptet på pajen som jag brukar göra, nästan alla pajer innehöll gräddfil eller crème fraiche, och det har vi inte hemma. På torsdag ska jag cykla till centrum och handla lite grann, jag har tänkt göra makaronipudding till lunch på torsdag och behöver lite skinka eller kassler till den (receptet innehöll egentligen falukorv, men jag tvivlar på att jag kommer att hitta det här). Jag vet inte om jag har nämnt det, men min familj har knappt något kött i varken kylen eller frysen, de äter mest grönsaker. Lite fiskpinnar har jag hittat, men jag tror inte att de gör sig så bra i makaronipudding.
Jag ska snart gå och lägga mig men först ska jag läsa lite i reseguide-boken om Paris som den förre au pairen lämnade kvar här. Jag måste göra en lista på allt jag vill hinna se och göra i Paris under mina 10 månader här.
Imorgon ska jag och Corinne till banken på morgonen för att öppna ett bankkonto till mig, där jag kommer att få min lön. Corinne är verkligen toppen! Hon är jättesnäll och jag kan alltid fråga henne om det är något jag undrar över.
Jag har bett att få laga lunchen imorgon, så då bjuds det på tomat- och lökpaj. Jag har suttit och kollat runt på lite olika recept på internet idag och blivit riktigt hungrig när jag har sett alla läckra bilder på pajer av alla de slag. I slutändan blev jag ändå tvungen att fråga mamma på facebook om receptet på pajen som jag brukar göra, nästan alla pajer innehöll gräddfil eller crème fraiche, och det har vi inte hemma. På torsdag ska jag cykla till centrum och handla lite grann, jag har tänkt göra makaronipudding till lunch på torsdag och behöver lite skinka eller kassler till den (receptet innehöll egentligen falukorv, men jag tvivlar på att jag kommer att hitta det här). Jag vet inte om jag har nämnt det, men min familj har knappt något kött i varken kylen eller frysen, de äter mest grönsaker. Lite fiskpinnar har jag hittat, men jag tror inte att de gör sig så bra i makaronipudding.
Jag ska snart gå och lägga mig men först ska jag läsa lite i reseguide-boken om Paris som den förre au pairen lämnade kvar här. Jag måste göra en lista på allt jag vill hinna se och göra i Paris under mina 10 månader här.
Bonne nuit!
Söndag i Paris
Skrivet 2011-09-18 Klockan 22:16:16
Oj, oj, ett nytt inlägg redan? Ja, jag skrev ju att jag skulle försöka uppdatera oftare, och inte skriva så långt, så här kommer ett lite kortare inlägg om min helg.
Nästa helg ser jag i alla fall framemot, då blir det Paris för hela slanten! Shopping med Lina på lördag och gratis(!) 3-timmars guidad tur i Paris på söndag. Turen är till fots så vill lär vara ganska trötta efter den, men då har vi nog sett ganska mycket och förhoppningsvis lärt oss lite mer om Paris geografi, så att vi hittar lite bättre.
Nu är det dags för mig att sova så att jag är pigg imorgon! På schemat står brödbakning (önska mig lycka till, har aldrig gjort dessa bröd tidigare), städning och strykning.
Oj, oj, ett nytt inlägg redan? Ja, jag skrev ju att jag skulle försöka uppdatera oftare, och inte skriva så långt, så här kommer ett lite kortare inlägg om min helg.
Igår var jag en sväng till Maisons-Laffittes lilla centrum och träffade Amanda. Vi gick först till Casino och köpte godis och chokladbröd och sedan till ett chocolaterie där jag köpte höstpraliner till Corinne (hon fyller år idag). Vi satte oss i en park och fikade lite (jag har börjat bli lite förfranskad; bröd och choklad till fika..) och gick sedan en liten promanad innan Amanda var tvungen att gå hem och förbereda sig inför kvällen.
På lördagskvällen satt jag barnvakt. Barnen testade verkligen mitt tålamod den kvällen vid middagen. Efter att ha sagt till dem 1000 gånger att sitta ner, äta sin mat och sluta knuffa i varandra utan något vidare resultat, blev jag till slut less och röt ifrån ordentligt. Då lugnade de sig lite. Pojkarna hade redan ätit klart så de gick från bordet, flickan satt kvar och åt, och var plötsligt hur snäll och beskedlig som helst. Jag var ganska nöjd med mig själv, att jag hade lyckats säga ifrån och satt mig i respekt hos dem. Tyvärr höll det inte i sig så länge. En halvtimme senare var det hysteriska busandet igång igen, en våning upp. Men nu lyssnade de på mig när jag sa till första gången, jag behövde inte tjata. När det sedan var dags för dem att lägga sig vid 10, var de jättesnälla. Borstade tänderna och la sig utan krångel och bråk. Nu lät det som att barnen här har varit jättesnälla alla andra dagar, men så är det väl inte riktigt. 6-åringen har skrikit och bråkat med mig massor med gånger under veckan, när han inte vill göra sina läxor eller inte vill duscha. Jag försöker lirka och kompromissa och han skriker tillbaka något som jag inte förstår. "Jag förstår inte, kan du förklara? Vad betyder det här eller det där?" har jag frågat om och om igen under veckan som har gått. Han är lika frustrerad som jag över att jag inte kan språket. "NEJ! Du förstår ju ingenting!" har han skrikit till mig ett antal gånger. Vilken tur att han inte är långsint i alla fall. Han kan vara hur arg som helst på mig efter fikat (vid 17-tiden) och sen är det helt bortglömt vid middagen och han är glad och tycker om mig igen.
Jag kom visst bort från ämnet lite grann. Min helg. Just det. Jag var alltså barnvakt på lördagen och middagen var väl det mest spännande som hände den kvällen. Idag, söndag, har jag gjort en massa känns de som. Corinne fyller som sagt år idag. Efter att jag hade ätit frukost (jag har börjat göra gröt, som jag äter tillsammans med lingonsylt från Ikea) gav jag min present till Corinne. Jag hade lite svårt att komma på vad jag skulle ge henne, jag har ju bara känt henne i 2 veckor. Det enda jag vet om henne är typ att hon gillar opera och choklad, och nästan aldrig äter kött. Jag chattade med Lina, en annan au pair som bor på andra sidan Paris, och hon föreslog att jag skulle lära mig sjunga opera till hennes födelsedag. Men jag kände att det nog inte skulle bli så uppskattat om jag ställde mig upp och sjöng opera vid middagsbordet. Eftersom jag gärna vill bo kvar här i 9 och en halv månad till bestämde jag mig för att köpa choklad istället. Corinne blev glad över pralinerna så det var nog ett bra val.
Strax efter 11 mötte jag Amanda och Mathilda för att gå och kolla på marknaden i Maisons-Laffitte. Det var en jättestor marknad, typ som en loppis. Det hade stängt av för trafik på flera gator och det stod bord uppställda överallt. Det såldes kläder, spel, filmer, böcker, möbler och katter (ja faktiskt! Vi såg kattungar till salu på ett ställe). Dessutom fanns det många stånd med mat, alltså crêpes och baguetter. När vi sett oss mätta på marknaden åkte vi in till Paris. På metrostationen Charles de Gaulle Étoile köpte vi varsin baguette med kyckling och satte oss på en bänk vid Triumfbågen och åt medan vi väntade på Lina. När hon kom gick vi till Svenska kyrkan. Vi var dock en timme tidiga, och därför gick vi en sväng i 17:e arrondissementet (hur skriver man "arrondissement" på svenska?) för att fördriva tiden. Det finns tydligen en svenska affär som heter "Affären" i 17:e så vi höll ögonen öppna efter den, men tyvärr såg vi den inte. Klockan 15 fikade vi på svenska kyrkan och pratade lite med de andra ungdomarna där. Det var inte lika mycket folk som förra veckan eftersom det inte var någon arrangerad aktivitet. Jag träffade i alla fall en väldigt trevlig tjej som också skulle läsa franska på Institut Parisien, så henne kommer jag nog att se mycket av veckorna framöver. Efter ca en timme bestämde vi oss för att gå till Avenue des Champs Élyssées eftersom det verkade vara det enda stället där affärerna hade öppet på söndagar. Paris är helt dött på söndagar annars, ingenting är öppet. Vem hade trott det? Vi vandrade i alla fall runt där i någon timme innan alla började bege sig hemåt.
Hemma åt vi födelsedagsmiddag (bulgursallad med tomat. Det var jättegott, men det bestod verkligen bara av bulgur och tomat) och sen efterrätt: rabarberpaj och persikopaj. Barnen tyckte att det var jättekul att tända ljusen på tårtan, och 6-åring sprang runt och släckte alla lampor så att ljusen på pajerna verkligen skulle synas.
Imorgon är min sista arbetsvecka innan min skola börjar. Jag menar inte att jag inte ska jobba sen, men jag kommer att läsa franska mellan 11.15 och 13.15 tre dagar i veckan, vilket innebär att jag inte behöver göra lunch åt yngsten. Skolan ligger inne i Paris och före och efter lektionerna kommer jag att ha tid att bekanta mig med staden. Det hinner jag inte nu eftersom jag jobbar mitt på dagen, jag skulle bara hinna vara i Paris knappt en timme innnan jag skulle vara tvungen att åka tillbaka.
Nästa helg ser jag i alla fall framemot, då blir det Paris för hela slanten! Shopping med Lina på lördag och gratis(!) 3-timmars guidad tur i Paris på söndag. Turen är till fots så vill lär vara ganska trötta efter den, men då har vi nog sett ganska mycket och förhoppningsvis lärt oss lite mer om Paris geografi, så att vi hittar lite bättre.
Nu blev det ett långt inlägg i alla fall. Så mycket för att skriva ofta och kort... Ja ja. Jag ska inte säga någonting om frekvensen eller längden på mina inlägg, så behöver jag inte känna någon press. Jag skriver när jag har något intressant att berätta. Här kommer två bilder i alla fall.
Blommor som 6-åringen plockade i trädgården och gav mig i tisdags. En och en halv timme tidigare hade han skrikit och gråtit och varit jättearg på mig. Som sagt, tur att han inte är långsint.
Det syns inte så jättebra på bilden, men det här är i alla fall två bilar som står parkerade i bredd i en korsning. Jag trodde att båda bilarna var på väg att svänga in på gatan som vi gick över, men sen såg jag att det inte satt någon i bilarna. Jag tror inte att de har några regler för hur man får parkera i Paris...
Nu är det dags för mig att sova så att jag är pigg imorgon! På schemat står brödbakning (önska mig lycka till, har aldrig gjort dessa bröd tidigare), städning och strykning.
Kramar från Maisons-Laffitte!
14 dagar från Skellefteå
Skrivet 2011-09-16 Klockan 21:31:44
Idag är det precis två veckor sedan jag lämnade Skellefteå (eller det var det när jag började skriva det här inlägget i alla fall). 14 dagar kanske inte är så lång tid, men jag tycker att det känns som att jag har varit här bra mycket längre än så. Det är så mycket som har hunnit hända på den tiden. Första veckan har jag väl lyckats beskriva ganska bra i förra inlägget (ber om ursäkt för att det blev ett sådant monsterinlägg. Jag hade inte tänkt skriva så långt, men när jag väl hade börjat skriva fanns det så mycket jag ville berätta) men jag ska i alla fall tillägga en sak. Förra onsdagen åkte jag in till Paris med Corinne (mamman) för att skriva in mig på Institut Parisien, skolan där jag ska läsa franska. Först fick jag göra ett skriftligt prov för att se på vilken nivå mina franskakunskaper låg och därefter lite muntliga övningar med en av lärarna (?) där. De rättade mitt prov på en gång för att jag skulle veta vilken grupp jag skulle hamna i och vilka böcker jag skulle köpa. Tisdag den 27 september, det vill säga om drygt en vecka, börjar kursen. Jag kommer att läsa franska på tisdagar och fredagar, 2 timmar per dag. På torsdagar kommer jag att läsa 2 timmar av något som kallas "civilisation". Jag är inte helt säker på vad det är, men så vitt jag förstår är det den franska kulturen vi ska studera då.
