Vad jag gjorde på höstlovet
Skrivet 2011-10-31 Klockan 23:34:11
Nu kommer fortsättningen på min det-här-har-jag-gjort-på-lovet-berättelse! Så här snabbt hade ni inte väntat er fortsättningen, eller hur?
I måndags, alltså för en vecka sedan, gjorde jag inte så mycket. Jag städade. Åkte in till Paris till Jardin du Luxembourg. Det tog ett tag innan jag hittade rätt. Först var jag helt säker på vilken väg jag skulle gå, jag hade ju varit där i förrgår. Så jag promenerade i den riktning jag trodde att parken låg. När jag hade vandrat en bit kom jag till en byggnad med ett stort ägg av metallblommor framför som jag inte alls kände igen. Nähä, jag har väl gått fel tänkte jag och tog upp min karta för att försöka hitta igen mig. Det gick inte så jättebra så det slutade med att jag gick tillbaka samma väg som jag kommit och provade nästa gata istället. Där fanns det skyltat hur man skulle cykla för att komma till parken så jag följde dessa skyltar och lyckades på så viss hitta rätt till slut. På vägen hem såg jag sedan att jag bara kunde ha fortsatt förbi ägget så hade jag kommit fram... Väl framme i parken satta jag mig i en stol i solen. Jag hade tänkt sitta där med min bok utan att läsa och istället bara kolla på allt folk genom mina mörka solglasögon. Det gick inte så bra, boken var alldeles för bra. Det slutade istället med att jag mumsade choklad och läste Niceville. Nåja, en solig eftermiddag i en park i Paris med en bra bok och god choklad, nog har jag varit med om värre måndagar. Jag har förresten läst ut den boken nu, Niceville av Kathryn Stockett. Den var riktigt bra, rekommenderas varmt.
På vägen till Jardin du Luxembourg hittade jag en affär som säljer julsaker året om. Jag gick inte in, de hade tyvärr inte öppet den dagen.
I tisdags träffade jag Lina. Vi åkte till Sacre Coeur, första gången för mig. Efteråt tog vi RER:en österut, det vill säga precis motsatt håll för att åka hem till mig. Jag skulle nämligen sova över hos Lina. Väl framme i hennes lilla förort gick vi till mataffären och köpte proviant (=choklad) för kvällen. Till middag köpte vi pizza som var väldigt god men alldeles för dyr, eftersom vi inte riktigt förstått villkoren för köp "2 pizzor, betala för 1". Vi hade i alla fall en jättemysig kväll med film, choklad, prat och skratt.
Sacre Coeur.
På onsdagen gjorde jag... ja, vad gjorde jag i onsdags? Tror att jag kanske städade lite. Och började med mina läxor. Annars hände inte så mycket spännade.
Torsdagen gick jag en guidad tur i Le Quartier Latin. Vi gick bland annat in i en kyrka där Paris första orgel finns.
Äldsta orgeln i Paris. Bilden är lite suddig för man fick inte fotografera med blixt inne i kyrkan, men jag tror att ni kan urskilja orgeln ändå.
På aftonen hjälpte jag Jesper med hans franskaläxa via skype. Det kändes bra att kunna vara till hjälp fast jag är så långt borta. Jag kände lite press också (nu måste jag kunna svara på alla frågor, jag har ju bott i Frankrike i nästan åtta veckor!), men det gick bra. Jag hoppas och tror att Jesper förstod det som jag förklarade för honom. Läxan handlade bland annat om reflexiva verb i passé composé, samma sak som vi håller på med i min klass just nu... På kvällen gjorde jag sedan klart alla mina läxor. Vi hade en skrivuppgift som var ganska svår och som tog mig över en timme att göra klart. Jag fick muta mig själv med choklad för att orka. Men när jag var väl hade gjort allt kändes det underbart.
På fredagen gick jag en guidad tur i Saint-Germain des Prés. För er som inte visste det (jag tillhörde själv den här kategorin för fyra dagar sedan) så är det det dyraste området i Paris. Det var väldigt fint. Vi gick också förbi Sorbonne och några andra universitet. Medan de andra i gruppen fotograferade det här...
...tog jag kort på något på andra gatan som jag fann mycket mer intressant:
I lördags träffade besökte jag Notre Dame de Paris tillsammans med Blanka i min klass. Vi pratar bara franska med varandra så det är superbra träning. Det blir ett annat slags prat när jag umgås med folk i min ålder. Till barnen blir det, tyvärr, väldigt mycket uppmaningar (sätt dig ner, gå och tvätta händerna, plocka undan dina grejer, sluta, vänta) även om jag såklart pratar som vanligt med dem också. Men det känns ändå skönt att prata franska med någon som inte heller har det som sitt modersmål. Vi är mer på samma nivå och man behöver inte känna sig dum när man måste tänka länge för att hitta rätt ord, eller när man inte förstår och måste be den andra förklara någonting för femtielfte gången. Nog om språket. Vi besökte alltså Notre Dame. Först köade vi för att komma in i själva kyrkan. Kön utanför var jättelång, men det tog nog inte ens tio minuter innan vi hade kommit in. Kyrkan är stor. Alltså jättestor. Även om det är en stor byggnad så fattade jag inte hur stor den verkligen var förrän jag stod inne i den. Man fick inte fota med blixt där inne, vilket innebär att i princip alla min bilder därifrån är suddiga. Jag ska ändå visa några stycken så ni kanske får lite känsla för hur det ser ut.
När vi hade sett oss mätte på kyrkans innandöme gick vi ut igen för att ställa oss i nästa kö för att få gå upp i tornen. Den kön var kortare men tog bra mycket längre tid. Vi fick vänta i drygt en timme innan det var vår tur att gå in. Det var ändå inte så jättefarligt om man tänker på att det var lördag, mitt på dagen och dessutom höstlov för alla barn i Paris. Jag har kanske sagt det förrut, men det tål att upprepas: att vara EU-medborgare 18-25 år äger (gratis inträde på nästan alla muséer och sevärdheter i Paris)! Vi tog oss i alla fall 400 trappsteg rakt upp för att mötas av en fantastisk utsikt. Klättrandet var uppdelat i två etapper. Först upp till "La galerie des chimères" där vi beundrade alla stenfigurer. På den våningen fick vi också gå in och titta på en stor klocka (inte "original", men ändå). Hela tiden medan vi besökte Notre Dame hade jag Disney-filmen spelandes i huvudet och sångerna i öronen. Lite här och var fanns det också skyltar med illustrationer och citat ur Victor Hugos roman "Notre Dame de Paris". Blanka tänkte nog lite i samma banor som mig, för när vi ansåg att vi hade beundrat färdigt den stora klockan och var på väg ut pekade hon upp mot trätrappan som ledde till våningen ovanför och sa: däruppe skulle Quasimodo ha bott.
Visst är det snarlikt stenfiguren från Disneys film "Ringaren i Notre Dame"?
Därefter fortsatte vi uppför spiraltrappan i sten. Vi hann börja fundera om detta var en trappa utan slut innan vi äntligen var uppe. Utsikte från toppen av tornet var otrolig. Man såg verkligen hela Paris. Jag tog några kort från toppen, men jag tänker inte lägga upp dem. De kommer inte ens i närheten av känslan man fick när man stod där uppe.
Nu har jag väl berättat så gott som hela min vecka. Fattas bara söndagen och då hände det inte så mycket. Klockan ställdes om till vintertid. Jag åkte till svenska kyrkan och fikade och träffade några andra au pairer. Just det, det glömde jag att skriva i förra inlägget. Jag hann även med ett besök i en söt lite garnbutik förra lördagen, mellan Musée Rodin och Jardin du Luxembourg. Där köpte jag garn och stickor och har nu börjat sticka en halsduk. Jag fick nämligen för mig förra veckan att jag behövde en tjock och gosig halsduk i vinter och att jag ville sticka den själv. Inte för att det blir billigare att göra det själv (tro mig, garnet var dyrt!) men för att jag ville ha något att göra med händerna. Jag behövde en liten hobby helt enkelt. Och en halsduk är väl bland det enklaste man kan sticka, bara fram och tillbaka så långt man vill och orkar. Jag har pratat mycket på skype med Moa under veckan som varit och fått många goda råd när det gäller stickningen. Ni får nog se en bild på halsduken när den är klar, men det lär dröja ett tag än.
