Skrivet 2012-05-19 Klockan 22:07:33

Idag har det regnat. Mycket. Det här var inte vad jag väntade mig av våren i Paris. Jag hann i alla fall få mig lite D-vitamin mitt på dagen. Jag och Blanka hade en liten picknick med ost och baguette i Parc Monceau, och medan solen sken var det riktigt härligt att ligga där i gräset och läsa/halvsova. Sedan täcktes hela himlen av gråa moln som lovade regn. Vi bestämde oss därför för att packa ihop våra grejer och promenera till närmsta Starbucks. Det blev en trevlig promenad genom 8:e arrondissementet, med ett kort stopp i en bokhandel vi såg på vägen (Paris är så otroligt vackert, hur ska jag någonsin kunna lämna den här staden? Jag kan inte riktigt begripa att det bara är 7 veckor tills jag åker härifrån). Strax var vi framme vid tågtationen Saint-Lazare och satte oss på det Starbucks som låg alldeles intill. Efter att ha flyttat runt ett par gånger mellan de olika borden allteftersom det blev ledigt, hittade vi tillslut de perfekta platserna. Ett par stora fåtöljer bredvid fönstret, på lagom avstånd från den iskalla luftkonditioneringen. Vi stannade där ganska länge, Blanka studerade historia inför ett intagninsprov till ett universitet i Tjeckien, jag läste en bok och skrev lite dagbok (jag är ungefär lika ofta i min dagbok som här på bloggen...). Ibland gjorde vi små uppehåll i våra små sysslor för att betrakta regnet som öste ner utanför fönstret och för att diskutera fransmännens oförmåga att parkera sina bilar på ett normalt sätt. De ställer bara bilen där de passar dem och slår sedan på varningsblinkersen: problemet löst!


Den vita bilen som ni ser på bilden har alltså parkerat mitt i en korsning precis framför ett övergångsställe. Inget konstigt med det. 

Då och då tittade också Blanka upp från sin bok och slängde ur sig ett namn/årtal/datum och frågade om det sa mig något. Ofta gjorde det inte det och då berättade hon vad den personen hade gjort eller vad som hade hänt den dagen. Så jag har också lärt mig lite historia idag. Hon höll för tillfället på att läsa om tiden mellan världskrigen och utbrast plötsligt; "Lina, ditt land irriterar mig mer och mer!" 
"Vadå?" undrade jag såklart. "Vad har vi gjort?"
"Först var ni inte med i något av världskrigen." (Hon fick just veta att vi inte var med i andra, då vi för några dagar sedan pratade om franska helgdagar. 8 maj är en röd dag i både Frankrike och Tjeckien eftersom de firar slutet på andra världskriget. Hon blev lite förvånad när hon hörde att det inte är en helgdag i Sverige, "men vi var inte med i det kriget, förklarade jag. "Oj, det visste jag inte. Men jag har inte hunnit fram till andra världskriget än. Jag läser fortfarande om mellankrigstiden".) "Och sedan klarade ni er ganska bra under börskrachen 1929 när Frankrike, Tjeckien och massa andra länder hade det jättesvårt." 
Det är ganska interessant att höra om historien från en annan synvinkel än den svenska. Jag har också lärt mig lite grann om Tjeckiens historia nu den senaste tiden, förut visste jag nästan ingeting om deras roll i världskrigen. 

Igår var det en klämdag för yngsten, torsdagen var ju en helgdag och skolan var sedan stängd på fredagen. Detta innebar att jag skulle jobba heldag, något jag hade fasat för hela veckan. Först hade Corinne sagt att tvilligarna också skulle vara ledig, men det var de inte. Något jag är glad över, för annars tror jag att barnen hade bråkat sig genom dagen. Andra glada överraskningen var att Corinne var hemma på förmiddagen, så jag behövde knappt göra något alls då. Hon for iväg vid 11-tiden och sa att hon skulle komma hem i slutet på eftermiddagen. Jag lagade lunch till mig och Stan och sedan lekte vi ute hela eftermiddagen. Jag kan säga er att den här au pairen var lagom slut när det var dags för fika. Flera timmars fotbollsspelade med en jätteboll, studsmattehoppande, gropgrävande, cyklande och kurragömma-lekande tar på krafterna. Men vi hade jätteroligt tillsammans. När yngsten inte har läxor att göra som stressar och irriterar honom är han världens mysigaste. Mina jeans bar spår av dagens lek, de som varit blå på morgonen var alldeles sandfärgade på smalbenen efter vårt bollspelande. Corinne kom hem strax före 19 på kvällen. Inte riktigt vad jag skulle kalla "slutet på eftermiddagen", men det franska tidsperspektivet är inte detsamma som mitt. 

Imorgon ska jag vara barnvakt på eftermiddagen. Vanligtvis är jag alltid helt ledig på eftermiddagen, men imorgon ska Corinne iväg någonstans och frågade om jag kunde hjälpa henne på eftermiddagen. Jag frågade vilka tider jag skulle jobba. "Från 13-tiden till slutet på eftermiddagen, alltså vid 18.30-19.00-tiden." Snälla säg att jag inte är den enda som tycker att kl 19 inte hör till eftermiddagen utan till kvällen? Jaja. Förhoppningsvis ska Victoria komma hit och hålla mig sällskap ett par timmar imorgon. Det vore roligt, för det känns så tråkigt att hela min lediga dag kommer att försvinna imorgon. Jag kommer inte att hinna åka in till Paris på förmiddagen, då måste jag stiga upp så himla tidigt. Det känns inte heller värt att åka in på kvällen, mina kompisar kommer att åka hem relativt tidigt eftersom de också jobbar på måndag. Det tar så lång tid att ta sig in till Paris att jag kommer att hinna träffa dem max en timme. 

Jag borde egentligen har gjort mina läxor idag medan Blanka pluggade till sitt prov, jag har en skrivuppgift som ska lämnas in på tisdag. Men jag orkade inte. Det får bli imorgon kväll istället. 

Nog skrivet för idag. Bonne nuit et à bientôt! :)