Skrivet 2011-11-10 Klockan 21:05:07

Jag har nu anpassat mig ganska väl till den franska matkulturen och tycker att choklad är en självklar del av kostcirkeln. Men jag har varit duktig och inte ätit choklad på tre dagar! Om man inte räknar med chokladkexen jag åt till fika igår och idag, vilket jag inte gör. Räknar med kexen alltså. Dock inser jag ju att det inte är så värst nyttigt att äta choklad varje dag, så jag försöker skära ner på det lite. Jag vill helst komma hem i någorlunda samma storlek som när jag for. 

På tal om choklad, när jag gick in på Casino idag möttes jag av en vägg av just choklad. Just innanför ingången stod det massor av chokladkartonger vackert staplade. Mörk, ljus, mjölk, praliner, allt möjligt. Chokladtomtar och kinderägg och allt däremellan. Det är julgodiset som kommit fram. Oj, vad sugen jag blev! Jag nöjde mig dock med att bara gå ett varv och titta och sen skyndade jag mig en våning ner och köpte knäckebröd istället. 

Barnen har just åkt iväg till sin pappa över helgen och jag är ensam hemma för tillfället. Det är långhelg i helgen, den 11 november är en ledig dag i Frankrike. Det är en minnesdag för att hedra dem som dog i världskrigen. Det var också den 11 november 1918 som första världskriget tog slut. Ja, det var dagens historialektion det. 

Planerna för helgen är lite vaga. Imorgon ska jag träffa några au pairer här i Maisons-Laffitte och ta en kaffe (mest troligt varm choklad för min del) och på lördag ska jag till svenska kyrkan och dekorera pepparkakshus inför julbasaren. Annars får vi se vad jag hittar på. 

Appropå pepparkakshus; det är snart jul! Jag har lyssnat på julmusik den senaste veckan och börjar komma i stämning. Det är bara det att vädret här inte är så juligt. Snö lär jag inte få se förrän jag kommer hem. Äldsta dotterna har varit hemma från sin internatskola den senaste veckan. Jag berättade för henne att vi hade haft neremot minus 30 grader förra julen. "Quoi?!" Hon undrade om vi gick i skolan fast det var så kallt. Jag svarade att nja, det var ju jullov så då var vi ju hemma. Men om det var 30 minus en vanlig vardag gick vi till skolan, den stängde inte bara för att det var kallt och snö. Hon bara skakade på huvudet. "Om det är under 0 grader så rör jag mig inte, aldrig att jag skulle gå till skolan om det var minus 30!" Här har de som kallast i januari, men snö kommer det nog inte att bli så mycket av då heller. Just nu har vi vackert höstväder här. Runt elva grader på morgnarna, uppemot 15 kan vi ha mitt på dagen om det är sol. Löven är alldeles knallorange, men nu börjar de flesta ha fallit av. Det kan blåsa ganska kyligt här, och det känns stundom som att det är bra mycket kallare än vad termometern visar. Hur som helst är det bra mycket varmare än de novembrar jag har varit med om hittills i mitt liv. 

Här kommer en fransk låt som jag har fastnat för. Den spelas om och om igen på min iPod för tillfället (blandat med lite julsånger, så klart). Jag tycker att musikvideon är jättesöt! 