Idag har jag jobbat hela dagen, för barnen har lov medan Corinne jobbar som vanligt. Dagen har bland annat bestått av monopolspelande, vredesutbrott (yngsten), plätt-lunch och hej knekt-spelande. 6-åringen skrek och höll på idag så att jag trodde att något gick sönder i öronen mina och jag tyckte att han var det jobbigaste barnet norr om antarktis. Efter fikat var han dock mycket lugnare och på kvällen tyckte jag att han var snäll, söt och underbar igen. På aftonen följde alla tre med en kompis till ett ridhus i närheten. Där var det väl en 15 barn som hade klätt ut både sig själva och sina ponnys och sedan begav sig ut på ridtur. Såklart hade jag inte kameran med mig då, men de var i alla fall hur söta som helst. Vi följde med en stund på cykel. Barnen med tillhörande ponnys, ridlärare och föräldrar gick runt i kvarteren och plingade på och frågade efter godis. "Godis! Godis!" skrek de allihop utanför husen där de hade plingat på. Om ingen öppnade fick huset ett spöklikt "oooh!" från både barn och vuxna. Om någon kom ut med godis hördes ett samstämt "Merci!" från 15 lyckliga barn.
På kvällen följde jag med "mina" barn på en runda "bonbon ou farce" (inga hästar den här gången). Det var första gången för dem och de tyckte att det var jättekul. De fick ihop massor av godis också, fastän de inte hann gå till så många hus.
Imorgon är en helgdag i Frankrike och jag är ledig. Vi får se vad jag hittar på då. Nu är jag supertrött så det blir nog bara att läsa en kort stund och sedan sova riktigt länge och gott.
Bonne nuit! :)
Och förresten, våran ugn har slutat fungera. Bara därför känner jag världens sug efter att baka. Jag vill baka bröd, muffins, kladdkaka, scones, vad som helst som kräver en ugn. Det går ju tyvärr inte, så nu har jag suttit och letat efter recept på bröd som man kan göra i stekpannan. Vi får se hur det blir om jag försöker mig på något sådant. God natt igen.
Nu kommer fortsättningen på min det-här-har-jag-gjort-på-lovet-berättelse! Så här snabbt hade ni inte väntat er fortsättningen, eller hur?
I måndags, alltså för en vecka sedan, gjorde jag inte så mycket. Jag städade. Åkte in till Paris till Jardin du Luxembourg. Det tog ett tag innan jag hittade rätt. Först var jag helt säker på vilken väg jag skulle gå, jag hade ju varit där i förrgår. Så jag promenerade i den riktning jag trodde att parken låg. När jag hade vandrat en bit kom jag till en byggnad med ett stort ägg av metallblommor framför som jag inte alls kände igen. Nähä, jag har väl gått fel tänkte jag och tog upp min karta för att försöka hitta igen mig. Det gick inte så jättebra så det slutade med att jag gick tillbaka samma väg som jag kommit och provade nästa gata istället. Där fanns det skyltat hur man skulle cykla för att komma till parken så jag följde dessa skyltar och lyckades på så viss hitta rätt till slut. På vägen hem såg jag sedan att jag bara kunde ha fortsatt förbi ägget så hade jag kommit fram... Väl framme i parken satta jag mig i en stol i solen. Jag hade tänkt sitta där med min bok utan att läsa och istället bara kolla på allt folk genom mina mörka solglasögon. Det gick inte så bra, boken var alldeles för bra. Det slutade istället med att jag mumsade choklad och läste Niceville. Nåja, en solig eftermiddag i en park i Paris med en bra bok och god choklad, nog har jag varit med om värre måndagar. Jag har förresten läst ut den boken nu, Niceville av Kathryn Stockett. Den var riktigt bra, rekommenderas varmt.
På vägen till Jardin du Luxembourg hittade jag en affär som säljer julsaker året om. Jag gick inte in, de hade tyvärr inte öppet den dagen.
I tisdags träffade jag Lina. Vi åkte till Sacre Coeur, första gången för mig. Efteråt tog vi RER:en österut, det vill säga precis motsatt håll för att åka hem till mig. Jag skulle nämligen sova över hos Lina. Väl framme i hennes lilla förort gick vi till mataffären och köpte proviant (=choklad) för kvällen. Till middag köpte vi pizza som var väldigt god men alldeles för dyr, eftersom vi inte riktigt förstått villkoren för köp "2 pizzor, betala för 1". Vi hade i alla fall en jättemysig kväll med film, choklad, prat och skratt.
Sacre Coeur.
På onsdagen gjorde jag... ja, vad gjorde jag i onsdags? Tror att jag kanske städade lite. Och började med mina läxor. Annars hände inte så mycket spännade.
Torsdagen gick jag en guidad tur i Le Quartier Latin. Vi gick bland annat in i en kyrka där Paris första orgel finns.
Äldsta orgeln i Paris. Bilden är lite suddig för man fick inte fotografera med blixt inne i kyrkan, men jag tror att ni kan urskilja orgeln ändå.
På aftonen hjälpte jag Jesper med hans franskaläxa via skype. Det kändes bra att kunna vara till hjälp fast jag är så långt borta. Jag kände lite press också (nu måste jag kunna svara på alla frågor, jag har ju bott i Frankrike i nästan åtta veckor!), men det gick bra. Jag hoppas och tror att Jesper förstod det som jag förklarade för honom. Läxan handlade bland annat om reflexiva verb i passé composé, samma sak som vi håller på med i min klass just nu... På kvällen gjorde jag sedan klart alla mina läxor. Vi hade en skrivuppgift som var ganska svår och som tog mig över en timme att göra klart. Jag fick muta mig själv med choklad för att orka. Men när jag var väl hade gjort allt kändes det underbart.
På fredagen gick jag en guidad tur i Saint-Germain des Prés. För er som inte visste det (jag tillhörde själv den här kategorin för fyra dagar sedan) så är det det dyraste området i Paris. Det var väldigt fint. Vi gick också förbi Sorbonne och några andra universitet. Medan de andra i gruppen fotograferade det här...
...tog jag kort på något på andra gatan som jag fann mycket mer intressant:
I lördags träffade besökte jag Notre Dame de Paris tillsammans med Blanka i min klass. Vi pratar bara franska med varandra så det är superbra träning. Det blir ett annat slags prat när jag umgås med folk i min ålder. Till barnen blir det, tyvärr, väldigt mycket uppmaningar (sätt dig ner, gå och tvätta händerna, plocka undan dina grejer, sluta, vänta) även om jag såklart pratar som vanligt med dem också. Men det känns ändå skönt att prata franska med någon som inte heller har det som sitt modersmål. Vi är mer på samma nivå och man behöver inte känna sig dum när man måste tänka länge för att hitta rätt ord, eller när man inte förstår och måste be den andra förklara någonting för femtielfte gången. Nog om språket. Vi besökte alltså Notre Dame. Först köade vi för att komma in i själva kyrkan. Kön utanför var jättelång, men det tog nog inte ens tio minuter innan vi hade kommit in. Kyrkan är stor. Alltså jättestor. Även om det är en stor byggnad så fattade jag inte hur stor den verkligen var förrän jag stod inne i den. Man fick inte fota med blixt där inne, vilket innebär att i princip alla min bilder därifrån är suddiga. Jag ska ändå visa några stycken så ni kanske får lite känsla för hur det ser ut.
