Vårbio och presidentnäsor
Skrivet 2012-03-20 Klockan 22:38:08
Jag har varit lite lat på sistone och inte orkat skriva något här på bloggen. Så nu sitter jag här med två veckors händelser och vet inte i vilken ände jag ska börja. Det blir bara jobbigare och jobbigare att börja om att skriva när jag väntar så här länge. Jag borde verkligen skärpa mig och skriva lite varje dag istället för att skriva ett monsterinlägg varannan vecka.
Idag är det sista dagen på Printemps de Cinéma här i Frankrike. Idag, igår och i söndags har de haft "vår" på biograferna och man har kunnat gå på bio för 3,50 euro. Fruktansvärt billigt, särskilt om man jämför med priserna hemma. (Här i Paris kan man hitta ungdomsbiljetter för 6 euro i vanliga fall, vilket även det är billigare än i Sverige.) Jag har därför passat på och gått på bio tre gånger på lika många dagar. I söndags såg jag The Artist, den svartvita stumfilmen som vunnit flera oscars. Jag var inte så jättesugen på att se den men Victoria och Laura (au pairerna som jag var på bio med. Victoria är svensk, henne träffade jag på kyrkan för ett par veckor sedan. Laura är en tysk au pair som går i hennes franskaklass) övertalade mig. Och det är jag glad över. The Artist är verkligen en jättebra film! Jag trodde inte att en stumfilm kunde ha en så intressant och talande handling. Det blev, så klart, mycket mer fokus på skådespelarnas kroppsspråk och minspel, istället för roliga eller smarta repliker. Dessutom var det aldrig helt tyst, det spelades musik under i princip hela filmen. Det måste ha varit ganska mäktigt att se på bio med en hel orkester som spelade, som det var när det bara fanns stumfilm. I vår biosalong fanns det inga musiker som spelade live, men musiken spelade verkligen en mycket viktigare roll i den här filmen än i dagens filmer.
Gårdagens film blev The Iron Lady, filmen om Margaret Thatcher, som jag också såg med Victoria och Laura. Innan visste jag inte så mycket om Thatcher förutom att hon hade varit Storbritanniens premiär mininster, men filmen berättade hennes historia från ung flicka till politiker till partiledare till premiär minister till pensionär. Den var bra, men vi var alla tre lite för tröttta för att verkligen uppskatta den till fullo. Idag såg jag Chronicles efter skolan. Den var också bra, fast jag var så stressad under hela filmen att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på historien. Jag fick springa för att hinna med RER:en i tid för att inte komma försent till yngstens skola. Jag hann i tid, 16.30 prick stod jag utanför skolan. Jag hade dock inte behövt skynda mig så mycket, för hans klass kom inte ut förrän tjugo i fem ändå.
Igår blev jag jämförd med Frankrikes president. Jag satt och hjälpte yngsten med hans läxor när han tittade upp på mig, granskade mitt ansikte och sa "tu as un nez pointu, comme Nicolas Sarkozy" (=du har en spetsig näsa som Nicolas Sarkozy). Jag tycker inte att Frankrikes president ser särskilt bra ut, så det kändes inte riktigt som en komplimang...
Idag var jag barnvakt och lagade ost- och skinkpaj till middag. Det var länge sedan sist, men oj vad gott det var! Den 11-åriga flickan åt med god aptit, 11-åriga pojken smakade en liten bit och yngsten åt bara kanterna och botten. Pojkarna såg inte så nöjda ut när det såg äggstanningen i pajen. "Är det omelett i?" Ja, eller det är inte exakt som en omelett men det är ägg och mjölk i, svarade jag. Vem tycker inte om omelett?! Pojkarna i min famlij tydligen. Ja ja, då blev det i alla fall lite mer rester över till mig som jag ska äta till lunch senare i veckan.
I torsdags och fredags förra veckan var det jättefint väder här. Vi hade över 20 grader och strålande sol. Underbart! Under helgen hade vi kring 10 grader och regn, men senaste gången jag tittade in på yr.no (för 2 minuter sedan) såg det ut som att det är på väg uppåt igen. Jag hoppas på mycket sol och värme i slutet på denna vecka.
Nu ska jag gå och sova. Jag behöver samla lite krafter inför imorgon. Då är det nämligen onsdag och det betyder jobb hela dagen. Jag hoppas att Corinne är ledig imorgon så att jag inte behöver vara ensam med barnen hela dagen.
