Skrivet 2011-11-17 Klockan 23:04:56

Äntligen är veckan slut! Eller nja, inte slut, det är ju bara torsdag. Men min arbetsvecka är nästan slut. Det känns som helg på torsdagkväll för då vet jag att jag har bara fredagen kvar att jobba. Ikväll var barnen dessutom väldigt snälla och medgörliga. Början av veckan var inte lika rolig. 

Corinne hade en grej med jobbet så hon åkte hemifrån på måndag morgon och kom inte hem förrän runt nio-tiden på tisdagkväll. Det innebar att jag var barnvakt på kvällen både i måndags och i tisdags. På måndagsförmiddagen bakade jag bröd och på eftermiddagen strök jag kläder (ja, det tog hela eftermiddagen). Jag tyckte att bröden blev jättegoda, men ingen av barnen ville ha det till fika den dagen. Vi hade massa annat bröd (baguette, vit formfranska) som de åt istället. Yngsten ville inte alls göra sin läxor och vi hade världens strid innan jag till slut fick honom att sätta sig och börja med dem. Han gjorde regellbundna avbrott för att gnälla och springa och kasta sig i soffan. Jag fick bita mig i tungan för att inte tappa humöret och skrika åt honom, det hjälper ändå inte. Dessutom får jag en riktigt ful svensk brytning när jag är arg. (Jag vet att jag pratar med svensk brytning annars också, men det hör jag inte själv. Men när jag blir arg och ska säga åt barnen på skarpen blir min franska så pass dålig att till och med jag hör att jag bryter på svenska.) Äldsta dottern har varit hemma de senaste 1,5-2 veckorna och i måndags var hon snäll och erbjöd sig att göra middagen. Det var väldigt uppskattat för då behövde jag inte bekymra mig om det. 

I tisdags slapp jag bråka med lillen om hans läxor, för han är ledig på onsdagar och brukar göra läxorna till torsdagen då, oftast med sin mamma. Skolan på tisdag var rolig som vanligt. Jag har sagt det hundra gånger förrut, men måste ändå säga det igen; min lärare är verkligen hur bra som helst! Så nu vet ni det, om det nu var någon som hade missat det i mina tidigare inlägg. På kvällen lagade jag köttfärsås och spagetti till middag. Den här gången hade jag i en burk krossade tomater som jag hittade i ett av köksskåpen. Köttfärssåsen blev riktigt god, mycket bättre än förra gången, om jag får säga det själv. Barnen tyckte också om det. Tvillingarna tog båda en extra portion och flickan tackade mig efter middagen och sa att hon tyckte att det var gott. Yngsten var inte på humör och smakade bara pyttelite, följt av en grimas. Jag tror att han tyckte om det egentligen, men han hade bestämt sig redan innan för att det inte var gott, då kunde han ju inte ändra sig... Äldsta dottern kom hem sent så hon åt middag efter oss, men jag tror att hon tyckte om det också. Hon åt det nämligen till lunch på onsdagen också. Jag tror att hon även åt det som nattamat onsdagnatt, för jag hörde bestickskrammel från hennes rum och när jag idag (torsdag) skulle ta fram och värma rester till mig efter skolan, var spagettin och köttfärssåsen slut. 

