Det här är det allra sista...
Skrivet 2011-12-17 Klockan 23:19:54
Kom på att jag glömde skriva en grej. Visste ni att det är förbjudet enligt fransk lag att ge hemläxor till barn under 11 år? Först när de börjar "collège" får de ha hemläxor. Jag hade ingen aning om att det var så. När våran lärare berättade det här i tisdags kom det en storm av protester från klassen. "Men mina barn har alltid läxa!" "Mina med!" Våran lärare förklarade att lärarna har hittat ett kryphål i lagen; det är förbjudet att ge "skrivläxor", till exempel papper med övning där barnen ska skriva något. Därför ger de istället barnen massor av läxor att lära sig utantill. Det förklarar varför minsten har massa dikter och annat som han måste kunna utantill. Men våran klass (som bara består av au pairer) var inte riktigt nöjd ändå. "Men barnen har ju skrivläxor och papper de ska göra ändå!" Varpå vår lärare förklarade att lärarna helt enkelt struntar i lagen och ger läxor ändå. "Vad händer om de inte gör sina läxor?" frågade jag. "Då blir de straffade", var svaret jag fick. "Men det är ju emot lagen att ge läxor till barnen." Min lärare bara log och sa "Bienvenue en France Lina".
Idag har jag tillbringat några trevliga timmar i Paris tillsammans med Blanka och Karolina. Vi avslutade eftermiddagen i La Défense. Alla tre var vi trötta och lite frusna, och bekände på samma gång att vi nog ville åka hem och vila. "Och vi har inte gjort någonting idag", sa Karolina. Jag protesterade, men fick sedan tänka efter. Vad hade vi egentligen gjort idag. Vi hade besökt några affärer och Karolina och Blanka hade köpt några julklappar, men det var allt. Inget "must-see" i Paris, på våran sista dag i staden (både jag och Karolina åker hem imorgon, Blanka stannar till den 23). Men vi har haft jättetrevligt ändå och bara pratat och skrattat.
Och förresten, det var inte bara "några affärer" som vi besökte. Idag var jag för första gången in i Shakespear and Company, den enda bokhandeln i Paris med böcker bara på engelska. Det var helt fantastiskt. Det var böcker överallt, bokstavligt talat. Varenda bokhylla var proppfull ändå upp till taket. Böckerna som inte fick plats att stå i hyllorna låg staplade ovanpå. Det var helt enkelt himmelriket där. Tyvärr blev det inga inköp idag, men nästa gång jag går därifrån ska det vara med minst en bok i handen.
På aftonen följde jag med Corinne över till grannarna (de från Skottland) på "aperitif". De hade bjudit in oss och fyra andra familjer och det var riktigt trevligt. Jag blev ganska trött av att höra massa fransmän prata snabbt sinsemellan en hel kväll blandat med lite engelska från värdparet. När de pratade med mig visste jag inte vilket språk jag skulle svara på. Vanligtvis pratar jag engelska med Mary (värdinnan för kvällen) men ikväll pratade jag någon blandning mellan franska och engelska.
Jag har inga bilder från idag för jag glömde kameran hemma. Det var väl inte så värst mycket att fotografera ändå. Nu blir det sängen och imorgon kommer jag hem!
Bonne nuit et joyeux noël! :)
(Det här är det sista inlägget innan jullovet, inte det förra...)
Kom på att jag glömde skriva en grej. Visste ni att det är förbjudet enligt fransk lag att ge hemläxor till barn under 11 år? Först när de börjar "collège" får de ha hemläxor. Jag hade ingen aning om att det var så. När våran lärare berättade det här i tisdags kom det en storm av protester från klassen. "Men mina barn har alltid läxa!" "Mina med!" Våran lärare förklarade att lärarna har hittat ett kryphål i lagen; det är förbjudet att ge "skrivläxor", till exempel papper med övning där barnen ska skriva något. Därför ger de istället barnen massor av läxor att lära sig utantill. Det förklarar varför minsten har massa dikter och annat som han måste kunna utantill. Men våran klass (som bara består av au pairer) var inte riktigt nöjd ändå. "Men barnen har ju skrivläxor och papper de ska göra ändå!" Varpå vår lärare förklarade att lärarna helt enkelt struntar i lagen och ger läxor ändå. "Vad händer om de inte gör sina läxor?" frågade jag. "Då blir de straffade", var svaret jag fick. "Men det är ju emot lagen att ge läxor till barnen." Min lärare bara log och sa "Bienvenue en France Lina".