När vi hade sett oss mätte på kyrkans innandöme gick vi ut igen för att ställa oss i nästa kö för att få gå upp i tornen. Den kön var kortare men tog bra mycket längre tid. Vi fick vänta i drygt en timme innan det var vår tur att gå in. Det var ändå inte så jättefarligt om man tänker på att det var lördag, mitt på dagen och dessutom höstlov för alla barn i Paris. Jag har kanske sagt det förrut, men det tål att upprepas: att vara EU-medborgare 18-25 år äger (gratis inträde på nästan alla muséer och sevärdheter i Paris)! Vi tog oss i alla fall 400 trappsteg rakt upp för att mötas av en fantastisk utsikt. Klättrandet var uppdelat i två etapper. Först upp till "La galerie des chimères" där vi beundrade alla stenfigurer. På den våningen fick vi också gå in och titta på en stor klocka (inte "original", men ändå). Hela tiden medan vi besökte Notre Dame hade jag Disney-filmen spelandes i huvudet och sångerna i öronen. Lite här och var fanns det också skyltar med illustrationer och citat ur Victor Hugos roman "Notre Dame de Paris". Blanka tänkte nog lite i samma banor som mig, för när vi ansåg att vi hade beundrat färdigt den stora klockan och var på väg ut pekade hon upp mot trätrappan som ledde till våningen ovanför och sa: däruppe skulle Quasimodo ha bott.
Visst är det snarlikt stenfiguren från Disneys film "Ringaren i Notre Dame"?
Därefter fortsatte vi uppför spiraltrappan i sten. Vi hann börja fundera om detta var en trappa utan slut innan vi äntligen var uppe. Utsikte från toppen av tornet var otrolig. Man såg verkligen hela Paris. Jag tog några kort från toppen, men jag tänker inte lägga upp dem. De kommer inte ens i närheten av känslan man fick när man stod där uppe.
Nu har jag väl berättat så gott som hela min vecka. Fattas bara söndagen och då hände det inte så mycket. Klockan ställdes om till vintertid. Jag åkte till svenska kyrkan och fikade och träffade några andra au pairer. Just det, det glömde jag att skriva i förra inlägget. Jag hann även med ett besök i en söt lite garnbutik förra lördagen, mellan Musée Rodin och Jardin du Luxembourg. Där köpte jag garn och stickor och har nu börjat sticka en halsduk. Jag fick nämligen för mig förra veckan att jag behövde en tjock och gosig halsduk i vinter och att jag ville sticka den själv. Inte för att det blir billigare att göra det själv (tro mig, garnet var dyrt!) men för att jag ville ha något att göra med händerna. Jag behövde en liten hobby helt enkelt. Och en halsduk är väl bland det enklaste man kan sticka, bara fram och tillbaka så långt man vill och orkar. Jag har pratat mycket på skype med Moa under veckan som varit och fått många goda råd när det gäller stickningen. Ni får nog se en bild på halsduken när den är klar, men det lär dröja ett tag än.
Idag har jag jobbat hela dagen, för barnen har lov medan Corinne jobbar som vanligt. Dagen har bland annat bestått av monopolspelande, vredesutbrott (yngsten), plätt-lunch och hej knekt-spelande. 6-åringen skrek och höll på idag så att jag trodde att något gick sönder i öronen mina och jag tyckte att han var det jobbigaste barnet norr om antarktis. Efter fikat var han dock mycket lugnare och på kvällen tyckte jag att han var snäll, söt och underbar igen. På aftonen följde alla tre med en kompis till ett ridhus i närheten. Där var det väl en 15 barn som hade klätt ut både sig själva och sina ponnys och sedan begav sig ut på ridtur. Såklart hade jag inte kameran med mig då, men de var i alla fall hur söta som helst. Vi följde med en stund på cykel. Barnen med tillhörande ponnys, ridlärare och föräldrar gick runt i kvarteren och plingade på och frågade efter godis. "Godis! Godis!" skrek de allihop utanför husen där de hade plingat på. Om ingen öppnade fick huset ett spöklikt "oooh!" från både barn och vuxna. Om någon kom ut med godis hördes ett samstämt "Merci!" från 15 lyckliga barn.
På kvällen följde jag med "mina" barn på en runda "bonbon ou farce" (inga hästar den här gången). Det var första gången för dem och de tyckte att det var jättekul. De fick ihop massor av godis också, fastän de inte hann gå till så många hus.
Imorgon är en helgdag i Frankrike och jag är ledig. Vi får se vad jag hittar på då. Nu är jag supertrött så det blir nog bara att läsa en kort stund och sedan sova riktigt länge och gott.
Bonne nuit! :)
Och förresten, våran ugn har slutat fungera. Bara därför känner jag världens sug efter att baka. Jag vill baka bröd, muffins, kladdkaka, scones, vad som helst som kräver en ugn. Det går ju tyvärr inte, så nu har jag suttit och letat efter recept på bröd som man kan göra i stekpannan. Vi får se hur det blir om jag försöker mig på något sådant. God natt igen.
Helg vecka 42
Skrivet 2011-10-30 Klockan 22:04:16
I veckan har det varit höstlov här i Paris. Barnen har varit hos sin pappa och jag har varit ledig en hel vecka, underbart! Jag har väl kanske inte hunnit göra så mycket som jag skulle ha velat, men det gjorde inte så mycket. Ibland är det skönt att bara vara. Ni vet hur det kan bli annars, "nu är jag ledig, nu måste jag hinna göra masa roliga saker innan lovet är slut", och så blir det bara stressigt och efter ledigheten är man inte ett dugg utvilad. Så har det alltså inte varit det här lovet. Eller jo, lite grann i början, men det släppte sen. Nu sista dagen på lovet känns det bara bra. Jag har hunnit med både sight-seeing och slappande.
Förra lördagen gick jag och Irma, en annan svensk au pair, till Musée Rodin, ett museum fyllt med konst, mestadels statyer, av Auguste Rodin (och även några andra konstnärer). Tyvärr gav batterierna i min kamera upp alldeles innan jag skulle fota "Tänkaren", en av de få statyer som jag kände till innan. Som tur var hade Irma också med sig sin kamera och var snäll och skickade lite bilder till mig. Här kommer lite bilder från besöket.
Här ser vi, från vänster till höger; Kyssen, Helvetesporten och Tänkaren.
Samma dag hann vi även med en promenad i Jardin du Luxembourg och ett besök i Panthéon. Jag hade inte hört talas om Panthéon tidigare och visste inte alls vad det var, så Irma berättade för mig att där låg "folkets" människor begravda. Eller kanske inte begravda, men stoftet av dem finns där i alla fall. Vi såg bland annat Voltaires och Rousseaus "gravar". Det är inte riktigt gravar eftersom många begravdes någon annanstans först och sedan flyttades dit. Det är mer som vackert utsmyckade stenkistor. Eller inte riktigt kistor heller. Ja, ja det är inte det viktigaste. Marie och Pierre Curies är också begravda i Panthéon. På deras kistor fanns det flera blombuketter med band i Polens färger. Det var väldigt fint. Panthéon är riktigt stort och vi gick förbi massor av kistor med namn på människor jag aldrig hade hört talas om. Men i ett rum hade de i alla fall klämt in tre som jag faktiskt kände till; Alexandre Dumas, Victor Hugo och Émile Zola. Det kändes mäktigt på något vis att gå där och veta att alla dessa personer fanns begravda där. Många av dem är väl bara stoft nu, det var så länge sedan de dog, men ändå en mäktig känsla.
Söndagseftermiddagen tillbringade jag på Svenska kyrkan. Där var dagens tema "höstmys"; potatis- och purjolökssoppa och till efterrätt äppelpaj och glass. Hur gott som helst! Jag åt alldeles för mycket, min mage stod i fyra hörn när jag gick därifrån. Vi hjälptes åt att laga maten där, jag hamnade i diskgruppen. Kanske inte det roligaste, men någon ska göra det också. Det var inte så jobbigt egentligen, bara ställa tallrikarna i backen och sedan köra in den i diskmaskinen à la skolmatsal.
Jag hade egentligen tänkt skriva mer och berätta om hela lovet, men jag orkar inte skriva med ikväll. Det kommer ett till inlägg om inte alltför länge. Då ska jag berätta vad jag gjorde resten av lovet. Det kommer nog lite fler bilder då också.
Nu blir det sängen för mig. Ska nog läsa lite först bara.