Idag är det precis två veckor sedan jag lämnade Skellefteå (eller det var det när jag började skriva det här inlägget i alla fall). 14 dagar kanske inte är så lång tid, men jag tycker att det känns som att jag har varit här bra mycket längre än så. Det är så mycket som har hunnit hända på den tiden. Första veckan har jag väl lyckats beskriva ganska bra i förra inlägget (ber om ursäkt för att det blev ett sådant monsterinlägg. Jag hade inte tänkt skriva så långt, men när jag väl hade börjat skriva fanns det så mycket jag ville berätta) men jag ska i alla fall tillägga en sak. Förra onsdagen åkte jag in till Paris med Corinne (mamman) för att skriva in mig på Institut Parisien, skolan där jag ska läsa franska. Först fick jag göra ett skriftligt prov för att se på vilken nivå mina franskakunskaper låg och därefter lite muntliga övningar med en av lärarna (?) där. De rättade mitt prov på en gång för att jag skulle veta vilken grupp jag skulle hamna i och vilka böcker jag skulle köpa. Tisdag den 27 september, det vill säga om drygt en vecka, börjar kursen. Jag kommer att läsa franska på tisdagar och fredagar, 2 timmar per dag. På torsdagar kommer jag att läsa 2 timmar av något som kallas "civilisation". Jag är inte helt säker på vad det är, men så vitt jag förstår är det den franska kulturen vi ska studera då.
Min andra vecka har varit lite lugnare, nu vet jag i förväg ungefär vad som kommer att hända på dagarna och vad jag förväntas göra. Jag har börjat stryka familjens kläder nu också, för att tjäna mig en extra slant. Deras strykjärn är typ Strykjärn deluxe! Har aldrig sett något liknande tidigare, vårat strykjärn där hemma skulle få komplex om det såg det här... Okej, det var kanske inte så jättespeciellt när man väl kollade närmare på det, men vid första anblicken. Strykjärnet står som i en ställning eller docka, där man tar loss en "låda" för att fylla på vatten. Ja, det är lite svårt att förklara. Jag kan lägga upp en bild någon dag istället.
Det går bättre och bättre med franskan. I början var det så ovant att höra franska, och jag var tvungen att tänka länge och väl för att försöka säga det jag tänkte och översätta vad barnen sa till mig. Jag kan inte påstå att jag tänker på franska redan, men det går snabbare och snabbare att säga det jag vill och förstå vad andra säger till mig. Jag har också lärt mig många använda bara fraser, t.ex.; "Sluta!", "Vänta!", "Sätt dig ner!" och "Nu kan vi cykla över vägen". Det går också lättare att förklara på olika sätt när jag inte vet vad något heter på franska. Jag pratade med 11-åriga flickan igår, vi pratade om skillnaden mellan skolor i Frankrike och Sverige. Det var väldigt intressant att jämföra, det fanns så många olikheter. Hon blev väldigt förvånad när jag berättade att vi gick i skola på onsdagar. "Men inte på eftermiddagrna, väl?" frågade hon. Jag frågade varför de inte går i skola på onsdagar ("lågstadiet" är helt lediga och "högstadiet" går bara förmiddag), och då sa hon att det bara var så.
Det går bättre och bättre med franskan. I början var det så ovant att höra franska, och jag var tvungen att tänka länge och väl för att försöka säga det jag tänkte och översätta vad barnen sa till mig. Jag kan inte påstå att jag tänker på franska redan, men det går snabbare och snabbare att säga det jag vill och förstå vad andra säger till mig. Jag har också lärt mig många använda bara fraser, t.ex.; "Sluta!", "Vänta!", "Sätt dig ner!" och "Nu kan vi cykla över vägen". Det går också lättare att förklara på olika sätt när jag inte vet vad något heter på franska. Jag pratade med 11-åriga flickan igår, vi pratade om skillnaden mellan skolor i Frankrike och Sverige. Det var väldigt intressant att jämföra, det fanns så många olikheter. Hon blev väldigt förvånad när jag berättade att vi gick i skola på onsdagar. "Men inte på eftermiddagrna, väl?" frågade hon. Jag frågade varför de inte går i skola på onsdagar ("lågstadiet" är helt lediga och "högstadiet" går bara förmiddag), och då sa hon att det bara var så.
Det kändes i alla fall jättebra att ha ett riktigt samtal på franska, som inte bara handlade om vems tur det var i monopol eller varför de måste duscha.
Igår afton gjorde jag och 11-åriga flickan en äppelsmulpaj med hemmagjord(!) vaniljsås. Det blev jättegott! (De är verkligen inte vana vid deciliter-, matsked- och teskedsmått här i Frankrike. När jag sa att vi skulle ha 1 dl socker, sa hon "det går inte. Det finns inte en dl socker, det är inte flytande". Vilken tur att jag hade tagi med en uppsättning mått till dem. Jag vet inte hur jag skulle klara av att göra någonting i köket annars...)