Idag har jag tillbringat några trevliga timmar i Paris tillsammans med Blanka och Karolina. Vi avslutade eftermiddagen i La Défense. Alla tre var vi trötta och lite frusna, och bekände på samma gång att vi nog ville åka hem och vila. "Och vi har inte gjort någonting idag", sa Karolina. Jag protesterade, men fick sedan tänka efter. Vad hade vi egentligen gjort idag. Vi hade besökt några affärer och Karolina och Blanka hade köpt några julklappar, men det var allt. Inget "must-see" i Paris, på våran sista dag i staden (både jag och Karolina åker hem imorgon, Blanka stannar till den 23). Men vi har haft jättetrevligt ändå och bara pratat och skrattat.
Och förresten, det var inte bara "några affärer" som vi besökte. Idag var jag för första gången in i Shakespear and Company, den enda bokhandeln i Paris med böcker bara på engelska. Det var helt fantastiskt. Det var böcker överallt, bokstavligt talat. Varenda bokhylla var proppfull ändå upp till taket. Böckerna som inte fick plats att stå i hyllorna låg staplade ovanpå. Det var helt enkelt himmelriket där. Tyvärr blev det inga inköp idag, men nästa gång jag går därifrån ska det vara med minst en bok i handen.
På aftonen följde jag med Corinne över till grannarna (de från Skottland) på "aperitif". De hade bjudit in oss och fyra andra familjer och det var riktigt trevligt. Jag blev ganska trött av att höra massa fransmän prata snabbt sinsemellan en hel kväll blandat med lite engelska från värdparet. När de pratade med mig visste jag inte vilket språk jag skulle svara på. Vanligtvis pratar jag engelska med Mary (värdinnan för kvällen) men ikväll pratade jag någon blandning mellan franska och engelska.
Jag har inga bilder från idag för jag glömde kameran hemma. Det var väl inte så värst mycket att fotografera ändå. Nu blir det sängen och imorgon kommer jag hem!
Bonne nuit et joyeux noël! :)
(Det här är det sista inlägget innan jullovet, inte det förra...)
Jullov!
Skrivet 2011-12-16 Klockan 19:03:30
Barnen har just åkt iväg med sin farmor. De ska till sin pappa för att tillsammans med honom åka till London och tillbringa första veckan på lovet där. Jag har därmed också jullov. Jippi!! Bristen på snö, lucior och lussekatter (de jag bakade tog slut på en vecka) gör att jag tyvärr inte har haft så mycket julkänsla hittills. Men det börjar ändras så smått. På skolan igår satt vi och fikade i två timmar och pratade om julen i Frankrike och i våra respektive länder. Jag fick smaka hemmagjorda julkakor från Tjeckien, de var jättegoda. Vi tände det fjärde adventsljuset igår vid middagen, för barnen inte kommer att vara här den fjärde advent. Det var riktigt mysigt att sitta och äta med tända ljus, det kändes lite juligt. Jag hade gjort potatisgratin till middag och alla barnen åt av den, om än inte så mycket. "Det var för mycket peppar", sa 11-åriga flickan efter första tuggan och drack sedan ett stort glas vatten. När jag hade smakat var jag tvungen att hålla med henne, det var lite väl pepparstarkt (jag hade följt receptet till punkt och pricka, förutom att jag hade minskat mängden lök, men nu vet jag till nästa gång; mindre peppar). Tvillingarna ville bara äta osttäcket, men jag sa att de var tvungna att äta potatisen och skinkan också, och det gjorde de. Det var inte ens någon som klagade på att det var lök i. Annars brukar yngsten alltid gnälla över det och säga att han inte tycker om. Men det här gången var det så pass lite och så finhackat att jag inte tror att han ens märkte att han åt lök. Sedan var han förstås tvungen att klaga lite grann, den här gången var det potatisen han inte tyckte om, men han åt i alla fall nästan allt som han hade tagit för sig.
