Onsdag i Maisons-Laffitte
Skrivet 2011-09-28 Klockan 09:39:19
På fredagen var de väldigt snälla och beskedliga, och jag kunde knappt tro att de var samma barn som kvällen innan. Barnen var hos sin pappa under helgen, och blev hämtade vid 18-tiden, så efter det var jag ledig, underbart! Men innan min helg började fick jag en lektion i hur-man-säger-åt-barn-att-sluta-på-bästa-sätt av Jean-Philippe, Corinnes pojkvän/sambo (vet inte riktigt vad jag ska kalla honom).
"Corinne sa att du hade haft lite problem med barnen igår", sa han när vi stod i vardagsrummet och kollade på barnen som hoppade studsmatta ute. Ja, de var lite bråkiga igår, höll jag med. Hur gör du när du säger till de att sluta, om de till exempel bråkar vid middagsbordet? ville han veta. Jag sa att jag väl började med att säga till "snällt", säger "s'il te plaît" och så.
"Men tänkt dig att de här kuddarna är Stanislas och Thibault som bråkar, vad skulle du säga då?" Sen fick jag stå där och låtsas säga till kuddarna att sluta bråka medan han kom med råd, så som "tänk på att tala lite långsammare, barnen märker om du är stressad", "lite mer styrka i rösten, men skrik inte" och "tänk på hållningen, så att du ser självsäker ut". Jag kände mig jättefånig. Till slut kom barnens pappa för att hämta barnen och jag blev ledig.
Jag bytte kläder och gjorde mig i ordning, för på kvällen åkte jag in till Paris och träffade Lina (från Sverige) och Nina (från Slovenien). De åker samma RER som jag, men bor på precis andra sidan om Paris. Vi åt middag på en mysig liten restaurang och promenerade sedan lite längs Seine. Det hände mycket spännande i Paris om nätterna, vi blev bland annat omåkta av en massa (jag menar verkligen jättemånga!) personer på rullskridskor. De åkte på gatan i en jättestor klunga, de tog aldrig slut med folk, de var säkert flera hundra. Det var ganska kul att se, vissa var utklädda och jag tror jag såg två personer som hade någon sorts lampor eller "ljusslangar" på sig.
Förutom alla människor på rullskridskor var det också mycket annat folk i rörelse. Jag förstår dem, Paris är verkligen vackert om natten.
På lördagen åkte jag in till Paris igen för att träffa Lina och shoppa. Det blev dock inte så mycket shopping för min del, jag köpte två böcker till skolan och skavsårsplåster till mina fötter (jag hade fåttskavsår på fredagskvällen). Det blev mycket promenerande på lördagen. Vi gick fram och tillbaka på gatorna vid Châtelet för att försöka hitta några secondhand-affärer som skulle finnas där. Vi hittade tyvärr inga, men det är ju många helger kvar så vi ska nog hitta dem så småning om...
Nu är det mer än tre veckor sedan jag åkte hemifrån. Jag har aldrig varit ifrån min familj så här länge förut, men titta vad bra det går! Jag lever och mår bra. Självklart har jag hemlängtan ibland, men det går bättre och bättre, särskilt nu när jag har lärt känna lite folk och kommit in i livet och rutinerna här.