Vi skulle egentligen göra chokladbollar, men jag blev less på mitt icke-smör som aldrig blev rumsvarmt så jag skulle bara tvärvärma det några sekunder i micron. Det blev såklart några sekunder förlänge och så stod jag där med hundra gram smält smör och svor inombords. Så då fick det bli äppelsmulpaj med kokos istället. Hade köpt kokos i fredags och resten (äpplen, citron, mjöl mm) hade de redan hemma.
Vi skulle egentligen göra chokladbollar, men jag blev less på mitt icke-smör som aldrig blev rumsvarmt så jag skulle bara tvärvärma det några sekunder i micron. Det blev såklart några sekunder förlänge och så stod jag där med hundra gram smält smör och svor inombords. Så då fick det bli äppelsmulpaj med kokos istället. Hade köpt kokos i fredags och resten (äpplen, citron, mjöl mm) hade de redan hemma.
Historien bakom icke-smöret var förrsten att jag gick till affären för att köpa smör och efter mycktet spring mellan hyllorna gick jag ut ur affären i tron att jag hade köpt smör. När jag kom hem och läste på innehållsförteckningen insåg jag dock att det inte innehöll något smör alls... Till slut lyckades jag i alla fall lista ut att det var margarin jag hade köpt. Det gick bra att använda det, även om det hade en annan konsisten och var vitare än margarinet jag är van vid. Plus att det smakade... ingenting. Jag smakade en liten bit för att se vad det var, innan jag visste att det var margarin, och det smakade verkligen ingenting. Mysko.
Idag blev det ytterligare en lite tur till Casino, mataffären här i Maisons-Laffitte. Vet ni vad jag hittade där? Bakpulver!! I pyttesmå 5x11-gramsförpackningar, men ändå! Har köpt hem en förpackning och ska prova baka med den och se hur det går, jag har tänkt göra en tigerkaka någon dag nästa vecka. På min lilla tur i centrum gick jag även förbi ett boulangeri (ungefär som ett bageri där fransmännen köper sina baguetter) och köpte jäst. På måndag ska jag nämligen baka morotsbröd! Jag har fått av en annan au pair ett recept som verkar gott och enkelt, jag hoppas att det blir bra.
Corinne fyller år på söndag, så jag ska köpa några praliner till henne imorgon. Jag såg något de kallade "höstpraliner" i ett skyltfönster idag. Tyvärr var det lunchstängt (varför har så många ställen lunchstängt så länge? Typ 2 timmar, mellan 13 och 15) så jag ska gå tillbaka dit imorgon.
Corinne fyller år på söndag, så jag ska köpa några praliner till henne imorgon. Jag såg något de kallade "höstpraliner" i ett skyltfönster idag. Tyvärr var det lunchstängt (varför har så många ställen lunchstängt så länge? Typ 2 timmar, mellan 13 och 15) så jag ska gå tillbaka dit imorgon.
Nu håller det här på att bli ett jättelångt inlägg igen, det är bäst att jag slutar skriva nu. Jag kanske skulle försöka uppdatera lite oftare och skriva lite kortare varje gång? Ja ja, vi får se hur det blir med det.
Nu är det i alla fall dags för mig att sova.
Bonne nuit tout le monde!
Bonne nuit tout le monde!
Första veckan och en ängel under Eiffeltornet
Skrivet 2011-09-11 Klockan 22:50:41
Nu har jag bott i Maison-Laffitte i drygt en vecka och har börjat komma in i rutinerna här. De första dagarna kändes som ett enda långt Med andra ord-spelande på franska. Barnen har sagt något till mig som jag inte har förstått, så de har fått förklara om och om igen. Sen har jag sagt något till barnen, som de inte har förstått på grund av mitt allt för magra ordförråd. Då var plötsligt det min tur att försöka förklara på ett annat sätt. Men med mycket pekande och mycket kroppsspråk har det gått ganska bra ändå.
Nu har jag bott i Maison-Laffitte i drygt en vecka och har börjat komma in i rutinerna här. De första dagarna kändes som ett enda långt Med andra ord-spelande på franska. Barnen har sagt något till mig som jag inte har förstått, så de har fått förklara om och om igen. Sen har jag sagt något till barnen, som de inte har förstått på grund av mitt allt för magra ordförråd. Då var plötsligt det min tur att försöka förklara på ett annat sätt. Men med mycket pekande och mycket kroppsspråk har det gått ganska bra ändå.
