8-dagarsvintern
Skrivet 2012-02-15 Klockan 22:18:34
Äntligen är vinter slut här! (Peppar, peppar ta i trä.) Det snöad på riktigt förra söndagen (5/2) och den snön låg kvar ända tills i måndags då de sista stackars snöflingorna smälte bort. Vintern här varade alltså en dryg vecka. Man kanske inte kan säga att vi har vår riktigt än, men det är varmare nu i alla fall. För vi har haft kallt här, jag lovar! Även fast termometern inte har visat någon lägre temperatur än ca -6 grader så har jag frusit som bara den. Det är inte kallt på samma sätt här som hemma i Skellefteå. Vinden är nog vad som har gjort att jag har frusit så. Den lyckas alltid ta sig förbi min jacka och halsduk och riktigt kyla ner mig in i märg och ben. Jag har haft dubbla tröjor, kappa, tjock stickad halsduk, mössa, vantar, överdragsbyxor och till och med tjocksockar men jag har ändå frusit tokmycket. Nu verkar det dock som att vi har haft årets sista minusgrad, det börjar bli varmt ute och i måndags cyklade jag utan mössa för första gången på många veckor. Därmed ser jag det som att vintern är slut och ser nu fram emot en vacker och solig vår här i Paris.
Vad har hänt sedan jag skrev sist då? Massor av saker, och jag vet inte var jag ska börja. Jag måste nog sålla lite grann och bara berätta om det viktigaste och intressantaste, vad nu det är. Jag försökte kolla igenom mina senaste inlägg för att se vad jag hade skrivit men jag orkade inte läsa igenom dem. Visst det allra senaste var ju kort och bra, men det dessförinnan var lite väl långt. Jag är förvånad över att ni orkar läsa mina inlägg. Inte har jag så mycket roliga bilder heller. Men jag vill säga att jag tycker att det är roligt att ni läser min blogg och jag blir jätteglad när jag får kommentarer här på bloggen.
Jag måste skriva lite grann om läxorna barnen här har. Yngsten har ofta dikter som han ska lära sig utantill, så också i veckan. Förutom dikten hade han i läxa (från tisdag till torsdag); läsa två sidor, lära sig hur man böjer verbet "avoir" (=ha) i presens + lära sig utantill det som stod på sidan om hur man använder verbet och till sist hade han över 25 ord som han skulle lära sig stava. Han är bara sju år! Det där är för mycket läxa för en sjuåring tycker jag. Jag visste inte ens vad ett verb var när jag var sju år. Nu är kanske den svenska skolan lite väl slapp, men jag föredrar nog svensk skolan framför fransk. Stackars barn, hur orkar de? Men jag måste erkänna att jag ändå är imponerad över vad de kan. Hur lillkillen kan citera massa dikter och vet vad som är verb och subjekt i en mening. Det visste inte jag när jag var i hans ålder. Men jag kan inte låta bli att undra hur det går för de barn som har lite svårare med inlärning, eller har problem att lära sig läsa och skriva. Det måste ju vara en madröm att gå i fransk skola då när allting ska gå snabbt snabbt och barnen ska lära sig allt på en gång.
De senaste helgerna har jag besökt lite olika museum och kyrkor. När det har varit så kallt har vi velat hålla oss inomhus så mycket som möjligt. Och museer är gratis och bra för oss under 26 år.
Den här bilden är från Le musée du quai Branly som har utställningar om Afrika, Asien, Sydamerika och Oceanien. De hade även en tillfällig utställning om samurajer där som vi gärna ville besöka också. Dock var det utsällningens näst sista dag när vi var där och det var två timmars väntetid för att få se den, så vi beslöt oss för att strunta i det.
Jag har också besökt kyrkan Saint Denis där nästan alla franska kungar och drottningar sedan 700-talet ligger begravda.
I lördags var det Maison de Victor Hugo som stod på programmet. Vi besökt en lägenhet i Le Marais som han hade bott i. Stora rum med heltäckningsmattor på både golv och väggar (i vissa rum i alla fall) och många böcker och brev av Charles Dickens (för att visa att han hade träffat och tyckt om Victor Hugo och hans arbete).
<- Victor Hugos skrivbord.
