Skrivet 2011-11-19 Klockan 23:15:30

Igår var det skola igen. Roligt som vanligt. Efteråt gick jag en av skolans guidade turer, den här gången i Le Quartier du Marais. Jag hade tyvärr inte kameran med mig så ni får inte se några bilder därifrån. För länge, länge sedan var det området ett träsk, därav namnet (marais betyder "träsk" på franska). Vi gick och tittade på många "hôtel", inte hotell som man kan hyra ett rum i, utan stora stora byggnader med innegårdar. I dessa "hôtel" bodde vanligtvis bara en familj. Ja, det kanske inte var så bra förklarat, men det var inte så viktigt. Husen var fina i alla fall. I Marais finns också det svenska institutet och Café suédois. Det har jag besökt en gång tidigare, det var inget som guiden berättade om på turen. 

Igår kväll träffade jag Marie-Christine (från Österrike) och Eva (från Tyskland) för en kopp varm choklad på L'Avenue här i Maisons-Laffitte. De är au pairer båda två och bor här i ML. Vi pratade engelska med varandra och jag upptäckte till min fasa att min engelska håller på att förfalla. Jag måste hela tiden stanna upp och leta efter orden och jag har en starkare brytning än vad jag tycker mig ha haft tidigar (eller också har jag inte tänkt på det förrut). Dessutom blandar jag hela tiden in franska ord när jag pratar engelska. Det är väl för att jag pratar franska all annan tid. Om jag ska återberätta för någon på engelska vad jag och barnen har gjort är det jättesvårt. Jag vill berätta på franska för jag pratade ju franska i den situationen. 

Det är förrsesten väldigt svårt att växla mellan franska och engelska. Det rör hela tiden ihop sig i huvudet. I fredags pratade jag (på franska) med Sören i min klass innan lektionen hade börjat. Han berättade att han skulle åka till Kanade med "Work & Travel" efter jul. "Å men va kul", tyckte jag. "Ska du söka jobb själv eller får du det genom Work & Travel?" och uttalade "work and travel" med en kraftig franska brytning. Det lät hemskt! Men det är svårt att stoppa in ett engelskt ord i en fransk mening, ljuden är så olika i det två språken, det blir bara fel. 

Igår afton hade jag en lite uttalslektion med barnen. Eller rättare sagt, barnen hade en uttalslektion med mig. 11-åriga flickan försökte lära mig skillnade mellan "moi" ((jag, mig) eller "mois" som betyder månad och uttalas exakt likadant) och "moins" (minus). Först tyckte jag bara att det lät likadant men efter ett tag började jag höra skillnade. "Moins" hade ett mer nasalt ljud. Sedan var det bara att lära sig uttalade det själv. Och det visade sig inte vara så "bara". Det var faktiskt svårt. Jag lyckades få till det några gånger i alla fall och barnen tyckte att jag var riktigt duktig. 

Idag har jag besökt ett slott i Saint-Germain-en-Laye tillsammans med tre andra tjejer; Blanka och Karolina, båda från Tjeckien, och Ester från Spanien. Eller ja, vi besökte väl inte riktigt slottet. Vi promenerade i den stora parken utanför och sedan besökte vi turist-/souvenirshopen och toaletterna. Men vi hade riktigt trevligt. Vi pratar franska med varandra och det är jättebra träning. De andra är väldigt duktiga på att prata och jag har lärt mig flera nya uttryck av dem.  

Slottet i Saint Germain-en-Laye

Här promenerade vi.

Efter slottparksbesöket var Blanka tvungen att åka in till Paris. Det låter väl kanske inte så farligt, det finns ju värre ställen att vara på en lördagseftermiddag. Jag skriver ändå "tvungen" för Blanka hade nog hellre stannat i Saint-Germain-en-Laye med oss. Hon skulle nämligen träffa sin kusin man och dennes pappa. De är både fransmän och hon var nervös över att behöva prata franska med dem. Vi peppade henne så klart och jag tror att det gick bra, för hon är riktigt duktig på att prata franska. Men det är klart, som hon själv sa, det är svårare att prata franska med någon som har det som modersmål. Det borde kanske inte vara det, men det är det. Det är mycket enklare när vi au pairer pratar med varandra. Jag tror att det beror på att man inte känner samma press att man måste säga rätt och kunna allt, för man vet att de andra inte heller pratar perfekt franska. 