Bonne nuit! :)
I veckan har det varit höstlov här i Paris. Barnen har varit hos sin pappa och jag har varit ledig en hel vecka, underbart! Jag har väl kanske inte hunnit göra så mycket som jag skulle ha velat, men det gjorde inte så mycket. Ibland är det skönt att bara vara. Ni vet hur det kan bli annars, "nu är jag ledig, nu måste jag hinna göra masa roliga saker innan lovet är slut", och så blir det bara stressigt och efter ledigheten är man inte ett dugg utvilad. Så har det alltså inte varit det här lovet. Eller jo, lite grann i början, men det släppte sen. Nu sista dagen på lovet känns det bara bra. Jag har hunnit med både sight-seeing och slappande.
Förra lördagen gick jag och Irma, en annan svensk au pair, till Musée Rodin, ett museum fyllt med konst, mestadels statyer, av Auguste Rodin (och även några andra konstnärer). Tyvärr gav batterierna i min kamera upp alldeles innan jag skulle fota "Tänkaren", en av de få statyer som jag kände till innan. Som tur var hade Irma också med sig sin kamera och var snäll och skickade lite bilder till mig. Här kommer lite bilder från besöket.
Här ser vi, från vänster till höger; Kyssen, Helvetesporten och Tänkaren.
Samma dag hann vi även med en promenad i Jardin du Luxembourg och ett besök i Panthéon. Jag hade inte hört talas om Panthéon tidigare och visste inte alls vad det var, så Irma berättade för mig att där låg "folkets" människor begravda. Eller kanske inte begravda, men stoftet av dem finns där i alla fall. Vi såg bland annat Voltaires och Rousseaus "gravar". Det är inte riktigt gravar eftersom många begravdes någon annanstans först och sedan flyttades dit. Det är mer som vackert utsmyckade stenkistor. Eller inte riktigt kistor heller. Ja, ja det är inte det viktigaste. Marie och Pierre Curies är också begravda i Panthéon. På deras kistor fanns det flera blombuketter med band i Polens färger. Det var väldigt fint. Panthéon är riktigt stort och vi gick förbi massor av kistor med namn på människor jag aldrig hade hört talas om. Men i ett rum hade de i alla fall klämt in tre som jag faktiskt kände till; Alexandre Dumas, Victor Hugo och Émile Zola. Det kändes mäktigt på något vis att gå där och veta att alla dessa personer fanns begravda där. Många av dem är väl bara stoft nu, det var så länge sedan de dog, men ändå en mäktig känsla.
Söndagseftermiddagen tillbringade jag på Svenska kyrkan. Där var dagens tema "höstmys"; potatis- och purjolökssoppa och till efterrätt äppelpaj och glass. Hur gott som helst! Jag åt alldeles för mycket, min mage stod i fyra hörn när jag gick därifrån. Vi hjälptes åt att laga maten där, jag hamnade i diskgruppen. Kanske inte det roligaste, men någon ska göra det också. Det var inte så jobbigt egentligen, bara ställa tallrikarna i backen och sedan köra in den i diskmaskinen à la skolmatsal.
Jag hade egentligen tänkt skriva mer och berätta om hela lovet, men jag orkar inte skriva med ikväll. Det kommer ett till inlägg om inte alltför länge. Då ska jag berätta vad jag gjorde resten av lovet. Det kommer nog lite fler bilder då också.
Nu blir det sängen för mig. Ska nog läsa lite först bara.
Bonne nuit! :)
Salut valet!
Skrivet 2011-10-20 Klockan 15:19:53
Veckorna går så fruktansvärt snabbt tycker jag. Nu är det redan torsdag, vilket i princip innebär att det är helg. Bara en kvälls barnvaktande och så lite skola imorgon och sen är jag ledig igen. Jag förstår inte hur tiden kan rinna iväg så snabbt.
Den här veckan har varit en bra vecka. Jag och 6-åringen har kommit ovanligt bra överens. Inte så att vi brukar bråka mycket annars, men han är ofta rätt så irriterad och arg på mig efter skolan när han är hungrig, och när jag försöker få honom att gå och duscha eller göra sina läxor. Men den här veckan har vi inte alls haft så många konflikter. Han har snällt gått och duschat när jag har bett honom om det och han har klagat ovanligt lite när det är dags för att läsa läxor. Vi har ritat mycket på kvällarna, jag och yngsten. Han tycker att det är jättekul och producerar teckningar i massor. Jag tycker också att det är kul, det var bara så länge sen jag hade tid att bara sätta mig ner och rita. När vi ritar slutar det ändå oftast med att han ritar på mitt papper. Jag börjar rita något och då vill han hjälpa mig och börjar rita på mitt papper också, och sen slutar det med att jag har ritat ett litet hus, och han har fyllt resten av papperet med bilar, flygplan, moln, träd och en sol. Han är så söt när han är på sådär bra humör och det är jättekul att sitta och se på när han ritar. Här är en teckning han gjorde i tisdags. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle rita så då frågade han om han fick rita något till mig. Teckningen är ritad i blyerts så det syns tyvärr inte så jätteskarpt, men jag tycker ändå att man tydligt kan se vad den förställer.
Som ni ser föreställer teckningen Eiffeltornet med strålkastaren tänd, träd, en bil med öppen bagagelucka, ett trafikljus, en övergångsställe-skylt och en måne. Visst är han duktig på att rita?
I måndags bakade jag grahamsbullar. Enligt receptet skulle det bli 20 bröd så det gjorde jag. Dock blev de lite väl små, så nästa gång gör jag nog bara 15 bullar av samma deg så blir det nog lagom. Och ja, det blir en nästan gång, barnen tycket nämligen om dem. Bröden tog slut redan på tisdagen. Jag frågade yngsten vad han tyckte om dem och om jag han ville att jag skulle baka dem någon fler gång. Han svarade att de var jättegoda och att jag fick baka des tonnes (=flera ton)!
Utan att jag märkte hur det gick till blev bakning mitt nya intresse, jag tycker att det är jättekul att baka bröd och kakor! Jag tycker även att det är roligt att laga mat och ser fram emot torsdagar då jag lagar middag. Oj, oj, vad har hänt med mig? Tack vare mitt nya intresse åt vi i alla fall en citronsockerkaka till efterrätt på tisdagen. Den blev riktigt god, om jag får säga det själv.
Grahamsbullar, det här fotografiet var det faktiskt yngsten som tog. När han såg att jag tog fram kameran sprang han till mig direkt och frågade om han fick fota, "s'il te plaît, s'il te plaît Lina!" sa han och tittade på mig med bedjande ögon. Vem kan säga nej till ett sådan söt liten en?
Andra bilden är alltså min citronsockerkaka. När jag hade stjälpt upp kakan på en tallrik såg jag att den var lite väl platt och tänkte att den nog skulle ha fått vara inne i ugnen lite till. Men det var inget fel på varken smaken eller konsistensen, så det var nog inne lagom länge ändå.
Igår lärde jag barnen att spela "Hej Knekt!" på franska. Jag översatte bara fraserna man ska säga rakt av och sedan satt vi den eftermiddagen och ropade "Salut valet!" och "Bonjour Reine!", vi hade riktigt roligt. Efter några omgångar la vi till att man skulle vissla när någon la en 10:a. Ni kan tänka er hur mycket det skrattades då när alla försökte slappna av i ansiktsmusklerna för att kunna vissla.
Ikväll ska jag laga korvstroganoff och ris till middag. Jag hoppas att barnen kommer att tycka om det. Köttfärssåsen förra veckan gjorde ju succé, men jag tror att stroganoffen kanske får möta lite mer motsstånd. Ni får veta hur det gick i nästa uppdatering.
Nu kommer tvillingarna snart hem, då ska jag stänga av datorn och cykla iväg till Casino för att köpa korv till middagen.
Allt gott!
Au revoir :)
Förresten, det var svinkallt ute i morse, 5 grader! Ja, ni ser hur fort man acklimatiseras. Att det är fem plusgrader den 20 oktober skulle jag inte tyckt var något konstigt för ett år sen. Men ni får tänka på att vi hade 27 plusgrader för mindre än tre veckor sedan. Hur som helst ångade det ur munnen när man andades imorse. Brukar det göra det när det fortfarande är plusgrader? Brukar inte det bara vara när det är minus? Ja ja, nu är det i alla fall behagliga 13 grader och sol ute.