Mitt humör har svängt ganska mycket under veckan. I ena stunden har allt känts jättebra, barnen är de underbaraste som finns och maten har aldrig smakat bättre. I nästa stund är jag deppig, frustrerad över att inte kunna prata ordentligt och göra mig förstådd, känt mig dum när jag inte förstått vad folk säger, hungrig för att vi äter på så konstiga tider (middag kl 20.00 är inget jag är van vid) och längtat sjukt mycket efter en hårdbrömacka med skinka och ost. Dessutom har jag inte haft så mycket att göra på dagarna i och med att jag inte har känt någon annan au pair här, så det har varit ganska ensamt.
Nu har jag i alla fall lärt känna några andra au pairer. I fredags träffade jag tre nederländska tjejer på en restaurang/bar som heter Le Cosy. Vi satt där en stund och pratade om våra "nya familjer" och det var underbart att äntligen få prata engelska, ett språk som jag faktiskt behärskar. Tjejerna var väldigt trevliga. Två av dem var nya precis som jag, de hade varit här i ca två veckor. Den tredje tjejen hade varit här sedan januari och skulle stanna till december. På lördagen följde jag med dem in till Paris där vi gick på Musée d'Orsay. Gratis inträde för EU-medborgare mellan 18 och 25, perfekt! Museet var jättefint, det låg i en byggnad som tidigare hade varit en tågstation. Vi såg tavlor av bland andra Henri Toulouse-Lautrec, van Gogh och Monet. Tyvärr hade jag fått skavsår av mina nya skor, och hade så klart inget skavsårsplåster, så jag hade vikt ihop en pappersnäsduk mellan hälen och skon och haltade på bäst jag kunde. Efteråt skulle de till en picknick vi Eiffeltornet med några andra au pairer och frågade om jag ville hänga med. Det ville jag såklart, det var ju ett jättebra tillfälle att lära känna lite fler, tänkte jag.
När vi kom fram till Eiffeltornet hade mitt provisoriska näsduks-plåster lossnat och jag gick på tå med bara halva foten nerstoppad i skon för att undvika att skavsåre blev än värre. Då, mitt under Eiffeltornet hör jag någon bakom mig som ropar: "Excuse me! Hello, excuse me!" Tillslut fattar jag att det är mig den 50-åriga kvinnan ropar på, så jag stannar och kollar på marken om jag har tappat något, jag tror att det är därför hon ropar på mig. Men icke! Hon går fram till mig och frågar på engelska om jag behöver ett plåster till min häl, visst har jag ett skavsår där? Jag har sådana här plåster speciellt för skavsår, fortsätter kvinnan. "Yes, please", svarar jag förvånat och ser hur hon ur sin handväska plockar fram en ask med compeed-plåster och ger ett till mig. "Jag har alltid de här i väskan", säger hon. Allt jag kan säga är "Oh my God! Thank you so much! This is so kind of you" om och om igen. Kvinnan ler, säger varsågod och går därifrån. Jag går ikapp mina nederländska vänner och tänker att jag måste ha träffat en ängel, eller åtminstone den snällaste människan i Paris. Hon räddade verkligen min dag.
Väl framme vid picknicken visade det sig att alla au pairerna där kom från Nederländerna. "Vi har med oss en svensk tjej idag, så vi får prata lite engelska", sa Puck (en av au pairerna från Maison-Laffitte). Det blev inte så mycket engelska, mest nederländska. Jag satt där och log och nickade, förstod ingenting och vågade inte riktigt ta för mig av bagetterna och kakorna som låg framme i gräset, jag kände mig lite som en snyltgäst eftersom jag inte hade tagit med mig något ätbart. När jag väl kom hem strax efter sex-tiden var jag vrålhungrig. Det enda jag hade ätit sedan frukosten var ett äpple. Ingen var hemma och jag visste inte riktigt vad jag fick ta för mat. Jag tog i alla fall en frukt som jag satte i mig på rekordtid. Sedan loggade jag in på facebook och chattade med en annan svensk au pair som sa åt mig: "Ta vad du vill ha! Du bor ju där, de vet att du måste äta." Det slutade med att jag kokade ett par potatisar som jag åt med lite grönsaker och en macka . Den potatisen var nog den godaste potatis jag någonsin ätit. Tyvärr har de knappt något kött i kylen i min familj, och de äter väldigt lite kött överhuvudtaget, så jag får inte samma mättnadkänsla efter middagarna som jag är van vid. Jag pratade med Corinne (mamman i familjen) senare på kvällen och då sa hon att om ingen var hemma så var det bara att jag öppnade kylen och tog vad jag ville ha. Det var bra att hon sa det, eftersom det är lite svårt ibland att veta vad man får och inte får göra i vissa situationer. Jag ska ju vara som en del av familjen samtidigt som jag jobbar åt dem. Det blir lite svårt ibland att veta var gränsen går, hur mycket frihet respektive ansvar jag har i huset. Men jag börjar känna mig mer och mer hemma här, och Corinne sa igår att barnen hade "adopterat" mig på en gång, vilket var jättekul att höra.
