Mitt måndagsnöje som sagt. Man ser knappt tvättkorgen under...

I fredags träffade jag Madde, min lillebrors flickväns mamma (försök förklara det där på franska! Skulle berätta för en klasskompis vem jag skulle träffa, jag vet inte riktigt om hon förstod. Det slutade med att vi båda bara sa la femme = kvinnan). Hon hade med sig en påse hemifrån med diverse saker jag behövde. Bland annat min grammatikbok, den har jag saknat otroligt mycket. 
Inser nu att "i fredags" faktiskt var igår. Jag tycker att tiden går så konstigt här, på samma gång snabbt och långsamt. Veckorna är över innan jag hinner blinka. Just nu känns det som att det var jättelänge sedan det var fredag och samtidigt kan jag inte riktigt förstå att det är söndag imorgon igen. Konstigt som sagt.

Min påse med lycka. 

Förutom grammatikboken fick jag bland annt en almanacka. Om någon som läser det här har gått skola med mig vet ni att jag alltid hade med mig min lilla kalender där jag skrev ner läxor, prov, födelsedagar och händelser av alla de slag. Jag hade inte med mig någon kalender till Paris. Det gick väl bra till en början, men sen började jag skolan och då kände jag verkligen att jag behövde en almenacka, både för att skriva upp mina läxor, men också för att få lite perspektiv på tiden. Jag tycker att det är så svårt att planera annars. Andra grejer som följde med var ett litet syskrin, några pennor och lite kläder. Dessutom hade Madde stoppat ner ett paket vaniljsocker, något som jag hade bett mamma göra men som hon hade glömt. Tusen tack Madde, både för sockret och för att du tog med grejerna hit. Jag fick en till glad överraskning när jag tittade i påsen; mamma hade skickat med två pocketböcker. Underbara mamma som vet vad jag behöver! Jag hade bara med mig en bok hemifrån, "Män som hatar kvinnor" (pocket den också såklart, annars hade den inte fått följa med i min väska) och den har jag läst långsamt, så långsamt som jag aldrig annars läser, för att den inte skulle ta slut. För vad skulle jag göra när den tog slut? Som tur var har svenska kyrkan ett litet bibliotek där man kan köpa böcker billigt, så jag inhandlade en bok där förra veckan. Men nu är den nästan slut så mammas böcker kom väldigt lägligt.

Igår kväll åkte min familj iväg för att tillbringa helgen vid havet. Det innebär att jag har huset för mig själv. Ganska skönt att få vara ensam hemma och verkligen kunna göra precis som jag vill. Jag får visserligen göra i princip vad jag vill när familjen är hemma också. Men det är ändå annorlunda att vara själv och inte behöva ta hjänsyn till att det bor fler i huset. 

Efter middagen igår åkte jag in till Paris för att träffa Lina. Tyvärr råkade jag kliva på fel tåg och satte mig på tåget istället för RER:en. Jag hade träffat en annan au pair på stationen i Maisons-Laffitte så vi gick och pratade och steg bara på tåget utan att kolla om det var rätt. Sen när vi hade åkt en bit stannade vi på en station som jag inte kände igen. "Är vi verkligen på rätt tåg?" frågade jag. Det var vi alltså inte. Som tur är gick tåget också in till Paris, men till en annan station. Jag fick åka metro sista biten, men till slut, 30 minuter försenad, var jag äntligen framme vid min och Linas mötesplats. Vi åkte in till Champs-Élysée, där alla affärer har öppet till sent på kvällen, och köpte köpte lite godis och chips. Sedan åkte vi till Eiffeltornet och promenerade runt där lite. Det är väldigt fint på kvällen när det är upplyst. Dock frös både jag och Lina så vi bestämde oss för att åka hem ganska tidigt. Väl hemma hade vi myskväll med te, godis, chips och film. Dock var det svinkalt inomhus (typ 16 grader!) och jag vet inte hur man slår på värme här, så vi hade koftor, sockar och täcken på oss för att inte frysa. Lina höll dessutom på att bli förkyld så hon sov med halsduk och dubbla filtar hela natten. Trots kylan hade vi en väldigt mysig kväll. 

Idag tog en välbehövd sovmorgon. Efter frukosten åkte vi in till La Défense där vi gick en kort sväng i Les 4 temps, Paris största köpcentrum. Vi stannade inte så länge, Linas förkylning satte stopp för det. Men innan dess hann jag i alla fall köpa ett paraply och en ny handväska som jag rymmer mina skolböcker i. 

Ja, nu är jag framme i nutid igen. Det är fortfarande tusen saker som jag inte har berättat, men jag kommer inte ihåg allt som hänt. Jag har tänkt skriva dagbok under mina 10 månader här, för att jag ska minnas mitt liv i Paris. Jag har börjat skriva lite också, men det är ytterst sporadiskt. Ska dock försöka skärpa mig och skriva lite grann varje dag. Bara några rader om hur dagen har varit och så. Det skulle vara så kul att ha sen för att kunna läsa igenom och minnas vad jag gjorde här. 

Jag har hittat en fransk artist som jag gillar. Mina barn spelade en av hans skivor i torsdags och jag fastnade direkt. Det är så kul för jag märker att jag faktiskt förstår ganska mycket av det han sjunger. Mina två favoritlåtar hittills: