Skrivet 2011-10-31 Klockan 23:34:11

Nu kommer fortsättningen på min det-här-har-jag-gjort-på-lovet-berättelse! Så här snabbt hade ni inte väntat er fortsättningen, eller hur? 

I måndags, alltså för en vecka sedan, gjorde jag inte så mycket. Jag städade. Åkte in till Paris till Jardin du Luxembourg. Det tog ett tag innan jag hittade rätt. Först var jag helt säker på vilken väg jag skulle gå, jag hade ju varit där i förrgår. Så jag promenerade i den riktning jag trodde att parken låg. När jag hade vandrat en bit kom jag till en byggnad med ett stort ägg av metallblommor framför som jag inte alls kände igen. Nähä, jag har väl gått fel tänkte jag och tog upp min karta för att försöka hitta igen mig. Det gick inte så jättebra så det  slutade med att jag gick tillbaka samma väg som jag kommit och provade nästa gata istället. Där fanns det skyltat hur man skulle cykla för att komma till parken så jag följde dessa skyltar och lyckades på så viss hitta rätt till slut. På vägen hem såg jag sedan att jag bara kunde ha fortsatt förbi ägget så hade jag kommit fram... Väl framme i parken satta jag mig i en stol i solen. Jag hade tänkt sitta där med min bok utan att läsa och istället bara kolla på allt folk genom mina mörka solglasögon. Det gick inte så bra, boken var alldeles för bra. Det slutade istället med att jag mumsade choklad och läste Niceville. Nåja, en solig eftermiddag i en park i Paris med en bra bok och god choklad, nog har jag varit med om värre måndagar. Jag har förresten läst ut den boken nu, Niceville av Kathryn Stockett. Den var riktigt bra, rekommenderas varmt. 

På vägen till Jardin du Luxembourg hittade jag en affär som säljer julsaker året om. Jag gick inte in, de hade tyvärr inte öppet den dagen. 

I tisdags träffade jag Lina. Vi åkte till Sacre Coeur, första gången för mig. Efteråt tog vi RER:en österut, det vill säga precis motsatt håll för att åka hem till mig. Jag skulle nämligen sova över hos Lina. Väl framme i hennes lilla förort gick vi till mataffären och köpte proviant (=choklad) för kvällen. Till middag köpte vi pizza som var väldigt god men alldeles för dyr, eftersom vi inte riktigt förstått villkoren för köp "2 pizzor, betala för 1". Vi hade i alla fall en jättemysig kväll med film, choklad, prat och skratt. 

Sacre Coeur. 

På onsdagen gjorde jag... ja, vad gjorde jag i onsdags? Tror att jag kanske städade lite. Och började med mina läxor. Annars hände inte så mycket spännade. 

Torsdagen gick jag en guidad tur i Le Quartier Latin. Vi gick bland annat in i en kyrka där Paris första orgel finns.

Äldsta orgeln i Paris. Bilden är lite suddig för man fick inte fotografera med blixt inne i kyrkan, men jag tror att ni kan urskilja orgeln ändå. 

På aftonen hjälpte jag Jesper med hans franskaläxa via skype. Det kändes bra att kunna vara till hjälp fast jag är så långt borta. Jag kände lite press också (nu måste jag kunna svara på alla frågor, jag har ju bott i Frankrike i nästan åtta veckor!), men det gick bra. Jag hoppas och tror att Jesper förstod det som jag förklarade för honom. Läxan handlade bland annat om reflexiva verb i passé composé, samma sak som vi håller på med i min klass just nu... På kvällen gjorde jag sedan klart alla mina läxor. Vi hade en skrivuppgift som var ganska svår och som tog mig över en timme att göra klart. Jag fick muta mig själv med choklad för att orka. Men när jag var väl hade gjort allt kändes det underbart. 

På fredagen gick jag en guidad tur i Saint-Germain des Prés. För er som inte visste det (jag tillhörde själv den här kategorin för fyra dagar sedan) så är det det dyraste området i Paris. Det var väldigt fint. Vi gick också förbi Sorbonne och några andra universitet. Medan de andra i gruppen fotograferade det här...

...tog jag kort på något på andra gatan som jag fann mycket mer intressant:


I lördags träffade besökte jag Notre Dame de Paris tillsammans med Blanka i min klass. Vi pratar bara franska med varandra så det är superbra träning. Det blir ett annat slags prat när jag umgås med folk i min ålder. Till barnen blir det, tyvärr, väldigt mycket uppmaningar (sätt dig ner, gå och tvätta händerna, plocka undan dina grejer, sluta, vänta) även om jag såklart pratar som vanligt med dem också. Men det känns ändå skönt att prata franska med någon som inte heller har det som sitt modersmål. Vi är mer på samma nivå och man behöver inte känna sig dum när man måste tänka länge för att hitta rätt ord, eller när man inte förstår och måste be den andra förklara någonting för femtielfte gången. Nog om språket. Vi besökte alltså Notre Dame. Först köade vi för att komma in i själva kyrkan. Kön utanför var jättelång, men det tog nog inte ens tio minuter innan vi hade kommit in. Kyrkan är stor. Alltså jättestor. Även om det är en stor byggnad så fattade jag inte hur stor den verkligen var förrän jag stod inne i den. Man fick inte fota med blixt där inne, vilket innebär att i princip alla min bilder därifrån är suddiga. Jag ska ändå visa några stycken så ni kanske får lite känsla för hur det ser ut. 