Bonne nuit! :)
Jag har varit lite lat på sistone och inte orkat skriva något här på bloggen. Så nu sitter jag här med två veckors händelser och vet inte i vilken ände jag ska börja. Det blir bara jobbigare och jobbigare att börja om att skriva när jag väntar så här länge. Jag borde verkligen skärpa mig och skriva lite varje dag istället för att skriva ett monsterinlägg varannan vecka.
Idag är det sista dagen på Printemps de Cinéma här i Frankrike. Idag, igår och i söndags har de haft "vår" på biograferna och man har kunnat gå på bio för 3,50 euro. Fruktansvärt billigt, särskilt om man jämför med priserna hemma. (Här i Paris kan man hitta ungdomsbiljetter för 6 euro i vanliga fall, vilket även det är billigare än i Sverige.) Jag har därför passat på och gått på bio tre gånger på lika många dagar. I söndags såg jag The Artist, den svartvita stumfilmen som vunnit flera oscars. Jag var inte så jättesugen på att se den men Victoria och Laura (au pairerna som jag var på bio med. Victoria är svensk, henne träffade jag på kyrkan för ett par veckor sedan. Laura är en tysk au pair som går i hennes franskaklass) övertalade mig. Och det är jag glad över. The Artist är verkligen en jättebra film! Jag trodde inte att en stumfilm kunde ha en så intressant och talande handling. Det blev, så klart, mycket mer fokus på skådespelarnas kroppsspråk och minspel, istället för roliga eller smarta repliker. Dessutom var det aldrig helt tyst, det spelades musik under i princip hela filmen. Det måste ha varit ganska mäktigt att se på bio med en hel orkester som spelade, som det var när det bara fanns stumfilm. I vår biosalong fanns det inga musiker som spelade live, men musiken spelade verkligen en mycket viktigare roll i den här filmen än i dagens filmer.
Gårdagens film blev The Iron Lady, filmen om Margaret Thatcher, som jag också såg med Victoria och Laura. Innan visste jag inte så mycket om Thatcher förutom att hon hade varit Storbritanniens premiär mininster, men filmen berättade hennes historia från ung flicka till politiker till partiledare till premiär minister till pensionär. Den var bra, men vi var alla tre lite för tröttta för att verkligen uppskatta den till fullo. Idag såg jag Chronicles efter skolan. Den var också bra, fast jag var så stressad under hela filmen att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på historien. Jag fick springa för att hinna med RER:en i tid för att inte komma försent till yngstens skola. Jag hann i tid, 16.30 prick stod jag utanför skolan. Jag hade dock inte behövt skynda mig så mycket, för hans klass kom inte ut förrän tjugo i fem ändå.
Igår blev jag jämförd med Frankrikes president. Jag satt och hjälpte yngsten med hans läxor när han tittade upp på mig, granskade mitt ansikte och sa "tu as un nez pointu, comme Nicolas Sarkozy" (=du har en spetsig näsa som Nicolas Sarkozy). Jag tycker inte att Frankrikes president ser särskilt bra ut, så det kändes inte riktigt som en komplimang...
Idag var jag barnvakt och lagade ost- och skinkpaj till middag. Det var länge sedan sist, men oj vad gott det var! Den 11-åriga flickan åt med god aptit, 11-åriga pojken smakade en liten bit och yngsten åt bara kanterna och botten. Pojkarna såg inte så nöjda ut när det såg äggstanningen i pajen. "Är det omelett i?" Ja, eller det är inte exakt som en omelett men det är ägg och mjölk i, svarade jag. Vem tycker inte om omelett?! Pojkarna i min famlij tydligen. Ja ja, då blev det i alla fall lite mer rester över till mig som jag ska äta till lunch senare i veckan.
I torsdags och fredags förra veckan var det jättefint väder här. Vi hade över 20 grader och strålande sol. Underbart! Under helgen hade vi kring 10 grader och regn, men senaste gången jag tittade in på yr.no (för 2 minuter sedan) såg det ut som att det är på väg uppåt igen. Jag hoppas på mycket sol och värme i slutet på denna vecka.
Nu ska jag gå och sova. Jag behöver samla lite krafter inför imorgon. Då är det nämligen onsdag och det betyder jobb hela dagen. Jag hoppas att Corinne är ledig imorgon så att jag inte behöver vara ensam med barnen hela dagen.