Onsdagen är den dag som alla au pairer fasar för. Då är nämligen barnen lediga från skolan, vilket innebär barnpassning en hel dag... Jag har det dock bättre än de flesta. Tvillingarna har skola på förmiddagen, de är bara lediga på eftermiddagen. Dessutom är Corinne ledig på onsdagar så jag behöver inte ta hand om barnen helt själv. Igår följde jag som vanligt yngsten till logopeden på förmiddagen. Sedan hem och äta lunch och vidare till hans tennisträning. Efter den gjorde han sina läxor med Corinne och efter det dekorerade de hans tårta. Det var nämligen hans födelsedag igår. Lillen är numera 7 år! Jag hörde hur Corinne frågade vad han vill ha i tårtan, sylt eller kanske chokladkräm? "Vi skär den mitt itu och sedan lägger vi fyllningen där." Han ville dock bara ha honung så vi åt sockerkaka med honung och florsocker på. Det var gott det, ganska annorlunda från tårtorna jag brukar äta, men det är ju kul att variera sig lite. Han fick en Tintin-pysselbok i present av mig. Jag hade svårt att hitta en present till honom och var osäker på om han skulle tycka om den, men jag hade inte behövt oroa mig. Så fort han rivit bort papperet så pass att han kunde se vad det var utbrast han glatt: "Å, det är Tintin som vi såg på bio!" På kvällen skulle Corinne på konsert så jag var barnvakt igen, tredje kvällen i rad. Först följde jag flickan till tandläkaren medan pojkarna stannade hemma med sin storasyster. Hon var dessutom snäll och förberedde middagen. Vi åt middag under relativt ordande former, men det hela urartade lite grann när 7-åringen bara hade en lite bit pizza kvar. "Ät upp nu så att vi får ta våran efterrätt," uppmanade hans storasyskon, varpå han åt extra långsamt för att provocera samt av någon anledning gnuggade sin pizzabit mot ansiktet. Detta upprepades sedan med plastöverdraget till yoghurten (ni vet sådana här småförpackningar yoghurt). Stämningen var närmast hysterisk när hans storasyskon försökte att hålla sig för skratt, skrek och knuffade i varandra och jag som försökte överrösta dem och säga åt dem att sitta still och lugna ner sig. Så småning om tog även den kvällen slut och jag somnade utmattad och sov tungt hela natten. 

Idag har jag också haft skola, civilisationslektion den här gången. Jag missade mitt tåg och nästa var försenat, vilket innebar att jag kom ca 10 minuter sent till min lektion. När jag kom in i klassrummet höll mina klasskompisar just på att prata med läraren om att de inte tyckte att lektionerna var så roliga och att de gärna ville göra något annat. Det verkade som att hon tog till sig av kritiken, men det slutade ändå med en likadan lektion som förrut. Det vill säga, vi som var klara med våra artiklar gjorde ingeting i 2 timmar. Vi satt bara och pratade. Även de som hade arbete att göra gjorde inte så mycket. Artiklarna skulle bli rättade av läraren, men hon kunde ju bara hjälpa en i taget och i en klass på tjugo personer blir det mycket väntade. 

Vid fikat idag var barnen lite halvgnälliga och småbråkade med varandra. Jag skar upp de sista bröden (i första påsen, det finns två till i frysen) från mitt brödbak och barnen högg direkt varsitt bröd. Nu åt de i alla fall och tyckte att det var gott. Det beror mycket på vilket humör de är på om de gillar maten eller inte. Jag tyckte att bröden att hunnit bli lite torra, men de tror jag inte att barnen kände, så mycket nutella som de hade på. Efter fikat var det dags för läxor och det gick ovanligt bra. Tvillingarna gick till sina respektive rum och gjorde sina läxor utan att bråka/busa med varandra. Lillen gjorde sina läxor utan att gnälla en enda gång och jag överröste honom med alla uppmuntrande ord jag kunde komma på. Efter att läxorna var färdiga satte vi oss och ritade. Efter ett tag kom 11-åriga pojken också ner och satte sig att rita med oss. Lillen hämtade en bok där man kunde läsa om hur julen firas i olika länder. "Så här ser tomten ut i Sverige", sa han och visade mig en bild. Det var en bild på en "gårdstomte" med röd luva och en lykta i handen. Jag fick riktig julkänsla när jag såg den. Sedan ville han göra ett julpyssel som han såg i boken. Här nedan ser ni reslutatet.

Söt, eller hur? Den skulle egentligen ha ett ägg som huvud, men jag sa att han kunde rita ansiktet direkt på rullen, och det blev nog så bra tycke jag.