Ja, vad har då hänt sen jag skrev sist? I torsdags var jag barnvakt på kvällen. Barnen bestämde sig för att det var ett utmärkt tillfälle att testa sin nya au pair, och höll på att driva mig till vansinne. Först var det bråk när de skulle duscha, det lät som om de genomled all världens plågor i badrummet. Sedan var de helt hysteriska vid middagsbordet. De kunde inte sitta still, sprang hela tiden upp från bordet, knuffade i varandra, skrek och hade sig. Jag hade lagat makaronipudding till middag, för den förra au pairen sa att de tyckte om det. Men vi använde nog inte samma recept, för barnen var inte alls så förtjusta i min makaronipudding. Det var bara makaroner, lök, skinka och ost i, och så en äggstanning som jag hällt över, så jag trodde att de skulle gilla det. De älskar pasta i vanliga fall. Men den här maträtten föll dem inte alls i smaken. Jag tror att det var äggstanningen de inte gillade. Tvillingarna åt i alla fall varsin liten portion, men den yngsta åt bara en makaron och sa sedan att han inte tyckte om det. Jag fick dem att äta varsin frukt så att de i alla fall skulle få något i magen (att de var så bråkiga innan middagen tror jag berodde på att de var hungriga). Till efterrätt åt vi en tigerkaka som jag hade bakat. Den var jättegod, och det tyckte barnen också, så där fick jag lite uppskattning. Resten av kvällen var ganska lugn och de gick till sängs utan att bråka allt för mycket. På fredagen var de väldigt snälla och beskedliga, och jag kunde knappt tro att de var samma barn som kvällen innan. Barnen var hos sin pappa under helgen, och blev hämtade vid 18-tiden, så efter det var jag ledig, underbart! Men innan min helg började fick jag en lektion i hur-man-säger-åt-barn-att-sluta-på-bästa-sätt av Jean-Philippe, Corinnes pojkvän/sambo (vet inte riktigt vad jag ska kalla honom).
"Corinne sa att du hade haft lite problem med barnen igår", sa han när vi stod i vardagsrummet och kollade på barnen som hoppade studsmatta ute. Ja, de var lite bråkiga igår, höll jag med. Hur gör du när du säger till de att sluta, om de till exempel bråkar vid middagsbordet? ville han veta. Jag sa att jag väl började med att säga till "snällt", säger "s'il te plaît" och så.
"Men tänkt dig att de här kuddarna är Stanislas och Thibault som bråkar, vad skulle du säga då?" Sen fick jag stå där och låtsas säga till kuddarna att sluta bråka medan han kom med råd, så som "tänk på att tala lite långsammare, barnen märker om du är stressad", "lite mer styrka i rösten, men skrik inte" och "tänk på hållningen, så att du ser självsäker ut". Jag kände mig jättefånig. Till slut kom barnens pappa för att hämta barnen och jag blev ledig.
Jag bytte kläder och gjorde mig i ordning, för på kvällen åkte jag in till Paris och träffade Lina (från Sverige) och Nina (från Slovenien). De åker samma RER som jag, men bor på precis andra sidan om Paris. Vi åt middag på en mysig liten restaurang och promenerade sedan lite längs Seine. Det hände mycket spännande i Paris om nätterna, vi blev bland annat omåkta av en massa (jag menar verkligen jättemånga!) personer på rullskridskor. De åkte på gatan i en jättestor klunga, de tog aldrig slut med folk, de var säkert flera hundra. Det var ganska kul att se, vissa var utklädda och jag tror jag såg två personer som hade någon sorts lampor eller "ljusslangar" på sig.
Förutom alla människor på rullskridskor var det också mycket annat folk i rörelse. Jag förstår dem, Paris är verkligen vackert om natten.
På lördagen åkte jag in till Paris igen för att träffa Lina och shoppa. Det blev dock inte så mycket shopping för min del, jag köpte två böcker till skolan och skavsårsplåster till mina fötter (jag hade fåttskavsår på fredagskvällen). Det blev mycket promenerande på lördagen. Vi gick fram och tillbaka på gatorna vid Châtelet för att försöka hitta några secondhand-affärer som skulle finnas där. Vi hittade tyvärr inga, men det är ju många helger kvar så vi ska nog hitta dem så småning om...
I söndags blev det sovmorgon och sedan en sväng till svenska kyrkan. Det var ett informationsmöte kl 15 om kyrkan och dess verksamhet för oss unga svenska i Paris. Tyvärr hade jag inte riktigt koll på när min RER gick, så jag cyklade till min station i god tid innan, men fick vänta där ett tag på ett tåg och kom därför nästan 20 minuter försent. Därmed missade jag också i princip all info om svenska kyrkan, och fick istället höra om norska kyrkan och friskis&svettis i Paris. Men jag pratade med några andra tjejer där så de berättade för mig vad som hade sagts. Sedan köpte vi lite fika och sat och pratade till kl 18, det var väldigt trevligt.