Förra fredagen avslutade jag som vanligt jobbveckan med en kopp varm choklad på L'avenue tillsammans med Marie-Chrisine. Vi har träffats på den restaurangen de senaste 4-5 veckorna och det är verkligen en jättemysig avslutning på veckan och början på helgen. Förra veckan fick vi även sällskap av Thomas, en annan au pair här i Maisons-Laffitte. Jag och Marie pratade engelska med varandra när vi träffade honom, men han pratade inte så mycket engelska så vi pratade franska istället. Det är, som jag har sagt hundra gånger förut, jättebra träning. Marie hade inte studerat någon franska innan hon kom hit, men hon har läst italienska och latin så hon har lite hjälp av de språken. Men hon är verkligen jätteduktig på franska, hon har bott här sedan oktober och kan redan prata riktigt bra och verkligen disskutera saker med mig. Hon är verkligen här för att lära sig och pluggar ordenligt, hon är nog bra mycket ambitiösare än mig, jag har blivit lite lat så här i slutet på terminen. Vi försöker att alltid prata franska med varandra och tar bara till engelskan om det verkligen krisar (och när vi pratar i telefon). För det mesta funkar det riktigt bra och vi förstår varandra, men i lördags märkte jag att jag inte riktigt var så bra på att förklara saker på franska som jag trodde att jag var.
Vi var på bio i ML på morgonen och såg Les Intouchables, den var riktigt bra. Jag förstod inte allt som sades, men tillräckligt mycket för att uppskatta filmen. Innan filmen hade börjat satt vi och småpratade om allt och inget och Marie frågade mig om jag hade några planer för kvällen. Jag svarade att det hade jag inte, men att jag var lite sugen på att åka in till Paris för att det var ett "Erasmus Party" på kvällen, med en medelhavsbuffé, en båttur på La Seine och sedan "international party on board". Vi bestämde oss för att fara dit och begav oss sålunda iväg på kvällen när Marie hade slutat jobba (hon var tvungen att sitta barnvakt på lördagen medan mamman shoppade...). Jag hade duktigt kollat upp precis till vilken metrostation vi skulle åka, adressen till Erasmus partyt och vilka tider sista RER:en gick. När vi kom fram gick vi vägen som jag hade kollat upp på google-maps. Och vi gick och vi gick och vi gick. Och hittade inte rätt. Till slut vände vi om och började gå tillbaka för att se om vi hade missat det. Det var inte förrän vi gick alldeles nära kajen och tittade ut över kanten som vi såg båten vi skulle till. "Va?! Är det på en båt?" utbrast Marie-Christine. "Ja... visst sa jag att vi skulle åka båt på la Seine?" "Å, det är på en båt!" Det visade sig att man var tvungen att gå nerför en trappa och genom en tunnel för att komma fram till båten och de "skumma typerna" som vi hade sett från andra sidan vägen när vi letade efter festen visade sig vara säkerhetsvakter.
I söndags besökte jag Musée d'Orsay för andra gången, den här gången med Karolina och Blanka från skolan. Jag tyckte att jag hann se mer den här gången. Efteråt åkte vi till Galeries Lafayette, till Gourmet-avdelningen (matavdelningen alltså). Oj oj oj, vad mycket gott det fanns där. Choklad, ost, te och ännu mer choklad. Jag köpte ingenting utan nöjde mig med att bara gå runt och titta. Jag hade trevligt ändå.
Ett av skyltfönsterna till Galeries Lafayette. Dockorna var lite läskiga tyckte jag, det hade nog med deras ögon att göra.
Årets "tema" på Galeries Lafayette är "Noël Rock N' Mode", därav elgitarrerna i julgranen.
Den här veckan har varit rätt så bra. Barnen hade inte så mycket läxor eftersom det var sista veckan innan jullovet. I måndags bakade jag och lillen en morotskaka med banan. Han var väldigt engagerad i början av varje moment; han skalade en morot med glatt humör sedan: "kan du skala resten?". Därefter delade han bananen i småbitar, men när jag sa att han nog behövde mosa lite mer överlät han det också åt mig och började istället dela morötterna som vi skulle riva. Elvispandet tyckte han i alla fall var kul, och självklart var ätandet av smeten kvällens höjdpunkt. Han gick inte och duschade förrän jag hade ställt ner bunken i diskhon och fyllt den med vatten för att skälja bort de sista smetresterna.