Efter skolan i fredags hade jag tänkt gå på en guidad tur i Monmartre. Min lektion slutade kl 13.15 och turen började kl: 14.00. Jag hade med mig lite matsäck och satte mig i solen på trappan utanför Operan för att äta. Sedan satt jag kvar en stund och lyssnade på musik och njöt av solskenet. Jag hade ju gott om tid, och metron var ju bara på andra sidan gatan. Och plötsligt, utan att jag visste hur det hade gått till, var klockan kvart i två! Skynda, skynda! För er som inte har varit på metro/RER-stationen Opera/Auber kan jag berätta att den är stor. Jättestor. Man måste gå världens labyrint för att komma fram till rätt metro och RER. Därför tog det lite tid innan jag hade hittat mitt tåg och var påväg mot Monmartre. Jag satt och räknade hur många minuter det tog mellan varje stopp och insåg snabbt att jag inte skulle hinna i tid. På de guidade turer jag hade varit på tidigare hade guiden alltid väntat ca 10 minuter för att se om det var någon som kom lite sent. Jag hoppades att han skulle göra det den här gången också. Det kanske han gjorde också, men det vet inte jag för jag kom fram 14.11. Okej, men de kanske inte har hunnit så långt, tänkte jag och skyndade mig ut från metron för att se om det stod en massa elever och en guide i blå halsduk utanför (jag har gått skolans guidade turer förrut och det har alltid varit samma guide i samma blåa halsduk). Det gjorde det inte. Jaha, vad gör jag nu då? Jag ville inte åka hem, nu hade jag ju tagit mig hit för att gå på den här turen. Småsvärande för mig själv gick jag i alla fall upp mot Sacre Coeur. Om man ska se Monmartre måste man se Sacre Coeur. Förr eller senare kommer de att gå förbi där, tänkte jag. Jag hade riktigt tur. När jag kom upp för gatan såg jag direkt en stor grupp elever som stod samlade runt guiden i blå halsduk nedanför trapporna till Sacre Coeur. Jag skyndade mig ikapp dem och fick till slut en guidad tur i Monmartre. Det är verkligen en jättemysig stadsdel. Jag missade som sagt början av turen, men Sophia i min klass var också med på turen och hon berättade att Monmartre inte tillhörde Paris från början. Det märktes att det varit en egen lite stad. Det fanns ett fint litet torg fullt med gatukonstnärer och massor av söta restauranger och caféer. Guiden tog oss till gator som var mindre "turistiga", dit fransmännen brukar gå och priserna är lite bättre (lägre). Turen hette "I Amelie Poulins spår", så vi fick se lite olika platser som fanns med i filmen "Amelie från Monmartre" och även från några andra franska filmer. 

I lördags träffade jag tre tjejer från min klass; Blanka, Sophia och Leah. Vi åkte till en stor loppmarknad i Saint-ouen. Det var mitt förslag att åka dit, men väl där tyckte jag inte att det var så kul. Det var hur stort som helst och fullt av folk som gick omkring och ville sälja märkeskopior av väskor och klockor. Sophia hittade i alla fall en väska som hon köpte (inte från de som gick omkring, utan i en affär). Därefter delade vi på oss, Sophia och Leah åkte till Katakomberna och jag och Blanka till Tuilerierna. 

På söndagseftermiddagen åkte jag till kyrkogården Père Lachaise med svenska kyrkan. Vi skulle få en guidad visning där, men tyvärr lämnade guiden oss efter bara 10-15 minuter. Vi vandrade runt där ändå och tittade på gravarna efter diverse berömdheter. Det var riktigt höstväder. Mulet och blåsigt, löven virvlade runt oss där vi gick. Som tur var fick vi inget regn i alla fall. Père Lachaise är en enorm kyrkogård. Innan guiden lämnade oss hann hon berätta att det finns ca 70 000 gravar där, och i varje grav kan det ligga upp till 12 personer. Det var lätt att tro när man väl vär där. Vi gick omkring där i över en timme och vi hann ändå bara se en liten del. 

En man som höll sin frus porträtt i händerna. 

Edith Piafs grav

En gammal fransk journalist som på något sätt har blivit en fruktbarhetssymbol. Det är tydligen vanligt att kvinnor tar sig in på kyrkogården nattetid för att besöka den här graven och lägga sig på den, det ska visst göra så att man blir mer "fruktbar". Det är inte något jag hittar på, jag lovar, titta vad nött statyn är på vissa ställen...

Nu kommer jag inte på något mer att skriva så det får vara allt för den här gången. Jo, förresten, min förkylning är borta. Så nu är jag pigg och kry igen!

Bonne nuit tout le monde! :)