Nu är det bara två dagar kvar till helgen, och den kan inte komma snabbt nog. Idag var yngsten verkligen ett monster så fort hans mamma gick ut genom dörren. Eftersom det är onsdag idag har han ingen skola och jag jobbar heldag. Dock är Corinne också ledig så onsdagarna brukar inte vara så farliga. Men idag var sjuåringen verkligen en plåga. Hans mamma skulle och handla och sedan till frisören och medan hon var borta gjorde han verkligen allt för att driva mig till vansinne. Helg nu, tack.
På söndag bär det äntligen iväg till Franska rivieran! Det ska bli så skönt. Jag tycker att både jag och barnen har gjort oss förtjänta av lite semester. Jag ska visserligen jobba där, men jag räknar med att det inte kommer att bli så jobbigt eftersom det blir en helt annan miljö, de kommer inte att ha massa läxor att göra (hoppas jag verkligen) och de kommer att vilja umgås mycket med sin storasyster, sin morfar och Chantal.
Nu är jag för trött för att orka skriva mer så jag sätter punkt här för idag.
Bonne nuit! :)
Äntligen är vinter slut här! (Peppar, peppar ta i trä.) Det snöad på riktigt förra söndagen (5/2) och den snön låg kvar ända tills i måndags då de sista stackars snöflingorna smälte bort. Vintern här varade alltså en dryg vecka. Man kanske inte kan säga att vi har vår riktigt än, men det är varmare nu i alla fall. För vi har haft kallt här, jag lovar! Även fast termometern inte har visat någon lägre temperatur än ca -6 grader så har jag frusit som bara den. Det är inte kallt på samma sätt här som hemma i Skellefteå. Vinden är nog vad som har gjort att jag har frusit så. Den lyckas alltid ta sig förbi min jacka och halsduk och riktigt kyla ner mig in i märg och ben. Jag har haft dubbla tröjor, kappa, tjock stickad halsduk, mössa, vantar, överdragsbyxor och till och med tjocksockar men jag har ändå frusit tokmycket. Nu verkar det dock som att vi har haft årets sista minusgrad, det börjar bli varmt ute och i måndags cyklade jag utan mössa för första gången på många veckor. Därmed ser jag det som att vintern är slut och ser nu fram emot en vacker och solig vår här i Paris.
Vad har hänt sedan jag skrev sist då? Massor av saker, och jag vet inte var jag ska börja. Jag måste nog sålla lite grann och bara berätta om det viktigaste och intressantaste, vad nu det är. Jag försökte kolla igenom mina senaste inlägg för att se vad jag hade skrivit men jag orkade inte läsa igenom dem. Visst det allra senaste var ju kort och bra, men det dessförinnan var lite väl långt. Jag är förvånad över att ni orkar läsa mina inlägg. Inte har jag så mycket roliga bilder heller. Men jag vill säga att jag tycker att det är roligt att ni läser min blogg och jag blir jätteglad när jag får kommentarer här på bloggen.
Jag måste skriva lite grann om läxorna barnen här har. Yngsten har ofta dikter som han ska lära sig utantill, så också i veckan. Förutom dikten hade han i läxa (från tisdag till torsdag); läsa två sidor, lära sig hur man böjer verbet "avoir" (=ha) i presens + lära sig utantill det som stod på sidan om hur man använder verbet och till sist hade han över 25 ord som han skulle lära sig stava. Han är bara sju år! Det där är för mycket läxa för en sjuåring tycker jag. Jag visste inte ens vad ett verb var när jag var sju år. Nu är kanske den svenska skolan lite väl slapp, men jag föredrar nog svensk skolan framför fransk. Stackars barn, hur orkar de? Men jag måste erkänna att jag ändå är imponerad över vad de kan. Hur lillkillen kan citera massa dikter och vet vad som är verb och subjekt i en mening. Det visste inte jag när jag var i hans ålder. Men jag kan inte låta bli att undra hur det går för de barn som har lite svårare med inlärning, eller har problem att lära sig läsa och skriva. Det måste ju vara en madröm att gå i fransk skola då när allting ska gå snabbt snabbt och barnen ska lära sig allt på en gång.
De senaste helgerna har jag besökt lite olika museum och kyrkor. När det har varit så kallt har vi velat hålla oss inomhus så mycket som möjligt. Och museer är gratis och bra för oss under 26 år.