Veckorna går så fruktansvärt snabbt tycker jag. Nu är det redan torsdag, vilket i princip innebär att det är helg. Bara en kvälls barnvaktande och så lite skola imorgon och sen är jag ledig igen. Jag förstår inte hur tiden kan rinna iväg så snabbt.
Den här veckan har varit en bra vecka. Jag och 6-åringen har kommit ovanligt bra överens. Inte så att vi brukar bråka mycket annars, men han är ofta rätt så irriterad och arg på mig efter skolan när han är hungrig, och när jag försöker få honom att gå och duscha eller göra sina läxor. Men den här veckan har vi inte alls haft så många konflikter. Han har snällt gått och duschat när jag har bett honom om det och han har klagat ovanligt lite när det är dags för att läsa läxor. Vi har ritat mycket på kvällarna, jag och yngsten. Han tycker att det är jättekul och producerar teckningar i massor. Jag tycker också att det är kul, det var bara så länge sen jag hade tid att bara sätta mig ner och rita. När vi ritar slutar det ändå oftast med att han ritar på mitt papper. Jag börjar rita något och då vill han hjälpa mig och börjar rita på mitt papper också, och sen slutar det med att jag har ritat ett litet hus, och han har fyllt resten av papperet med bilar, flygplan, moln, träd och en sol. Han är så söt när han är på sådär bra humör och det är jättekul att sitta och se på när han ritar. Här är en teckning han gjorde i tisdags. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle rita så då frågade han om han fick rita något till mig. Teckningen är ritad i blyerts så det syns tyvärr inte så jätteskarpt, men jag tycker ändå att man tydligt kan se vad den förställer.
Som ni ser föreställer teckningen Eiffeltornet med strålkastaren tänd, träd, en bil med öppen bagagelucka, ett trafikljus, en övergångsställe-skylt och en måne. Visst är han duktig på att rita?
I måndags bakade jag grahamsbullar. Enligt receptet skulle det bli 20 bröd så det gjorde jag. Dock blev de lite väl små, så nästa gång gör jag nog bara 15 bullar av samma deg så blir det nog lagom. Och ja, det blir en nästan gång, barnen tycket nämligen om dem. Bröden tog slut redan på tisdagen. Jag frågade yngsten vad han tyckte om dem och om jag han ville att jag skulle baka dem någon fler gång. Han svarade att de var jättegoda och att jag fick baka des tonnes (=flera ton)!
Utan att jag märkte hur det gick till blev bakning mitt nya intresse, jag tycker att det är jättekul att baka bröd och kakor! Jag tycker även att det är roligt att laga mat och ser fram emot torsdagar då jag lagar middag. Oj, oj, vad har hänt med mig? Tack vare mitt nya intresse åt vi i alla fall en citronsockerkaka till efterrätt på tisdagen. Den blev riktigt god, om jag får säga det själv.
Grahamsbullar, det här fotografiet var det faktiskt yngsten som tog. När han såg att jag tog fram kameran sprang han till mig direkt och frågade om han fick fota, "s'il te plaît, s'il te plaît Lina!" sa han och tittade på mig med bedjande ögon. Vem kan säga nej till ett sådan söt liten en?
Andra bilden är alltså min citronsockerkaka. När jag hade stjälpt upp kakan på en tallrik såg jag att den var lite väl platt och tänkte att den nog skulle ha fått vara inne i ugnen lite till. Men det var inget fel på varken smaken eller konsistensen, så det var nog inne lagom länge ändå.
Igår lärde jag barnen att spela "Hej Knekt!" på franska. Jag översatte bara fraserna man ska säga rakt av och sedan satt vi den eftermiddagen och ropade "Salut valet!" och "Bonjour Reine!", vi hade riktigt roligt. Efter några omgångar la vi till att man skulle vissla när någon la en 10:a. Ni kan tänka er hur mycket det skrattades då när alla försökte slappna av i ansiktsmusklerna för att kunna vissla.
Ikväll ska jag laga korvstroganoff och ris till middag. Jag hoppas att barnen kommer att tycka om det. Köttfärssåsen förra veckan gjorde ju succé, men jag tror att stroganoffen kanske får möta lite mer motsstånd. Ni får veta hur det gick i nästa uppdatering.
Nu kommer tvillingarna snart hem, då ska jag stänga av datorn och cykla iväg till Casino för att köpa korv till middagen.
Allt gott!
Au revoir :)
Förresten, det var svinkallt ute i morse, 5 grader! Ja, ni ser hur fort man acklimatiseras. Att det är fem plusgrader den 20 oktober skulle jag inte tyckt var något konstigt för ett år sen. Men ni får tänka på att vi hade 27 plusgrader för mindre än tre veckor sedan. Hur som helst ångade det ur munnen när man andades imorse. Brukar det göra det när det fortfarande är plusgrader? Brukar inte det bara vara när det är minus? Ja ja, nu är det i alla fall behagliga 13 grader och sol ute.
En påse lycka
Skrivet 2011-10-15 Klockan 22:21:23
Nu ska jag berätta lite mer om veckorna som har varit. Det blir lite huller om buller, jag skriver bara allt eftersom jag kommer ihåg. Ni får försöka klura ut kronologin själva.
Först och främst måste jag skriva att jag trivs här. Så här i efterhand tycker jag att låter lite gnällig och jämt och ständigt tycks klaga på att barnen är så kräsna och att vi äter så lite kött. Det får det att verka som att jag jämt går hungrig och att barnen är alldeles odrägliga. Så är det inte alls. Barnen är hur snälla som helst för det mesta. Hittills har de tyckt om allt som jag har bakat, och även det mesta av den mat jag har lagat. Vad det gäller middagarna här har jag än så länge gillat allt de har bjudit på. I onsdags åt vi till exempel en jättegod grönsakssoppa med lite riven ost och bröd till. Efter middagen tittade vi i fotoalbum från när barnen var små. Det var foton från 2004, tvillingarna var 4 år och yngsten var nyfödd. De var hur söta som helst! Det var en riktigt mysig kväll.
Jag tänkte fortsätta på mat-temat och berätta att jag lagade spagetti och köttfärssås till middag i torsdags. Jag satt nämligen barnvakt och då bestämde jag mig för att bjuda på det, det kändes som en rätt som barnen kunde tänkas tycka om. Och det passade ju bra att det bara var jag och barnen som skulle äta eftersom Corinne i princip är vegetarian. Jag var lite nervös för jag hade inte gjort köttfärssås tidigare, men det gick faktiskt väldigt bra. Det blev riktigt gott och barnen älskade det! Alla tre skrapade rent sina tallrikar och båda tvillingarna tog en till portion var. Minstingen sa att det var jättegott. Jag blev så glad när jag hörde det, för det har jag aldrig hört honom säga tidigare.
I måndags hade jag ingen skola så då städade jag mitt rum och ägnade sedan restan av dagen åt att stryka kläder, lakan och handdukar.
Min påse med lycka.
Förutom grammatikboken fick jag bland annt en almanacka. Om någon som läser det här har gått skola med mig vet ni att jag alltid hade med mig min lilla kalender där jag skrev ner läxor, prov, födelsedagar och händelser av alla de slag. Jag hade inte med mig någon kalender till Paris. Det gick väl bra till en början, men sen började jag skolan och då kände jag verkligen att jag behövde en almenacka, både för att skriva upp mina läxor, men också för att få lite perspektiv på tiden. Jag tycker att det är så svårt att planera annars. Andra grejer som följde med var ett litet syskrin, några pennor och lite kläder. Dessutom hade Madde stoppat ner ett paket vaniljsocker, något som jag hade bett mamma göra men som hon hade glömt. Tusen tack Madde, både för sockret och för att du tog med grejerna hit. Jag fick en till glad överraskning när jag tittade i påsen; mamma hade skickat med två pocketböcker. Underbara mamma som vet vad jag behöver! Jag hade bara med mig en bok hemifrån, "Män som hatar kvinnor" (pocket den också såklart, annars hade den inte fått följa med i min väska) och den har jag läst långsamt, så långsamt som jag aldrig annars läser, för att den inte skulle ta slut. För vad skulle jag göra när den tog slut? Som tur var har svenska kyrkan ett litet bibliotek där man kan köpa böcker billigt, så jag inhandlade en bok där förra veckan. Men nu är den nästan slut så mammas böcker kom väldigt lägligt.