Ikväll skulle ha blivit min fjärde barnvaktskväll den här veckan, jag är alltid barnvakt torsdagar för Corinne har sin teckningskurs då, men Corinne kom hem tidigare. Jag hade redan gjort middag, en pannkaka stod i ugnen när hon kom hem. Hon värmde på lite soppa från igår så vi åt först grönsakssoppa och sedan pannkaka. Pannkakan blev jättegod! Innan jag åkte till Frankrike lagade jag pannkaka med mormor och skrev ner receptet, det var det receptet jag använde idag. Dock var jag tvungen att prata lite med mamma först för att fråga upp lite detaljer. Jag hade nämligen skrivit att pannkakan skulle gräddas i "XXX grader i XX min". Fråga mig inte varför. Allt gick ändå bra till slut (vad skulle jag har gjort utan facebook och Skype?) och alla tyckte att det var gott. Pannkakan severades dessutom med mammas hemmagjorda hjortronsylt, det kan inte bli annat än super! Yngsten åt och tyckte att det var gott (seger!) äldsta dotterna tyckte också om det. Hon hade inte smakat sylten tidigare, men tyckte att den var jättegod. Burken är nästan slut nu. 11-åriga pojken gillade inte hjortronen så han åt pannkakan med lingonsylt från Ikea istället. 11-åriga flickan tackade mig även idag för maten och sa att det var jättegott. På kvällen hade jag lite uttalsövningar med henne (det var alltås jag som skulle öva uttal). Hon försökte lära mig skillnaden mellan "moi" (mig, jag), "mois" (månad) och "moins" (minus). De två första uttalas likadant, medan den tredje låter lite mer nasalt i slutet. Jag försökte och försökte, hon sa orden och jag härmade henne, men det blev sällan rätt. Jag hade svårt att höra skillnaden. Till slut lyckades jag ändå fatta att jag skulle prata lite mer genom näsan för att lyckas säga "minus" rätt. "Ja, vi pratar lite genom näsan", instämde 11-årige pojken, som vid det här laget hade anslutit sig till oss och hunnit skratta lite åt mina svårigheter. Corinne skjutsade sin äldsta dotter till hennes skola på kvällen så jag såg till att barnen borstade tänderna och gick och la sig i tid.

Nu är det bara fredagen kvar och sen är det helg, jippi! Jag har inte skrivit någon om förra helgen, men jag kan helt kort berätta att jag var med i en pepparkakshus-dekorations-tävling på svenska kyrkan i lördags. Det var jättekul men tyvärr vann inte vårat hus. Det kom tvärtom på delad jumboplats. Men vi var lika glada för det. Här kommer en bild på vårat hus och en bild på det vinnande bidraget.  

Jag skulle ha tagit en bild från sidan på vinnar-huset, för det var verkligen jättefint. De hade delat non-stop på hälften och satt dem i ett mönster, typ en stjärna eller en blomma.

Apropå pepparkakshus, det är inte långt kvar till jul nu! Om drygt en vecka är det redan första advent. För första gången känner jag att jag inte längtar hem och att det gärna kunde få dröja lite längre tid innan jag ska hem. Det känns verkligen som "redan". Borde jag inte ha lärt mig mer franska än såhär efter två och en halv månad? När kommer det där berömda "klicket" när man känner att man kan språket? Jag är dessutom lite nervös. Jag ska nämligen hälsa på Jespers franskaklass och prata lite. Det var mitt eget förslag, men nu känner jag mig ändå lite stressad över det. Ja ja, det ska nog gå bra. Jag ska maila hans lärare någon dag framöver och fråga om hon vill att jag pratar om något särkskilt. 

Nu ska jag lägga mig och sova. Jag är alltid supertrött på kvällen och jag hade tänkt lägga mig tidigar idag. Det gick ju inte så bra det. Jag får sova extra gott för att kompensera det. 

Bonne nuit! :)