När jag cyklade till skolan i tisdags regnade det. Mycket. Mina skor och sockar var alldeles blöta när jag kom fram till RER-stationen och jag frös som bara den. Jag tog av mig skorna på lektionen för att sockarna skulle få torka lite. När min lärare såg det sa hon "Du får inte bli sjuk nu, du ska ju snart åka hem!". Nej, inte skulle jag bli sjuk, sa jag. Men nu sitter jag ändå här med rinnande näsa och öm hals. Det var väl inte riktigt det jag hade tänkt mig som start på jullovet.
En bidragande orsak till min förskylning var nog att jag var ute och blötte ner mig igen igår kväll. Vi gjorde ett litet undantag från traditionerna och träffades på L'Avenue på torsdagskvällen istället. Det var jag, Marie och en tysk tjej som heter Eva. Vi hade riktigt trevligt, det enda negativa var vädret. Regn hela kvällen innebar att jag var alldeles blöt när jag kom dit och att jag blev ännu blötare sen på kvällen när jag skulle gå hem igen. Så på grund av det sitter jag nu här och snorar.
Idag hade jag min sista lektion för året. Det var inte så mycket lektion som fika och julklappsutbyte. Alla hade med sig någon kaka eller annat fika och så hade vi en julklappslek. Förra veckan hade vi skrivit ner allas namn på lappar och sedan skulle man ta en lapp var och köpa en liten julklappp åt den person vars namn stod på lappen. Det var två tyska tjejer i klassen som hade förberett sig och sjöng för oss andra. De sjöng acapella och de var så duktiga! Hela klassen satt bara helt stilla och njöt för att sedan tacka dem med rungade applåder. Vi hade även lite andra uppvisningar; en engelsk tjej visade upp en klänning som hon hade köpt själv och en holländska och en tysk (den enda killen i klassen) dansade cha-cha-cha. En riktigt trevlig avslutning på första terminen.
Sista dagen med klassen. "Vi gör une drôle!" ropades det när det var min kameras tur.
Ikväll blir det en hemmakväll då jag ska försöka kurera min förkylning. Jag vill verkligen inte vara sjuk på jullovet! Imorgon ska jag, Blanka och Karolina träffas i Paris. Vi har inte bestämt än vad vi ska göra, vi får se vad vi hittar på.
Det här blir nog sista inlägget innan jag åker hem på söndag, så nästa gång jag skriver blir efter jul (tänker inte lägga upp något när jag är i Sverige). Därför önskar jag god jul nu.
Barnen har just åkt iväg med sin farmor. De ska till sin pappa för att tillsammans med honom åka till London och tillbringa första veckan på lovet där. Jag har därmed också jullov. Jippi!! Bristen på snö, lucior och lussekatter (de jag bakade tog slut på en vecka) gör att jag tyvärr inte har haft så mycket julkänsla hittills. Men det börjar ändras så smått. På skolan igår satt vi och fikade i två timmar och pratade om julen i Frankrike och i våra respektive länder. Jag fick smaka hemmagjorda julkakor från Tjeckien, de var jättegoda. Vi tände det fjärde adventsljuset igår vid middagen, för barnen inte kommer att vara här den fjärde advent. Det var riktigt mysigt att sitta och äta med tända ljus, det kändes lite juligt. Jag hade gjort potatisgratin till middag och alla barnen åt av den, om än inte så mycket. "Det var för mycket peppar", sa 11-åriga flickan efter första tuggan och drack sedan ett stort glas vatten. När jag hade smakat var jag tvungen att hålla med henne, det var lite väl pepparstarkt (jag hade följt receptet till punkt och pricka, förutom att jag hade minskat mängden lök, men nu vet jag till nästa gång; mindre peppar). Tvillingarna ville bara äta osttäcket, men jag sa att de var tvungna att äta potatisen och skinkan också, och det gjorde de. Det var inte ens någon som klagade på att det var lök i. Annars brukar yngsten alltid gnälla över det och säga att han inte tycker om. Men det här gången var det så pass lite och så finhackat att jag inte tror att han ens märkte att han åt lök. Sedan var han förstås tvungen att klaga lite grann, den här gången var det potatisen han inte tyckte om, men han åt i alla fall nästan allt som han hade tagit för sig.