Den här bilden är från Le musée du quai Branly som har utställningar om Afrika, Asien, Sydamerika och Oceanien. De hade även en tillfällig utställning om samurajer där som vi gärna ville besöka också. Dock var det utsällningens näst sista dag när vi var där och det var två timmars väntetid för att få se den, så vi beslöt oss för att strunta i det.
Jag har också besökt kyrkan Saint Denis där nästan alla franska kungar och drottningar sedan 700-talet ligger begravda.
I lördags var det Maison de Victor Hugo som stod på programmet. Vi besökt en lägenhet i Le Marais som han hade bott i. Stora rum med heltäckningsmattor på både golv och väggar (i vissa rum i alla fall) och många böcker och brev av Charles Dickens (för att visa att han hade träffat och tyckt om Victor Hugo och hans arbete).
<- Victor Hugos skrivbord.
Nu är det bara två dagar kvar till helgen, och den kan inte komma snabbt nog. Idag var yngsten verkligen ett monster så fort hans mamma gick ut genom dörren. Eftersom det är onsdag idag har han ingen skola och jag jobbar heldag. Dock är Corinne också ledig så onsdagarna brukar inte vara så farliga. Men idag var sjuåringen verkligen en plåga. Hans mamma skulle och handla och sedan till frisören och medan hon var borta gjorde han verkligen allt för att driva mig till vansinne. Helg nu, tack.
På söndag bär det äntligen iväg till Franska rivieran! Det ska bli så skönt. Jag tycker att både jag och barnen har gjort oss förtjänta av lite semester. Jag ska visserligen jobba där, men jag räknar med att det inte kommer att bli så jobbigt eftersom det blir en helt annan miljö, de kommer inte att ha massa läxor att göra (hoppas jag verkligen) och de kommer att vilja umgås mycket med sin storasyster, sin morfar och Chantal.
Nu är jag för trött för att orka skriva mer så jag sätter punkt här för idag.
Bonne nuit! :)
5 månader!
Skrivet 2012-02-03 Klockan 17:29:08
Idag är det precis 5 månader sedan jag kom hit till Frankrike! Och nu är det lika lång tid kvar innan jag åker tillbaka till Sverige. Jag är med andra ord halvvägs. Hur kan tiden ha gått så fort?
Just nu är livet allt bra här. Om det inte vore för att det är så himla kallt, skulle jag säga att allt är nästintill perfekt. Men vädret är ju inget jag kan råda över var jag än befinner mig, så jag får nog ge min vistelse här i Frankrike högsta betyg så här lång. Visst är det jobbigt och tråkigt och inte alls kul ibland. Men det är svårt att vara glad jämt. Dock väger det roliga jag har gjort, och gör, tyngre och jag trivs bra här. Riktigt bra.
I helgen ska barnen vara hos sin pappa så det blir tyst och lugnt här hemma. Det är en lyx jag är bortskämd med; inga barn i huset varannan helg. Jag har inte några planer än, vi får se vad som händer. Ikväll ska jag i alla fall in till Paris ich träffa Karolina och Blanka på ett café. Det ska bli mysigt.
Och därmed avslutar jag mitt kortaste inlägg hittills (tror att detta är det kortaste i alla fall).
Bon week-end tout le monde! :)
Idag är det precis 5 månader sedan jag kom hit till Frankrike! Och nu är det lika lång tid kvar innan jag åker tillbaka till Sverige. Jag är med andra ord halvvägs. Hur kan tiden ha gått så fort?
Just nu är livet allt bra här. Om det inte vore för att det är så himla kallt, skulle jag säga att allt är nästintill perfekt. Men vädret är ju inget jag kan råda över var jag än befinner mig, så jag får nog ge min vistelse här i Frankrike högsta betyg så här lång. Visst är det jobbigt och tråkigt och inte alls kul ibland. Men det är svårt att vara glad jämt. Dock väger det roliga jag har gjort, och gör, tyngre och jag trivs bra här. Riktigt bra.
I helgen ska barnen vara hos sin pappa så det blir tyst och lugnt här hemma. Det är en lyx jag är bortskämd med; inga barn i huset varannan helg. Jag har inte några planer än, vi får se vad som händer. Ikväll ska jag i alla fall in till Paris ich träffa Karolina och Blanka på ett café. Det ska bli mysigt.
Och därmed avslutar jag mitt kortaste inlägg hittills (tror att detta är det kortaste i alla fall).
Bon week-end tout le monde! :)