När vi hade sett oss mätte på kyrkans innandöme gick vi ut igen för att ställa oss i nästa kö för att få gå upp i tornen. Den kön var kortare men tog bra mycket längre tid. Vi fick vänta i drygt en timme innan det var vår tur att gå in. Det var ändå inte så jättefarligt om man tänker på att det var lördag, mitt på dagen och dessutom höstlov för alla barn i Paris. Jag har kanske sagt det förrut, men det tål att upprepas: att vara EU-medborgare 18-25 år äger (gratis inträde på nästan alla muséer och sevärdheter i Paris)! Vi tog oss i alla fall 400 trappsteg rakt upp för att mötas av en fantastisk utsikt. Klättrandet var uppdelat i två etapper. Först upp till "La galerie des chimères" där vi beundrade alla stenfigurer. På den våningen fick vi också gå in och titta på en stor klocka (inte "original", men ändå). Hela tiden medan vi besökte Notre Dame hade jag Disney-filmen spelandes i huvudet och sångerna i öronen. Lite här och var fanns det också skyltar med illustrationer och citat ur Victor Hugos roman "Notre Dame de Paris". Blanka tänkte nog lite i samma banor som mig, för när vi ansåg att vi hade beundrat färdigt den stora klockan och var på väg ut pekade hon upp mot trätrappan som ledde till våningen ovanför och sa: däruppe skulle Quasimodo ha bott. 


Visst är det snarlikt stenfiguren från Disneys film "Ringaren i Notre Dame"?



Därefter fortsatte vi uppför spiraltrappan i sten. Vi hann börja fundera om detta var en trappa utan slut innan vi äntligen var uppe. Utsikte från toppen av tornet var otrolig. Man såg verkligen hela Paris. Jag tog några kort från toppen, men jag tänker inte lägga upp dem. De kommer inte ens i närheten av känslan man fick när man stod där uppe. 

Nu har jag väl berättat så gott som hela min vecka. Fattas bara söndagen och då hände det inte så mycket. Klockan ställdes om till vintertid. Jag åkte till svenska kyrkan och fikade och träffade några andra au pairer. Just det, det glömde jag att skriva i förra inlägget. Jag hann även med ett besök i en söt lite garnbutik förra lördagen, mellan Musée Rodin och Jardin du Luxembourg. Där köpte jag garn och stickor och har nu börjat sticka en halsduk. Jag fick nämligen för mig förra veckan att jag behövde en tjock och gosig halsduk i vinter och att jag ville sticka den själv. Inte för att det blir billigare att göra det själv (tro mig, garnet var dyrt!) men för att jag ville ha något att göra med händerna. Jag behövde en liten hobby helt enkelt. Och en halsduk är väl bland det enklaste man kan sticka, bara fram och tillbaka så långt man vill och orkar. Jag har pratat mycket på skype med Moa under veckan som varit och fått många goda råd när det gäller stickningen. Ni får nog se en bild på halsduken när den är klar, men det lär dröja ett tag än. 

Idag har jag jobbat hela dagen, för barnen har lov medan Corinne jobbar som vanligt. Dagen har bland annat bestått av monopolspelande, vredesutbrott (yngsten), plätt-lunch och hej knekt-spelande. 6-åringen skrek och höll på idag så att jag trodde att något gick sönder i öronen mina och jag tyckte att han var det jobbigaste barnet norr om antarktis. Efter fikat var han dock mycket lugnare och på kvällen tyckte jag att han var snäll, söt och underbar igen. På aftonen följde alla tre med en kompis till ett ridhus i närheten. Där var det väl en 15 barn som hade klätt ut både sig själva och sina ponnys och sedan begav sig ut på ridtur. Såklart hade jag inte kameran med mig då, men de var i alla fall hur söta som helst. Vi följde med en stund på cykel. Barnen med tillhörande ponnys, ridlärare och föräldrar gick runt i kvarteren och plingade på och frågade efter godis. "Godis! Godis!" skrek de allihop utanför husen där de hade plingat på. Om ingen öppnade fick huset ett spöklikt "oooh!" från både barn och vuxna. Om någon kom ut med godis hördes ett samstämt "Merci!" från 15 lyckliga barn.

På kvällen följde jag med "mina" barn på en runda "bonbon ou farce" (inga hästar den här gången). Det var första gången för dem och de tyckte att det var jättekul. De fick ihop massor av godis också, fastän de inte hann gå till så många hus. 

Imorgon är en helgdag i Frankrike och jag är ledig. Vi får se vad jag hittar på då. Nu är jag supertrött så det blir nog bara att läsa en kort stund och sedan sova riktigt länge och gott. 

Bonne nuit! :)

Och förresten, våran ugn har slutat fungera. Bara därför känner jag världens sug efter att baka. Jag vill baka bröd, muffins, kladdkaka, scones, vad som helst som kräver en ugn. Det går ju tyvärr inte, så nu har jag suttit och letat efter recept på bröd som man kan göra i stekpannan. Vi får se hur det blir om jag försöker mig på något sådant. God natt igen.