Förra fredagen avslutade jag som vanligt jobbveckan med en kopp varm choklad på L'avenue tillsammans med Marie-Chrisine. Vi har träffats på den restaurangen de senaste 4-5 veckorna och det är verkligen en jättemysig avslutning på veckan och början på helgen. Förra veckan fick vi även sällskap av Thomas, en annan au pair här i Maisons-Laffitte. Jag och Marie pratade engelska med varandra när vi träffade honom, men han pratade inte så mycket engelska så vi pratade franska istället. Det är, som jag har sagt hundra gånger förut, jättebra träning. Marie hade inte studerat någon franska innan hon kom hit, men hon har läst italienska och latin så hon har lite hjälp av de språken. Men hon är verkligen jätteduktig på franska, hon har bott här sedan oktober och kan redan prata riktigt bra och verkligen disskutera saker med mig. Hon är verkligen här för att lära sig och pluggar ordenligt, hon är nog bra mycket ambitiösare än mig, jag har blivit lite lat så här i slutet på terminen. Vi försöker att alltid prata franska med varandra och tar bara till engelskan om det verkligen krisar (och när vi pratar i telefon). För det mesta funkar det riktigt bra och vi förstår varandra, men i lördags märkte jag att jag inte riktigt var så bra på att förklara saker på franska som jag trodde att jag var.
Vi var på bio i ML på morgonen och såg Les Intouchables, den var riktigt bra. Jag förstod inte allt som sades, men tillräckligt mycket för att uppskatta filmen. Innan filmen hade börjat satt vi och småpratade om allt och inget och Marie frågade mig om jag hade några planer för kvällen. Jag svarade att det hade jag inte, men att jag var lite sugen på att åka in till Paris för att det var ett "Erasmus Party" på kvällen, med en medelhavsbuffé, en båttur på La Seine och sedan "international party on board". Vi bestämde oss för att fara dit och begav oss sålunda iväg på kvällen när Marie hade slutat jobba (hon var tvungen att sitta barnvakt på lördagen medan mamman shoppade...). Jag hade duktigt kollat upp precis till vilken metrostation vi skulle åka, adressen till Erasmus partyt och vilka tider sista RER:en gick. När vi kom fram gick vi vägen som jag hade kollat upp på google-maps. Och vi gick och vi gick och vi gick. Och hittade inte rätt. Till slut vände vi om och började gå tillbaka för att se om vi hade missat det. Det var inte förrän vi gick alldeles nära kajen och tittade ut över kanten som vi såg båten vi skulle till. "Va?! Är det på en båt?" utbrast Marie-Christine. "Ja... visst sa jag att vi skulle åka båt på la Seine?" "Å, det är på en båt!" Det visade sig att man var tvungen att gå nerför en trappa och genom en tunnel för att komma fram till båten och de "skumma typerna" som vi hade sett från andra sidan vägen när vi letade efter festen visade sig vara säkerhetsvakter.
I söndags besökte jag Musée d'Orsay för andra gången, den här gången med Karolina och Blanka från skolan. Jag tyckte att jag hann se mer den här gången. Efteråt åkte vi till Galeries Lafayette, till Gourmet-avdelningen (matavdelningen alltså). Oj oj oj, vad mycket gott det fanns där. Choklad, ost, te och ännu mer choklad. Jag köpte ingenting utan nöjde mig med att bara gå runt och titta. Jag hade trevligt ändå.
Ett av skyltfönsterna till Galeries Lafayette. Dockorna var lite läskiga tyckte jag, det hade nog med deras ögon att göra.
Årets "tema" på Galeries Lafayette är "Noël Rock N' Mode", därav elgitarrerna i julgranen.