Idag träffade jag den första svensken sedan jag kom till Frankrike; en au pair som heter Amanda och som också bor här i Maison-Laffitte. Vi åkte in till Paris tillsammans och mötte upp en annan svensk tjej på vägen. Väl i Paris började vi leta efter Amandas skola. Hon skulle dit och anmäla sig på måndag och ville veta var den låg. Tyvärr hann vi inte dit, vi hamnade på avvägar på Rue de Leonard de Vinci, och därifrån fick vi skynda oss tillbaka till metron för att åka till église suédoise - svenska kyrkan i Paris. De skulle ha höstens första träff för svenska ungdomar i Paris. Korvgrillning stod på programmet. Tyvärr hade någon stulit slangen mellan gasbehållaren och grillen så det blev varma mackor och muffins istället. Vi var 28 unga svenskar där, de flesta au pairer men också några studenter. Vi åt gott och efter det blev det lite lekar med jongleringsbollar, visslande samt lite tillitsövningar. Det var faktiskt jättekul och jag träffade några väldigt trevliga människor. Vi åkte hem strax efter 18 och ikväll har jag bara tagit det lugnt på mitt rum. Jag åt middag med familjen, dagens efterrätt: äppelmos. Eller de kallade det kompott tror jag, men det såg ut och smakade väldigt likt äppelmos.
Nu känns livet väldigt bra, humöret på topp. Att få prata lite svenska och få några nya vänner var precis vad jag behövde. Jag har aldrig tidigare förstått hur jobbigt det kan vara när man inte känner någon, men efter en vecka utan att känna en enda kotte höll jag på att få fnatt. Jag ska hålla hårt i mina nya bekantskaper!
Men nu ropar min säng på mig, jag behöver sova och samla lite krafter inför min andra arbetsvecka.
Bonne nuit!
à moi?
Skrivet 2011-09-06 Klockan 10:18:37
Första inlägget från Frankrike! Jag kan ju börja med att skriva att allt är bra och att allt bagage har kommit rätt. Men jag fick vänta så länge vid bagagebandet på Charles de Gaulle att jag hann bli orolig och började undra om väskan kanske hade hamnat i Mexiko i alla fall...
Familjen jag bor hos är snäll och barnen är jättegulliga, men lite busiga, så där som barn brukar vara. Mitt sovrum ligger på övervåningen, där också alla barn har sina sovrum. Mitt rum är ganska litet men väldigt fint och från mitt fönster har jag utsikt över några träd och ett stall. Just det, Maisons-Laffitte ("förorten" som jag bor i) kallas också Hästarnas stad "Le cité de Cheval", vilket märks eftersom det finns stall och hästar överallt. Nästan varje gång man är ut ser man en eller flera hästar med tillhörande ryttare.
Första inlägget från Frankrike! Jag kan ju börja med att skriva att allt är bra och att allt bagage har kommit rätt. Men jag fick vänta så länge vid bagagebandet på Charles de Gaulle att jag hann bli orolig och började undra om väskan kanske hade hamnat i Mexiko i alla fall...
Familjen jag bor hos är snäll och barnen är jättegulliga, men lite busiga, så där som barn brukar vara. Mitt sovrum ligger på övervåningen, där också alla barn har sina sovrum. Mitt rum är ganska litet men väldigt fint och från mitt fönster har jag utsikt över några träd och ett stall. Just det, Maisons-Laffitte ("förorten" som jag bor i) kallas också Hästarnas stad "Le cité de Cheval", vilket märks eftersom det finns stall och hästar överallt. Nästan varje gång man är ut ser man en eller flera hästar med tillhörande ryttare.