Igår kväll åkte min familj iväg för att tillbringa helgen vid havet. Det innebär att jag har huset för mig själv. Ganska skönt att få vara ensam hemma och verkligen kunna göra precis som jag vill. Jag får visserligen göra i princip vad jag vill när familjen är hemma också. Men det är ändå annorlunda att vara själv och inte behöva ta hjänsyn till att det bor fler i huset.
Efter middagen igår åkte jag in till Paris för att träffa Lina. Tyvärr råkade jag kliva på fel tåg och satte mig på tåget istället för RER:en. Jag hade träffat en annan au pair på stationen i Maisons-Laffitte så vi gick och pratade och steg bara på tåget utan att kolla om det var rätt. Sen när vi hade åkt en bit stannade vi på en station som jag inte kände igen. "Är vi verkligen på rätt tåg?" frågade jag. Det var vi alltså inte. Som tur är gick tåget också in till Paris, men till en annan station. Jag fick åka metro sista biten, men till slut, 30 minuter försenad, var jag äntligen framme vid min och Linas mötesplats. Vi åkte in till Champs-Élysée, där alla affärer har öppet till sent på kvällen, och köpte köpte lite godis och chips. Sedan åkte vi till Eiffeltornet och promenerade runt där lite. Det är väldigt fint på kvällen när det är upplyst. Dock frös både jag och Lina så vi bestämde oss för att åka hem ganska tidigt. Väl hemma hade vi myskväll med te, godis, chips och film. Dock var det svinkalt inomhus (typ 16 grader!) och jag vet inte hur man slår på värme här, så vi hade koftor, sockar och täcken på oss för att inte frysa. Lina höll dessutom på att bli förkyld så hon sov med halsduk och dubbla filtar hela natten. Trots kylan hade vi en väldigt mysig kväll.
Idag tog en välbehövd sovmorgon. Efter frukosten åkte vi in till La Défense där vi gick en kort sväng i Les 4 temps, Paris största köpcentrum. Vi stannade inte så länge, Linas förkylning satte stopp för det. Men innan dess hann jag i alla fall köpa ett paraply och en ny handväska som jag rymmer mina skolböcker i.
Ja, nu är jag framme i nutid igen. Det är fortfarande tusen saker som jag inte har berättat, men jag kommer inte ihåg allt som hänt. Jag har tänkt skriva dagbok under mina 10 månader här, för att jag ska minnas mitt liv i Paris. Jag har börjat skriva lite också, men det är ytterst sporadiskt. Ska dock försöka skärpa mig och skriva lite grann varje dag. Bara några rader om hur dagen har varit och så. Det skulle vara så kul att ha sen för att kunna läsa igenom och minnas vad jag gjorde här.
Jag har hittat en fransk artist som jag gillar. Mina barn spelade en av hans skivor i torsdags och jag fastnade direkt. Det är så kul för jag märker att jag faktiskt förstår ganska mycket av det han sjunger. Mina två favoritlåtar hittills:
Lyssna och njut! Bonne nuit :)
Nu ska jag berätta lite mer om veckorna som har varit. Det blir lite huller om buller, jag skriver bara allt eftersom jag kommer ihåg. Ni får försöka klura ut kronologin själva.
Först och främst måste jag skriva att jag trivs här. Så här i efterhand tycker jag att låter lite gnällig och jämt och ständigt tycks klaga på att barnen är så kräsna och att vi äter så lite kött. Det får det att verka som att jag jämt går hungrig och att barnen är alldeles odrägliga. Så är det inte alls. Barnen är hur snälla som helst för det mesta. Hittills har de tyckt om allt som jag har bakat, och även det mesta av den mat jag har lagat. Vad det gäller middagarna här har jag än så länge gillat allt de har bjudit på. I onsdags åt vi till exempel en jättegod grönsakssoppa med lite riven ost och bröd till. Efter middagen tittade vi i fotoalbum från när barnen var små. Det var foton från 2004, tvillingarna var 4 år och yngsten var nyfödd. De var hur söta som helst! Det var en riktigt mysig kväll.
Jag tänkte fortsätta på mat-temat och berätta att jag lagade spagetti och köttfärssås till middag i torsdags. Jag satt nämligen barnvakt och då bestämde jag mig för att bjuda på det, det kändes som en rätt som barnen kunde tänkas tycka om. Och det passade ju bra att det bara var jag och barnen som skulle äta eftersom Corinne i princip är vegetarian. Jag var lite nervös för jag hade inte gjort köttfärssås tidigare, men det gick faktiskt väldigt bra. Det blev riktigt gott och barnen älskade det! Alla tre skrapade rent sina tallrikar och båda tvillingarna tog en till portion var. Minstingen sa att det var jättegott. Jag blev så glad när jag hörde det, för det har jag aldrig hört honom säga tidigare.
I måndags hade jag ingen skola så då städade jag mitt rum och ägnade sedan restan av dagen åt att stryka kläder, lakan och handdukar.
Mitt måndagsnöje som sagt. Man ser knappt tvättkorgen under...
I fredags träffade jag Madde, min lillebrors flickväns mamma (försök förklara det där på franska! Skulle berätta för en klasskompis vem jag skulle träffa, jag vet inte riktigt om hon förstod. Det slutade med att vi båda bara sa la femme = kvinnan). Hon hade med sig en påse hemifrån med diverse saker jag behövde. Bland annat min grammatikbok, den har jag saknat otroligt mycket.
Inser nu att "i fredags" faktiskt var igår. Jag tycker att tiden går så konstigt här, på samma gång snabbt och långsamt. Veckorna är över innan jag hinner blinka. Just nu känns det som att det var jättelänge sedan det var fredag och samtidigt kan jag inte riktigt förstå att det är söndag imorgon igen. Konstigt som sagt.
I fredags träffade jag Madde, min lillebrors flickväns mamma (försök förklara det där på franska! Skulle berätta för en klasskompis vem jag skulle träffa, jag vet inte riktigt om hon förstod. Det slutade med att vi båda bara sa la femme = kvinnan). Hon hade med sig en påse hemifrån med diverse saker jag behövde. Bland annat min grammatikbok, den har jag saknat otroligt mycket.
Inser nu att "i fredags" faktiskt var igår. Jag tycker att tiden går så konstigt här, på samma gång snabbt och långsamt. Veckorna är över innan jag hinner blinka. Just nu känns det som att det var jättelänge sedan det var fredag och samtidigt kan jag inte riktigt förstå att det är söndag imorgon igen. Konstigt som sagt.
Min påse med lycka.
Förutom grammatikboken fick jag bland annt en almanacka. Om någon som läser det här har gått skola med mig vet ni att jag alltid hade med mig min lilla kalender där jag skrev ner läxor, prov, födelsedagar och händelser av alla de slag. Jag hade inte med mig någon kalender till Paris. Det gick väl bra till en början, men sen började jag skolan och då kände jag verkligen att jag behövde en almenacka, både för att skriva upp mina läxor, men också för att få lite perspektiv på tiden. Jag tycker att det är så svårt att planera annars. Andra grejer som följde med var ett litet syskrin, några pennor och lite kläder. Dessutom hade Madde stoppat ner ett paket vaniljsocker, något som jag hade bett mamma göra men som hon hade glömt. Tusen tack Madde, både för sockret och för att du tog med grejerna hit. Jag fick en till glad överraskning när jag tittade i påsen; mamma hade skickat med två pocketböcker. Underbara mamma som vet vad jag behöver! Jag hade bara med mig en bok hemifrån, "Män som hatar kvinnor" (pocket den också såklart, annars hade den inte fått följa med i min väska) och den har jag läst långsamt, så långsamt som jag aldrig annars läser, för att den inte skulle ta slut. För vad skulle jag göra när den tog slut? Som tur var har svenska kyrkan ett litet bibliotek där man kan köpa böcker billigt, så jag inhandlade en bok där förra veckan. Men nu är den nästan slut så mammas böcker kom väldigt lägligt.