Den här veckan har varit rätt så bra. Barnen hade inte så mycket läxor eftersom det var sista veckan innan jullovet. I måndags bakade jag och lillen en morotskaka med banan. Han var väldigt engagerad i början av varje moment; han skalade en morot med glatt humör sedan: "kan du skala resten?". Därefter delade han bananen i småbitar, men när jag sa att han nog behövde mosa lite mer överlät han det också åt mig och började istället dela morötterna som vi skulle riva. Elvispandet tyckte han i alla fall var kul, och självklart var ätandet av smeten kvällens höjdpunkt. Han gick inte och duschade förrän jag hade ställt ner bunken i diskhon och fyllt den med vatten för att skälja bort de sista smetresterna.
När jag cyklade till skolan i tisdags regnade det. Mycket. Mina skor och sockar var alldeles blöta när jag kom fram till RER-stationen och jag frös som bara den. Jag tog av mig skorna på lektionen för att sockarna skulle få torka lite. När min lärare såg det sa hon "Du får inte bli sjuk nu, du ska ju snart åka hem!". Nej, inte skulle jag bli sjuk, sa jag. Men nu sitter jag ändå här med rinnande näsa och öm hals. Det var väl inte riktigt det jag hade tänkt mig som start på jullovet.
En bidragande orsak till min förskylning var nog att jag var ute och blötte ner mig igen igår kväll. Vi gjorde ett litet undantag från traditionerna och träffades på L'Avenue på torsdagskvällen istället. Det var jag, Marie och en tysk tjej som heter Eva. Vi hade riktigt trevligt, det enda negativa var vädret. Regn hela kvällen innebar att jag var alldeles blöt när jag kom dit och att jag blev ännu blötare sen på kvällen när jag skulle gå hem igen. Så på grund av det sitter jag nu här och snorar.
Idag hade jag min sista lektion för året. Det var inte så mycket lektion som fika och julklappsutbyte. Alla hade med sig någon kaka eller annat fika och så hade vi en julklappslek. Förra veckan hade vi skrivit ner allas namn på lappar och sedan skulle man ta en lapp var och köpa en liten julklappp åt den person vars namn stod på lappen. Det var två tyska tjejer i klassen som hade förberett sig och sjöng för oss andra. De sjöng acapella och de var så duktiga! Hela klassen satt bara helt stilla och njöt för att sedan tacka dem med rungade applåder. Vi hade även lite andra uppvisningar; en engelsk tjej visade upp en klänning som hon hade köpt själv och en holländska och en tysk (den enda killen i klassen) dansade cha-cha-cha. En riktigt trevlig avslutning på första terminen.
Sista dagen med klassen. "Vi gör une drôle!" ropades det när det var min kameras tur.
Ikväll blir det en hemmakväll då jag ska försöka kurera min förkylning. Jag vill verkligen inte vara sjuk på jullovet! Imorgon ska jag, Blanka och Karolina träffas i Paris. Vi har inte bestämt än vad vi ska göra, vi får se vad vi hittar på.
Det här blir nog sista inlägget innan jag åker hem på söndag, så nästa gång jag skriver blir efter jul (tänker inte lägga upp något när jag är i Sverige). Därför önskar jag god jul nu.
Joyeux Noël! :)
Halleluja!
Skrivet 2011-12-08 Klockan 22:27:59
Idag började jag tro på mirakel. Yngsten gick självmant och duschade. Jag hade just sagt till barnen att ställa in sina cyklar i garaget och sedan hade jag tänkt att de skulle få leka en kvart till innan det var dags för duschen. Tvillingarna satt och spelade på sitt DS men jag såg inte lillen någonstans. Helt plötsligt hör jag hur någon sätter på kranen i duschen nere. Han gick och dushade själv? Utan att jag sa till? Halleluja! (På riktigt; jag stod längst ner i trappan och sjöng halleluja för mig själv, så glad var jag.)
Jag var barnvakt ikväll så det var bara jag och barnen hemma hela eftermiddagen och kvällen. Vid middagen var barnen lite gnälliga och småbråkade. Jag försökte avleda dem och prata om vad de hade gjort i skolan och vad de skulle göra imorgon. Det fungerade ungefär hälften av gångerna...
Till efterrätt åt vi yoghurt, pepparkakor och godis. Mums! Sedan dansade vi av oss sockerruset till Mika, barnens favoritartist.