Bonne nuit! :)
Saint Raphaël
Skrivet 2012-03-04 Klockan 21:33:03
Det här är ett Mimosa-träd. De fanns överallt och deras gula blommor doftade underbart gott. Tydligen så blommar de bara på vinter. Fast vädret där kändes så långt i från vinter som det bara gick för mig, vintervan västerbottning som jag är.
Vägen hem från boulangeriet, dit jag och Chantal gick de flesta morgnar för att köpa dagens ranson av baguetter. Det var en trevlig promenad som tog ungefär en kvart. Där fick jag tillfälle att prata lite med Chantal och det var väldigt trevligt. Jag trivdes väldigt bra i hennes sällskap. (Om jag inte har sagt det tidigare så är Chantal morfarns nya fru, barnens mormor är död sedan flera år.
På tisdagen gick vi på bio allihop. Jag såg "La vérité si je mens 3", en fransk komedi. Den var helt okej, men inte min typ av film. Den var ganska rolig på vissa ställen, andra gånger märkte jag att jag satt och tänkte på annat och inte alls hängde med i handlingen.
Onsdagden åkte vi till ett badhus och badade. Omklädningsrummen var ganska annorlunda jämfört med de svenska. Först gick man in i ett enskilt bås för att byta om och gick ut på andra sidan för att komma in till rummet med låsbara skåp. Sedan var det duscharna, som var precis som vanliga. Men när vi skulle duscha och tvätta håret efter badet gjorde man det i enskilda små hytter. Men det var jätteroligt att bada och simma, det här var första gången på mer än ett halvår som jag badade på badhus.
På torsdagen tillbringade vi eftermiddagen på stranden. Det var inte varmt nog i vattnet för att bada, men det var varmt i luften och barnen lekte i sanden i bara badkläder. Även jag tog av mig strumpor och skor och gick barfota i sanden. I februari. Underbart!
Fredagens program innehöll en två timmars vandring i bergen ovanför morfaderns hus. Jag var inte riktigt rustad för sådana utflykter, jeans och converse var mina vandringskläder. Men det gick oväntat bra, jag hade bara några små skavsår på tårna. Och utsikten var fantastisk, det var lätt värt lite ont i fötterna för att få se sådana vackra vyer. Tyvärr är det svårt att fånga på bild känslan man har när man står där och ser ut över landskapet, särkilt när varken jag eller min kamera är några proffs. Men jag lägger upp några bilder så får ni en hint om hur det såg ut.
Bilden ovanför är alldeles i början på vår vandring.
När vi kommit tillbaka från vår lilla promenad i bergen fikade vi och sedan åkte jag in till centrala Saint Raphaël tillsamman med Jean (barnens morfar) och han visade mig runt lite grann. Det är verkligen en vacker stad även på vinterhalvvåret, på sommaren måste det vara helt fantastiskt där. Jag bör väl tillägga att mina foton inte alls gör staden rättvisa.
Jag framför den gamla hamnen.
Utsikt över St Rapaël och Frejus. Dessa två städer ligger så nära varandra att de i princip sitter ihop och det är svårt att säga var den ena slutar och den andra tar vid. Ofta klumpar man ihop den till en enda stad och säger helt enkelt Saint Raphaël-Frejus.
Lördagsförmiddagen städade vi hela huset och vid halvtre tiden åkte jag och 11-åriga flickan hem med tåget. Allt som allt var det en fantastiskt trelig vecka. Jag har glömt att berätta om all god mat vi har ätit där. Eller glömt och glömt, medvetet utelämnat är nog närmare sanningen. För om jag började berätta om allt gott vi har ätit skulle jag få sitta kvar här och skriva in på småtimmarna, vilket jag inte har lust att göra. Hur som helst var detta en riktigt roliga vecka och jag har många fina minnen därifrån.
Jag hoppas att ni får ett härligt sportlov där hemma också. Njut av det fina vintervädret! (Här i Paris har vi bara grått och regn just nu..)
Bonne nuit! :)
Nu är jag tillbaka i Maisons-Laffitte efter 7 underbara dagar i Saint Raphaël.
Skrev jag för en vecka sedan och sedan var jag för trött för att orka skriva mer och därför blev det inget inlägg då. Men nu har jag fått order från mamma och pappa att skriva och berätta om min vecka i Saint Raphaël, så här kommer nu ett kort inlägg om det. Det blir mest bilder för en gångs skull, för jag är för lat för att orka skriva så mycket.