Ja, det var min helg alltså. Jag hade väldigt trevligt, det skönt att ha helgerna lediga och kunna göra precis vad jag vill. Paris är en jättefin stad och jag kan knappt förstå att jag ska bor här i nio månader till!
Ja, det var min helg alltså. Jag hade väldigt trevligt, det skönt att ha helgerna lediga och kunna göra precis vad jag vill. Paris är en jättefin stad och jag kan knappt förstå att jag ska bor här i nio månader till!
Igår var första dagen i skolan för mig, alltså första dagen på min franskakurs. Jag känner mig jättenöjd efter första lektionen. Vi är en liten klass, vilket känns bra för då kan man få den hjälp man behöver. Läraren verkar riktigt bra. Vi har redan fått läxa, lite verb- och ordkunskapsövnigar till på fredag och en liten skrivuppgift till nästa vecka. Efter skolan gick jag och fikade med två tjejer från min klass, en kommer från Tyskland och den andra från England. De var jättetrevliga. Vi pratade franska med varandra, det var lite svårt men det gick. Vi förstod vad de andra sa och det är ju huvudsaken. Det var kul att få prata franska med någon som är på samma "nivå" som en själv, man behövde inte känna sig dum när man böjde verben fel eller var tvungen att stanna upp för att hitta rätt ord.
Efter skolan hämtade jag barnen, fikade och sen gick vi hem till barnens kompis tvärs över gatan. Barnen lekte med varandra och jag drack te och pratade med mamman i huset. Hon kommer från Skottland så jag kunde prata engelska med henne. Hon var väldigt snäll och sa jag självklart var välkommen tillbaka och om jag någon gång behövde en kram kunde jag komma till henne.
Idag (och alla andra onsdagar också) är 6-åringen ledig och 11-åringarna går bara i skolan på förmiddagen, därför jobbar jag hela dagen. Corinne är också ledig idag så jag behöver inte vara själv med barnen hela dagen. Oroa er inte, jag sitter inte vid datorn på arbetstid. Just nu är Corinne borta på ett ärende och Stanislas följer med henne så jag är ensam hemma och har lite tid för mig själv.
Efter skolan hämtade jag barnen, fikade och sen gick vi hem till barnens kompis tvärs över gatan. Barnen lekte med varandra och jag drack te och pratade med mamman i huset. Hon kommer från Skottland så jag kunde prata engelska med henne. Hon var väldigt snäll och sa jag självklart var välkommen tillbaka och om jag någon gång behövde en kram kunde jag komma till henne.
Idag (och alla andra onsdagar också) är 6-åringen ledig och 11-åringarna går bara i skolan på förmiddagen, därför jobbar jag hela dagen. Corinne är också ledig idag så jag behöver inte vara själv med barnen hela dagen. Oroa er inte, jag sitter inte vid datorn på arbetstid. Just nu är Corinne borta på ett ärende och Stanislas följer med henne så jag är ensam hemma och har lite tid för mig själv.
Det var väl en ganska bra sammanfattning av vad som har hänt sedan förra veckan. Nu ska jag bara ta det lugnt tills de andra kommer tillbaka.
Au revoir!
Au revoir!
Kommentarer
Postat av: Maria Sehlstedt
Skrivet 2011-09-28 Klockan 14:59:44
Hej Lina !
Va kul att höra att hemlängtan blir mindre och mindre. Det ÄR jobbigt att vara hemifrån en längre tid, speciellt första gången. Jag var tvungen att skratta när jag läste att du fick coachning i hur du ska säga till de små telningarna :)
Ha det så bra !
Hälsningar Maria S
Trackback