Under mina två första dagar här, lördag och söndag, spelade jag monopol och uno med barnen i flera timmar. Därav titeln till detta inlägg. När vi spelade var de ord jag sa mest: "à moi?" (i frågande ton, med höjda ögonbryn och pekandes på mig själv) för att fråga om det var min tur att slå tärningen eller lägga ett kort.
Franskan är svår, men det går. Barnen, särskilt 11-åringarna, är bra på att prata långsamt så att jag ska förstå vad de säger. Om jag inte fattar förklarar de på ett annat sätt, så för det mesta fungerar kommunikationen åt ena hållet. Svårare är det när jag ska försöka berätta något för dem. Det är fel tempus på verben och fel uttal, men barnen verkar vara vana vid au pairer som inte behärskar språket och lyckas trots allt förstå det mesta jag säger till dem.
Igår var första skoldagen för yngsten och idag är första skoldagen för tvillingarna. Just nu är jag ensam hemma och tar det bara lugnt. Vid halv tolv ska jag hämta 6-åringen på skolan och laga (värma) lunchen till barnen. De har en lunchrast som är nästan 2 timmar, så de kommer hem och äter lunch med mig nu när jag är hemma. Den 26 september börjar min franskakurs, då kommer de bara äta lunch hemma en dag i veckan och de andra dagarna på skolan.
I eftermiddag ska jag ta mig en cykeltur till Maisons-Laffittes lilla centrum och köpa shampoo och balsam och sånt, samt se mig omkring. Corinne har visat mig runt lite grann, så jag hittar till matvaruaffären och tunnelbanan. Barnen går inte i skola på onsdagar och Corinne är också ledig då, så imorgon ska vi åka in till Paris för att anmäla mig till franskakursen.
Det var allt jag hade att berätta idag. Jag ska försöka skriva ett nytt inlägg nästa vecka, men till dess får ni hålla till godo med det här.
Kramar från Frankrike! :)
Jag fick en teckning av yngsten i söndags. "Pour Lina" = till Lina. Jag tyckte att den var jättefin, och han berättade att han hade ritat en kanin, en militärhelikopter, berg och en vulkan. Jag frågade vad de orange sakerna bredvid kaninen var och han svarade att det var "des carottes". Hmm, karotter, typ kastruller, tänke jag. Det var inte förrän senare på kvällen som jag insåg att "carotte" betyder morot... (Det syns ju förresten tydligt på bilden att de orange sakerna är morötter, eller hur? Det är bara jag som är lite trög för tillfället.)
Mitt sovrum.
Stress och chokladtårta
Skrivet 2011-09-02 Klockan 12:01:24
Okej, det här blir bara ett superkort inlägg om att jag snart är på väg till Frankrike. Jag är alldeles för nervös och resfebern är alldeles för hög för att jag ska kunna skriva något vettigt. Under morgonen har jag gjort de sista justeringarna i min packning. Jag har flyttat mellan väskorna, lagt till och tagit bort saker flera gånger om och nu sista gången visade vågen 22 kg. Seger! (T är 23 kg för er som inte visste det.)
Okej, det här blir bara ett superkort inlägg om att jag snart är på väg till Frankrike. Jag är alldeles för nervös och resfebern är alldeles för hög för att jag ska kunna skriva något vettigt. Under morgonen har jag gjort de sista justeringarna i min packning. Jag har flyttat mellan väskorna, lagt till och tagit bort saker flera gånger om och nu sista gången visade vågen 22 kg. Seger! (T är 23 kg för er som inte visste det.)
Hur som helst, om ca 4 timmar lyfter planet som ska ta mig från Falmark till Arlanda. Sedan får jag sova en natt hos min snälla kusin och hans tjej innan jag stiger på planet till Paris på lördag förmiddag.
Det är allt min stressade hjärna kan få ur sig nu. Nästa inlägg kommer att skrivas i Paris.
Och om ni undrar; Ja, jag är jätteglad och förväntasfull och tycker att det ska bli jättespännande att bo i Paris. Det låter inte riktigt så i det här inlägget har märker jag nu. Men jag är det i alla fall. Glad alltså. Och förväntansfull.
För att fylla ut inlägget kommer här en bild på en chokladtårta som jag bakade i onsdags.