Igår kväll åkte min familj iväg för att tillbringa helgen vid havet. Det innebär att jag har huset för mig själv. Ganska skönt att få vara ensam hemma och verkligen kunna göra precis som jag vill. Jag får visserligen göra i princip vad jag vill när familjen är hemma också. Men det är ändå annorlunda att vara själv och inte behöva ta hjänsyn till att det bor fler i huset.
Efter middagen igår åkte jag in till Paris för att träffa Lina. Tyvärr råkade jag kliva på fel tåg och satte mig på tåget istället för RER:en. Jag hade träffat en annan au pair på stationen i Maisons-Laffitte så vi gick och pratade och steg bara på tåget utan att kolla om det var rätt. Sen när vi hade åkt en bit stannade vi på en station som jag inte kände igen. "Är vi verkligen på rätt tåg?" frågade jag. Det var vi alltså inte. Som tur är gick tåget också in till Paris, men till en annan station. Jag fick åka metro sista biten, men till slut, 30 minuter försenad, var jag äntligen framme vid min och Linas mötesplats. Vi åkte in till Champs-Élysée, där alla affärer har öppet till sent på kvällen, och köpte köpte lite godis och chips. Sedan åkte vi till Eiffeltornet och promenerade runt där lite. Det är väldigt fint på kvällen när det är upplyst. Dock frös både jag och Lina så vi bestämde oss för att åka hem ganska tidigt. Väl hemma hade vi myskväll med te, godis, chips och film. Dock var det svinkalt inomhus (typ 16 grader!) och jag vet inte hur man slår på värme här, så vi hade koftor, sockar och täcken på oss för att inte frysa. Lina höll dessutom på att bli förkyld så hon sov med halsduk och dubbla filtar hela natten. Trots kylan hade vi en väldigt mysig kväll.
Idag tog en välbehövd sovmorgon. Efter frukosten åkte vi in till La Défense där vi gick en kort sväng i Les 4 temps, Paris största köpcentrum. Vi stannade inte så länge, Linas förkylning satte stopp för det. Men innan dess hann jag i alla fall köpa ett paraply och en ny handväska som jag rymmer mina skolböcker i.
Ja, nu är jag framme i nutid igen. Det är fortfarande tusen saker som jag inte har berättat, men jag kommer inte ihåg allt som hänt. Jag har tänkt skriva dagbok under mina 10 månader här, för att jag ska minnas mitt liv i Paris. Jag har börjat skriva lite också, men det är ytterst sporadiskt. Ska dock försöka skärpa mig och skriva lite grann varje dag. Bara några rader om hur dagen har varit och så. Det skulle vara så kul att ha sen för att kunna läsa igenom och minnas vad jag gjorde här.
Jag har hittat en fransk artist som jag gillar. Mina barn spelade en av hans skivor i torsdags och jag fastnade direkt. Det är så kul för jag märker att jag faktiskt förstår ganska mycket av det han sjunger. Mina två favoritlåtar hittills:
Lyssna och njut! Bonne nuit :)
Plättar och hjortronsylt
Skrivet 2011-10-12 Klockan 22:28:13
Efter lite påtryckningar från min kära kusin har jag nu tagit mig i kragen och satt mig ner för att skriva ett nytt inlägg. Jag är ensam hemma just nu. Corinne och barnen har åkt iväg för att handla skor, men borde komma hem snart. Därför får det lov att bli ett kort inlägg idag. Vi får väl se hur det går...
Det är inte så smart att låta det gå så lång tid mellan gångerna upptäcker jag nu, för jag vet inte vad jag ska skriva om eller var jag ska börja. Det hinner hända så mycket på 2 veckor. För två veckor sedan hade vi sommarväder här i Paris och Maisons-Laffitte. Det fortsatte även en bit in i oktober. Den 3 oktober hade vi 27 grader i skuggan. Jag hade på mig shorts och linne och tyckte ändå att det var tokvarmt. I oktober! Sedan dess har det blivit lite svalare och mer "normalt" höstväder. Temperaturen har hunnit krypa ner till ungefär 10 grader (brr, kallt), men den senaste veckan har den legat ganska stadigt på omkring 16 grader. Dock kan det blåsa riktigt kallt vissa dagar. Det är tur att mormor har stickat vantar och tv-sockar till mig, som mamma skickade ner med snigelposten.
På cykeltur med pojkarna.
Förra måndagen bakade jag muffins, vanliga muffins med rivet citronskal. Barnen fullkomligt älskade dem. 11-åriga flickan såg ut som om det var det godaste hon ätit. Vad jag har sett under mina första veckor här äter de inte så mycket hembakat fika, därför är det nog lite lyx när det bjuds på hemmagjorda muffins. Jag har inte tänkt på det tidigare, men jag är nog ganska bortskämd som har vuxit upp med hembakat fika som en självklar del i kostcirkeln. Det är hur som helst jätteroligt att barnen tycker om det jag har bakat, eftersom maten inte alltid går hem hos dem. I torsdags lyckades jag i alla fall med middagen. Då lagades det plättar, eller för att använda det lokala namnet; crêpes. Det var ett ganska säkert kort, vilka barn gillar inte plättar liksom? Jag var ändå nervös för hur det skulle gå, om jag skulle lyckas steka plättarna utan att bränna dem, eller trasa sönder dem när jag skulle vända dem. Och så klart oroade jag mig för vad barnen skulle tycka. Jag hade mailat pappa och fått receptet han brukade använda. 11-åriga flickan hjälpte mig att vispa ihop smeten och sen stekte jag medan barnen duschade och såg på tv. Till plättarna serverades det hjortronsylt (som mamma gjort) och nutella. Jag kände mig tvungen att ta seden dit jag kom och åt en plätta med nutella. Supergott! Dock kändes det inte riktigt som middag, det blir mer matigt med sylt. Och det är så himla gott med hjortron! Det tyckte även Corinne och 11-åriga flickan. De åt alla sina plättar med sylt och rörde inte ens nutellaburken. Den 11-åriga pojken smakade pyttelite sylt på en bit plätta, sa att det smakade okej och åt sedan resten med nutella. Yngsten tror jag bara åt en med socker på.
Plättarna vi åt i torsdags. (Ja, jag är en jättebra fotograf....)
Efter lite påtryckningar från min kära kusin har jag nu tagit mig i kragen och satt mig ner för att skriva ett nytt inlägg. Jag är ensam hemma just nu. Corinne och barnen har åkt iväg för att handla skor, men borde komma hem snart. Därför får det lov att bli ett kort inlägg idag. Vi får väl se hur det går...
Det är inte så smart att låta det gå så lång tid mellan gångerna upptäcker jag nu, för jag vet inte vad jag ska skriva om eller var jag ska börja. Det hinner hända så mycket på 2 veckor. För två veckor sedan hade vi sommarväder här i Paris och Maisons-Laffitte. Det fortsatte även en bit in i oktober. Den 3 oktober hade vi 27 grader i skuggan. Jag hade på mig shorts och linne och tyckte ändå att det var tokvarmt. I oktober! Sedan dess har det blivit lite svalare och mer "normalt" höstväder. Temperaturen har hunnit krypa ner till ungefär 10 grader (brr, kallt), men den senaste veckan har den legat ganska stadigt på omkring 16 grader. Dock kan det blåsa riktigt kallt vissa dagar. Det är tur att mormor har stickat vantar och tv-sockar till mig, som mamma skickade ner med snigelposten.
På cykeltur med pojkarna.
