Igår var jag en sväng till Maisons-Laffittes lilla centrum och träffade Amanda. Vi gick först till Casino och köpte godis och chokladbröd och sedan till ett chocolaterie där jag köpte höstpraliner till Corinne (hon fyller år idag). Vi satte oss i en park och fikade lite (jag har börjat bli lite förfranskad; bröd och choklad till fika..) och gick sedan en liten promanad innan Amanda var tvungen att gå hem och förbereda sig inför kvällen.

På lördagskvällen satt jag barnvakt. Barnen testade verkligen mitt tålamod den kvällen vid middagen. Efter att ha sagt till dem 1000 gånger att sitta ner, äta sin mat och sluta knuffa i varandra utan något vidare resultat, blev jag till slut less och röt ifrån ordentligt. Då lugnade de sig lite. Pojkarna hade redan ätit klart så de gick från bordet, flickan satt kvar och åt, och var plötsligt hur snäll och beskedlig som helst. Jag var ganska nöjd med mig själv, att jag hade lyckats säga ifrån och satt mig i respekt hos dem. Tyvärr höll det inte i sig så länge. En halvtimme senare var det hysteriska busandet igång igen, en våning upp. Men nu lyssnade de på mig när jag sa till första gången, jag behövde inte tjata. När det sedan var dags för dem att lägga sig vid 10, var de jättesnälla. Borstade tänderna och la sig utan krångel och bråk. Nu lät det som att barnen här har varit jättesnälla alla andra dagar, men så är det väl inte riktigt. 6-åringen har skrikit och bråkat med mig massor med gånger under veckan, när han inte vill göra sina läxor eller inte vill duscha. Jag försöker lirka och kompromissa och han skriker tillbaka något som jag inte förstår. "Jag förstår inte, kan du förklara? Vad betyder det här eller det där?" har jag frågat om och om igen under veckan som har gått. Han är lika frustrerad som jag över att jag inte kan språket. "NEJ! Du förstår ju ingenting!" har han skrikit till mig ett antal gånger. Vilken tur att han inte är långsint i alla fall. Han kan vara hur arg som helst på mig efter fikat (vid 17-tiden) och sen är det helt bortglömt vid middagen och han är glad och tycker om mig igen.

Jag kom visst bort från ämnet lite grann. Min helg. Just det. Jag var alltså barnvakt på lördagen och middagen var väl det mest spännande som hände den kvällen. Idag, söndag, har jag gjort en massa känns de som. Corinne fyller som sagt år idag. Efter att jag hade ätit frukost (jag har börjat göra gröt, som jag äter tillsammans med lingonsylt från Ikea) gav jag min present till Corinne. Jag hade lite svårt att komma på vad jag skulle ge henne, jag har ju bara känt henne i 2 veckor. Det enda jag vet om henne är typ att hon gillar opera och choklad, och nästan aldrig äter kött. Jag chattade med Lina, en annan au pair som bor på andra sidan Paris, och hon föreslog att jag skulle lära mig sjunga opera till hennes födelsedag. Men jag kände att det nog inte skulle bli så uppskattat om jag ställde mig upp och sjöng opera vid middagsbordet. Eftersom jag gärna vill bo kvar här i 9 och en halv månad till bestämde jag mig för att köpa choklad istället. Corinne blev glad över pralinerna så det var nog ett bra val.

Strax efter 11 mötte jag Amanda och Mathilda för att gå och kolla på marknaden i Maisons-Laffitte. Det var en jättestor marknad, typ som en loppis. Det hade stängt av för trafik på flera gator och det stod bord uppställda överallt. Det såldes kläder, spel, filmer, böcker, möbler och katter (ja faktiskt! Vi såg kattungar till salu på ett ställe). Dessutom fanns det många stånd med mat, alltså crêpes och baguetter. När vi sett oss mätta på marknaden åkte vi in till Paris. På metrostationen Charles de Gaulle Étoile köpte vi varsin baguette med kyckling och satte oss på en bänk vid Triumfbågen och åt medan vi väntade på Lina. När hon kom gick vi till Svenska kyrkan. Vi var dock en timme tidiga, och därför gick vi en sväng i 17:e arrondissementet (hur skriver man "arrondissement" på svenska?) för att fördriva tiden. Det finns tydligen en svenska affär som heter "Affären" i 17:e så vi höll ögonen öppna efter den, men tyvärr såg vi den inte. Klockan 15 fikade vi på svenska kyrkan och pratade lite med de andra ungdomarna där. Det var inte lika mycket folk som förra veckan eftersom det inte var någon arrangerad aktivitet. Jag träffade i alla fall en väldigt trevlig tjej som också skulle läsa franska på Institut Parisien, så henne kommer jag nog att se mycket av veckorna framöver. Efter ca en timme bestämde vi oss för att gå till Avenue des Champs Élyssées eftersom det verkade vara det enda stället där affärerna hade öppet på söndagar. Paris är helt dött på söndagar annars, ingenting är öppet. Vem hade trott det? Vi vandrade i alla fall runt där i någon timme innan alla började bege sig hemåt.

Hemma åt vi födelsedagsmiddag (bulgursallad med tomat. Det var jättegott, men det bestod verkligen bara av bulgur och tomat) och sen efterrätt: rabarberpaj och persikopaj. Barnen tyckte att det var jättekul att tända ljusen på tårtan, och 6-åring sprang runt och släckte alla lampor så att ljusen på pajerna verkligen skulle synas.

Imorgon är min sista arbetsvecka innan min skola börjar. Jag menar inte att jag inte ska jobba sen, men jag kommer att läsa franska mellan 11.15 och 13.15 tre dagar i veckan, vilket innebär att jag inte behöver göra lunch åt yngsten. Skolan ligger inne i Paris och före och efter lektionerna kommer jag att ha tid att bekanta mig med staden. Det hinner jag inte nu eftersom jag jobbar mitt på dagen, jag skulle bara hinna vara i Paris knappt en timme innnan jag skulle vara tvungen att åka tillbaka.

Nästa helg ser jag i alla fall framemot, då blir det Paris för hela slanten! Shopping med Lina på lördag och gratis(!) 3-timmars guidad tur i Paris på söndag. Turen är till fots så vill lär vara ganska trötta efter den, men då har vi nog sett ganska mycket och förhoppningsvis lärt oss lite mer om Paris geografi, så att vi hittar lite bättre.

Nu blev det ett långt inlägg i alla fall. Så mycket för att skriva ofta och kort... Ja ja. Jag ska inte säga någonting om frekvensen eller längden på mina inlägg, så behöver jag inte känna någon press. Jag skriver när jag har något intressant att berätta. Här kommer två bilder i alla fall.

Blommor som 6-åringen plockade i trädgården och gav mig i tisdags. En och en halv timme tidigare hade han skrikit och gråtit och varit jättearg på mig. Som sagt, tur att han inte är långsint.

Det syns inte så jättebra på bilden, men det här är i alla fall två bilar som står parkerade i bredd i en korsning. Jag trodde att båda bilarna var på väg att svänga in på gatan som vi gick över, men sen såg jag att det inte satt någon i bilarna. Jag tror inte att de har några regler för hur man får parkera i Paris...

Nu är det dags för mig att sova så att jag är pigg imorgon! På schemat står brödbakning (önska mig lycka till, har aldrig gjort dessa bröd tidigare), städning och strykning.

Kramar från Maisons-Laffitte!