Skrev jag för en vecka sedan och sedan var jag för trött för att orka skriva mer och därför blev det inget inlägg då. Men nu har jag fått order från mamma och pappa att skriva och berätta om min vecka i Saint Raphaël, så här kommer nu ett kort inlägg om det. Det blir mest bilder för en gångs skull, för jag är för lat för att orka skriva så mycket.
Det här är ett Mimosa-träd. De fanns överallt och deras gula blommor doftade underbart gott. Tydligen så blommar de bara på vinter. Fast vädret där kändes så långt i från vinter som det bara gick för mig, vintervan västerbottning som jag är.
Vägen hem från boulangeriet, dit jag och Chantal gick de flesta morgnar för att köpa dagens ranson av baguetter. Det var en trevlig promenad som tog ungefär en kvart. Där fick jag tillfälle att prata lite med Chantal och det var väldigt trevligt. Jag trivdes väldigt bra i hennes sällskap. (Om jag inte har sagt det tidigare så är Chantal morfarns nya fru, barnens mormor är död sedan flera år.
På tisdagen gick vi på bio allihop. Jag såg "La vérité si je mens 3", en fransk komedi. Den var helt okej, men inte min typ av film. Den var ganska rolig på vissa ställen, andra gånger märkte jag att jag satt och tänkte på annat och inte alls hängde med i handlingen.
Onsdagden åkte vi till ett badhus och badade. Omklädningsrummen var ganska annorlunda jämfört med de svenska. Först gick man in i ett enskilt bås för att byta om och gick ut på andra sidan för att komma in till rummet med låsbara skåp. Sedan var det duscharna, som var precis som vanliga. Men när vi skulle duscha och tvätta håret efter badet gjorde man det i enskilda små hytter. Men det var jätteroligt att bada och simma, det här var första gången på mer än ett halvår som jag badade på badhus.
På torsdagen tillbringade vi eftermiddagen på stranden. Det var inte varmt nog i vattnet för att bada, men det var varmt i luften och barnen lekte i sanden i bara badkläder. Även jag tog av mig strumpor och skor och gick barfota i sanden. I februari. Underbart!
Fredagens program innehöll en två timmars vandring i bergen ovanför morfaderns hus. Jag var inte riktigt rustad för sådana utflykter, jeans och converse var mina vandringskläder. Men det gick oväntat bra, jag hade bara några små skavsår på tårna. Och utsikten var fantastisk, det var lätt värt lite ont i fötterna för att få se sådana vackra vyer. Tyvärr är det svårt att fånga på bild känslan man har när man står där och ser ut över landskapet, särkilt när varken jag eller min kamera är några proffs. Men jag lägger upp några bilder så får ni en hint om hur det såg ut.
Bilden ovanför är alldeles i början på vår vandring.
När vi kommit tillbaka från vår lilla promenad i bergen fikade vi och sedan åkte jag in till centrala Saint Raphaël tillsamman med Jean (barnens morfar) och han visade mig runt lite grann. Det är verkligen en vacker stad även på vinterhalvvåret, på sommaren måste det vara helt fantastiskt där. Jag bör väl tillägga att mina foton inte alls gör staden rättvisa.
Jag framför den gamla hamnen.
Utsikt över St Rapaël och Frejus. Dessa två städer ligger så nära varandra att de i princip sitter ihop och det är svårt att säga var den ena slutar och den andra tar vid. Ofta klumpar man ihop den till en enda stad och säger helt enkelt Saint Raphaël-Frejus.
Lördagsförmiddagen städade vi hela huset och vid halvtre tiden åkte jag och 11-åriga flickan hem med tåget. Allt som allt var det en fantastiskt trelig vecka. Jag har glömt att berätta om all god mat vi har ätit där. Eller glömt och glömt, medvetet utelämnat är nog närmare sanningen. För om jag började berätta om allt gott vi har ätit skulle jag få sitta kvar här och skriva in på småtimmarna, vilket jag inte har lust att göra. Hur som helst var detta en riktigt roliga vecka och jag har många fina minnen därifrån.
Jag hoppas att ni får ett härligt sportlov där hemma också. Njut av det fina vintervädret! (Här i Paris har vi bara grått och regn just nu..)
Bonne nuit! :)