"Å kan du texten?" frågade flickan när jag sjöng med till musiken. "Det kan inte jag, men jag sjunger ändå!" Och det gjorde de. De sjöng och dansade och hoppade runt alla tre med varsin hårborste som mickrofon. Hur gulliga som helst. Jag dansade lika mycket som dem, det såg nog inte så vackert ut, men kul hade jag i alla fall. Tack och lov hade vi dragit för gradinerna för natten så grannarna slapp se min regndans.
För några veckor fick jag denna fina teckning med posten från världens bästa lillebror (en titel som han självklart delar med min andra världens-bästa-lillebror). Jag hade tänkte lägga upp en bild för länge sedan, men det blev inte av. Den är lite suddig, ber om ursäkt för det. I pratbubblorna står det: "Bonjour Lina." och "jag mår bra jag håpas att du mår bra." Teckningen sitter på väggen ovanför mitt skrivbord. Varje gång jag sätter mig för att läsa eller göra mina läxor ser jag den och tänker på Edvin. Jag tycker att teckningen är jättefin!
På lördag ska jag på bio för första gången sedan jag kom till Frankrike. Jag ska se "Les Intouchables", en fransk film. Vi får se hur mycket jag förstår... Förhoppningsvis går det bra! På söndag ska jag besöka Musée d'Orsay för andra gången. Det ska bli kul. Förra gången jag var där kändes det som att vi sprang igenom museet, den här gången tänker jag ta det lugnt och verkligen ta mig tid att titta på de tavlor och skulpturer som intresserar mig.
Men nu blir det sängen. Bara en dag kvar till helgen!
Bonne nuit! :)
Idag började jag tro på mirakel. Yngsten gick självmant och duschade. Jag hade just sagt till barnen att ställa in sina cyklar i garaget och sedan hade jag tänkt att de skulle få leka en kvart till innan det var dags för duschen. Tvillingarna satt och spelade på sitt DS men jag såg inte lillen någonstans. Helt plötsligt hör jag hur någon sätter på kranen i duschen nere. Han gick och dushade själv? Utan att jag sa till? Halleluja! (På riktigt; jag stod längst ner i trappan och sjöng halleluja för mig själv, så glad var jag.)
Jag var barnvakt ikväll så det var bara jag och barnen hemma hela eftermiddagen och kvällen. Vid middagen var barnen lite gnälliga och småbråkade. Jag försökte avleda dem och prata om vad de hade gjort i skolan och vad de skulle göra imorgon. Det fungerade ungefär hälften av gångerna...
Till efterrätt åt vi yoghurt, pepparkakor och godis. Mums! Sedan dansade vi av oss sockerruset till Mika, barnens favoritartist.
"Å kan du texten?" frågade flickan när jag sjöng med till musiken. "Det kan inte jag, men jag sjunger ändå!" Och det gjorde de. De sjöng och dansade och hoppade runt alla tre med varsin hårborste som mickrofon. Hur gulliga som helst. Jag dansade lika mycket som dem, det såg nog inte så vackert ut, men kul hade jag i alla fall. Tack och lov hade vi dragit för gradinerna för natten så grannarna slapp se min regndans.
För några veckor fick jag denna fina teckning med posten från världens bästa lillebror (en titel som han självklart delar med min andra världens-bästa-lillebror). Jag hade tänkte lägga upp en bild för länge sedan, men det blev inte av. Den är lite suddig, ber om ursäkt för det. I pratbubblorna står det: "Bonjour Lina." och "jag mår bra jag håpas att du mår bra." Teckningen sitter på väggen ovanför mitt skrivbord. Varje gång jag sätter mig för att läsa eller göra mina läxor ser jag den och tänker på Edvin. Jag tycker att teckningen är jättefin!
På lördag ska jag på bio för första gången sedan jag kom till Frankrike. Jag ska se "Les Intouchables", en fransk film. Vi får se hur mycket jag förstår... Förhoppningsvis går det bra! På söndag ska jag besöka Musée d'Orsay för andra gången. Det ska bli kul. Förra gången jag var där kändes det som att vi sprang igenom museet, den här gången tänker jag ta det lugnt och verkligen ta mig tid att titta på de tavlor och skulpturer som intresserar mig.
Men nu blir det sängen. Bara en dag kvar till helgen!