När vi hade sagt hej då till Blanka och önskat henne lycka till, begav jag, Karolina och Ester oss iväg på jakt efter Gustaf (en svensk affär som ligger i Saint-Germain-en-Laye). Jag hade skrivit ner adressen, men hade ingen vidare koll på hur vi skulle ta oss dit. Jag fick fråga om vägen två gånger innan vi hittade rätt. Butiken var jättemysig! Jag gick mest runt i matdelen och tittade på alla godsaker (knäckebröd, havrefras, polarbröd, sill, Västerbottensost, hjortronsylt) som fanns där. Ester och Karolina gick runt och försökte uttala de svenska namnen. "Smörgåsgurka" låter ganska roligt när det uttalas av en spanjorska. Jag skulle sedan försöka förklara vad det var för något och att man åt det på leverpastejmackor. Det gick väl inte så jättebra eftersom jag inte kom ihåg vad "lever" heter på franska. Strax därefter hittade jag Arboga leverpastej i en kyl där och försökte på nytt förklara vad det var. Jag försökte med ordet "foie" (det betyder lever, jag slog upp det när jag kom hem), men de förstod inte vad jag menade (kan säkert ha berott på att jag uttalade det fel) så det slutade med att jag stod och pekade på min mage och försökte rita en lever för att de skulle förstå. Till slut kom kvinnan som jobbade i butiken fram och hjälpte mig att förklara vad det var. Tusen tack till henne! Hon var fransyska, men mannen som jobbade i butiken (jag tror att det var hennes make) var svensk. Karolina och Ester frågade mig hur man sa "bonjour" och"au revoir" på svenska, så de sa hej när vi gick in i butiken och hej då när vi gick därifrån. Därefter promenerade vi genom stan mot RER:en. Det var verkligen mysigt där (på gågatan alltså, inte RER:en). På vägen tillbaka gick vi förbi en bokaffär, jag saktade nog omedvetet in på stegen för att hinna se in lite grann. Ester verkade tänka samma sak som jag, för hon frågade om vi inte kunde gå in och titta lite grann. Jag tycker alltid att det luktar så gott i bokhandlar av de nya böckerna och nu har jag hittat en till som gör det. "Jag tycker om", sa Ester och pekade på sin näsa när vi kommit in i butiken. Det blir mycket kroppsspråk när vi inte kan språket så bra. Men det är underbart, för vi förstår varandra ändå.

På vägen hem steg jag av i Le Vésinet och gick en liten sväng till den norska kyrkan som finns där. Det hade nämligen en liten julmarknad där. Det var första gången jag var där, men det gick lätt att hitta dit. Det var en väldigt liten marknad med lite fika och glögg, och en massa fisk och luse-kofter. Jag gick bara ett varv där och kollade innan jag åkte vidare hemåt. 

Nu har jag inget mer att skriva. Eller jo, förresten, en grej bara. I onsdags så jag "Phineas och Ferb" på franska. (Ni vet, det där barnprogrammet där de gör massa saker och så försöker deras storasyster berätta det för mamman. Inte världens bästa förklarin men om ni har sett det så vet ni vad jag menar.) Det var ganska roligt, i det här avsnittet var de i rymden, om ni nu ville veta det. Men Doktor Doofenshmirtz hade inte lika fin tysk brytning som han har i den svenska versionen. (Jag har ju blivit van vid att höra franska med tysk brytning eftersom det går så många tyskar i min klass.) Jag märker i alla fall att jag förstår mer och mer när jag ser franska tv-program. Det är väl också lämpligt att börja med barnprogram, för där pratar de inte så fruktansvärt fort som de gör annars. 

Nej, nu ska jag sticka lite grann på min halsduk och sedan sova.

Bonne nuit! :)