Förra måndagen bakade jag muffins, vanliga muffins med rivet citronskal. Barnen fullkomligt älskade dem. 11-åriga flickan såg ut som om det var det godaste hon ätit. Vad jag har sett under mina första veckor här äter de inte så mycket hembakat fika, därför är det nog lite lyx när det bjuds på hemmagjorda muffins. Jag har inte tänkt på det tidigare, men jag är nog ganska bortskämd som har vuxit upp med hembakat fika som en självklar del i kostcirkeln. Det är hur som helst jätteroligt att barnen tycker om det jag har bakat, eftersom maten inte alltid går hem hos dem. I torsdags lyckades jag i alla fall med middagen. Då lagades det plättar, eller för att använda det lokala namnet; crêpes. Det var ett ganska säkert kort, vilka barn gillar inte plättar liksom? Jag var ändå nervös för hur det skulle gå, om jag skulle lyckas steka plättarna utan att bränna dem, eller trasa sönder dem när jag skulle vända dem. Och så klart oroade jag mig för vad barnen skulle tycka. Jag hade mailat pappa och fått receptet han brukade använda. 11-åriga flickan hjälpte mig att vispa ihop smeten och sen stekte jag medan barnen duschade och såg på tv. Till plättarna serverades det hjortronsylt (som mamma gjort) och nutella. Jag kände mig tvungen att ta seden dit jag kom och åt en plätta med nutella. Supergott! Dock kändes det inte riktigt som middag, det blir mer matigt med sylt. Och det är så himla gott med hjortron! Det tyckte även Corinne och 11-åriga flickan. De åt alla sina plättar med sylt och rörde inte ens nutellaburken. Den 11-åriga pojken smakade pyttelite sylt på en bit plätta, sa att det smakade okej och åt sedan resten med nutella. Yngsten tror jag bara åt en med socker på.
Plättarna vi åt i torsdags. (Ja, jag är en jättebra fotograf....)
På torsdagen efter skolan gjorde jag en liten utflykt till Pigalle, närmare bestämt till Affären. Det finns nämligen en liten affär i Paris som bara säljer svenska saker, främst svenska matvaror. Denna affär heter alltså Affären. Där inhandlade jag ett paket Bregott extrasaltat (de hade inga vanliga gröna) och 1,5 kg grahamsmjöl. Det är superdyrt där, jag vågar inte berätta hur mycket ett paket bregott kostar, men dyrt var det vill jag lova. Men man får ju tänka på att allt har fraktats hela vägen från Sverige. Det är ju trots allt en bra bit. Sedan köpte jag knäckebröd på Casino i Maisons-Laffitte (betydligt rimligare pris på brödet). Till fika den torsdagseftermiddagen åt jag nog en av mitt livs godaste hårdbrödmacka med smör. Grahamsmjölet kom också till användning den torsdagen, i de ovannämnda plättarna. Och som ni nu vet blev det ju en succé.
Barnen var hos sin pappa helgen som var, så då var det barnfritt här. Ganska skönt att få vila upp sig ordentligt under helgen. Nu till helgen ska Corinne och barnen åka med Jean-Philippe till hans stuga vid havet. Det innebär att jag är hemma själv i helgen. Lina ska komma hit och sova över från fredag till lördag, det ska bli jättemysigt! Sen är barnen hos sin pappa igen nästa helg. Tre barnfria helger på rad, riktigt lyxigt för mig med andra ord.
I söndags gick jag och Lina en guidad tur i Paris. Vädret var inte det bästa: mulet, regn och blåst var inte riktigt vad vi hade önskat oss. Trots detta hade vi riktigt trevligt, det var en intressant tur med både lite av Paris historia och sevärdheter samt lite praktiska tips. Dessutom gick vi förbi caféet där Angelina Jolie sitter och fikar i börjam av The Tourist! Eller, jag är typ nästan helt säkert på att det var det. Jag googlade på det sen när jag kom hem; caféet där de filmade den scenen ligger nära Louvren där vi gick, så jag är nästan hundra på att det var det vi såg.
Efter vår 3,5 timmar långa promenad i Paris styrde vi stegen (=åkte metro) till Svenska kyrkan. Där väntade middag och teater. En mycket trevlig avslutning på veckan. Dessutom köpte jag en pocketbok för 1 euro från deras lilla svenska bokhylla nere i källaren. Så nu läser jag "Kronprinsessan" av Hanne-Vibeke Holst. Jag har hunnit 154 sidor in i boken och jag är fast, en väl spenderade euro om ni frågar mig. Om det är någon som inte har något att läsa för tillfället så rekommenderar jag "Kronprinsessan".
Det var alltså mitt korta inlägg. Jag skrev det inte på den kvart jag hade på mig innan familjen kom tillbaka, då hade jag knappt skrivit hälften av allt det här. Och jag kunde inte förmå mig att publicera det då, det var ju så mycket som jag ville berätta. Ja ja, nu har jag i alla fall skrivit något. Jag ska sluta haka upp mig på längden, det är ju inte så viktigt.
Just det, för de av er som läser min blogg och inte har facebook (eller regelbunden kontakt med min mamma), kan jag berätta att jag kommer hem till jul. Jag hade egentligen tänkt stanna i Paris hela året, men känner nu att det känns bättre att åka hem över jul, få ett riktigt lov och träffa mina föräldrar och bröder. Det ska bli riktigt mysigt att få komma hem till Skellefteå, till familjen, snö, tomtegröt och allt annat som hör julen till. Men än så ligger det långt fram i tiden. Fram till dess ska jag se till att roa mig ordenligt här i Paris!
Barnen var hos sin pappa helgen som var, så då var det barnfritt här. Ganska skönt att få vila upp sig ordentligt under helgen. Nu till helgen ska Corinne och barnen åka med Jean-Philippe till hans stuga vid havet. Det innebär att jag är hemma själv i helgen. Lina ska komma hit och sova över från fredag till lördag, det ska bli jättemysigt! Sen är barnen hos sin pappa igen nästa helg. Tre barnfria helger på rad, riktigt lyxigt för mig med andra ord.
I söndags gick jag och Lina en guidad tur i Paris. Vädret var inte det bästa: mulet, regn och blåst var inte riktigt vad vi hade önskat oss. Trots detta hade vi riktigt trevligt, det var en intressant tur med både lite av Paris historia och sevärdheter samt lite praktiska tips. Dessutom gick vi förbi caféet där Angelina Jolie sitter och fikar i börjam av The Tourist! Eller, jag är typ nästan helt säkert på att det var det. Jag googlade på det sen när jag kom hem; caféet där de filmade den scenen ligger nära Louvren där vi gick, så jag är nästan hundra på att det var det vi såg.
Efter vår 3,5 timmar långa promenad i Paris styrde vi stegen (=åkte metro) till Svenska kyrkan. Där väntade middag och teater. En mycket trevlig avslutning på veckan. Dessutom köpte jag en pocketbok för 1 euro från deras lilla svenska bokhylla nere i källaren. Så nu läser jag "Kronprinsessan" av Hanne-Vibeke Holst. Jag har hunnit 154 sidor in i boken och jag är fast, en väl spenderade euro om ni frågar mig. Om det är någon som inte har något att läsa för tillfället så rekommenderar jag "Kronprinsessan".
Det var alltså mitt korta inlägg. Jag skrev det inte på den kvart jag hade på mig innan familjen kom tillbaka, då hade jag knappt skrivit hälften av allt det här. Och jag kunde inte förmå mig att publicera det då, det var ju så mycket som jag ville berätta. Ja ja, nu har jag i alla fall skrivit något. Jag ska sluta haka upp mig på längden, det är ju inte så viktigt.
Just det, för de av er som läser min blogg och inte har facebook (eller regelbunden kontakt med min mamma), kan jag berätta att jag kommer hem till jul. Jag hade egentligen tänkt stanna i Paris hela året, men känner nu att det känns bättre att åka hem över jul, få ett riktigt lov och träffa mina föräldrar och bröder. Det ska bli riktigt mysigt att få komma hem till Skellefteå, till familjen, snö, tomtegröt och allt annat som hör julen till. Men än så ligger det långt fram i tiden. Fram till dess ska jag se till att roa mig ordenligt här i Paris!
Det är massor av saker som jag har glömt att skriva och berätta om. Kanske skriver ett nytt inlägg snart och berättar mer om veckorna som varit. Eller inte. Hur som helst orkar jag inte skriva mer nu. Jag ska stänga av datorn och lägga mig och läsa min bok istället.
Bonne nuit tout le monde!
Bonne nuit tout le monde!