Bonne nuit! :)
Pepparkakor och franska spindlar
Skrivet 2011-12-07 Klockan 21:23:35
Igår gjorde jag pepparkaksdeg för första gången i mitt liv. Det var inte så svårt som jag trodde. Tilläggas bör väl att jag ringde mamma ett par gånger för vägledning. Men annars gick det bra. Jag var lite orolig att jag hade haft i för mycket mjöl så att degen skulle bli smulig. Det hade jag inte behövt oroa mig för, när jag bakade ut degen idag var den perfekt.
Jag bakade tillsammans med barnen. Flickan tyckte att det var roligast och gjorde flest kakor, medan pojkarna fyllde en knapp plåt tillsammans. Vi har bara en plåt så gräddningen tog ganska lång tid. På slutet delade jag degen i fyra delar så att vi alla fick äta upp varsinn liten bit. Jag har nog aldrig ätit så lite pepparkaksdeg något år tidigare. I vanliga fall brukar jag stoppa små bitar i munnen hela tiden medan jag kavlar och trycker ut kakor. Men det här året stod jag ju för gräddningen också, det blev helt enkelt inte så mycket tid över till att äta deg. Och så ville jag inte att barnen skulle äta massa deg och slicka på fingrarna och sedan fortsätta baka, så jag avstod för att föregå med gott exempel. Resultatet av våra ansträngninar blev i alla fall bra. Pepparkakorna smakade inte riktigt som de vi brukar göra hemma, men de blev nog så goda. Yngsten åt knappt någon middag idag, han mumsade i stället i sig gud vet hur många pepparkakor. Alla tyckte att de var goda, barn som vuxna. Dessutom var de formar vi använde ganska små vilket gjorde att man slukade dem i två tuggor och därför åt flera stycken. Även Corinne tyckte att de var goda. "Nej, nu ska jag inte ta fler. Det här blir sista", sa hon och åt ett litet hjärta. Det gick någon minut sedan tog hon en liten stjärna och bjöd runt burken runt bordet innan hon ställde bort den. "Annars tar du slut ikväll. Vi måste spara lite till imorgon också", skrattade hon.
Visst är de fina. Där, lite till höger ser ni vår enda pepparkaksgubbe. Vi har bara fyra pepparkaksformer; hjärta, stjärna, gran och snögubbe. Den här gubben var först en gran som blev lite deformerad när jag skulle lyfta den till plåten. Därför bestämde jag mig för att göra om den lite. Tyvärr förlorade han sitt huvud när jag flyttade över kakorna till burken. Kroppen är redan uppäten av yngsten (vem annars?) som kom men den till bordet: "Haha, titta! Det är en liten man utan huvud!" "Ja, han är halshuggen, som Louis XVI", svarade hans syskon.
Idag var det onsdag och Corinne var borta nästan hela dagen, men det gick ganska bra ändå. Yngsten gjorde sina läxor utan några större protester. Tvillingarna gjorde sina läxor snabbt, flickan med pepparkaksbaket som morot.
Imorse när jag skulle klä på mig fick jag en obehaglig överraskning. När jag drog på mig mina jeans kände jag hur något föll längs med ena smalbenet och hörde ett litet ljud när vad-det-nu-var slog i golvet. Böjde mig ner för att undersöka saken och såg det här:
Världens största spindel! Det är lite svårt att se på det här fotot hur stor den var, men jag lovar er, den var enorm! Och den var i mina byxor!! Jag slängde ut den genom fönstret med hjälp av en sop och sopskyffel och stängde sedan fönstret så snabbt som jag kunde för att den inte skulle kunna ta sig in. Vad är det med Frankrike och spindlar? Jag hade en ännu större inne i mitt rum för ett par veckor sedan och flickan hittade en i taket ovanför sin säng någon dag efter det. Jag slängde ut båda spindlarna genom fönstret, men jag hittar nya hela tiden. Dock är det storleken som skrämmer mig mest. Varför är de så stora? När jag sov över hos min kusin i Stockholm på väg hit varnade han mig för att franska spindlar. Jag tänkte att så farligt kan det väl inte vara. Nu förstår jag vad han pratade om.
Det var allt jag orkade skriva i kväll. Bara en vecka och fyra dagar tills jag är hemma!
Bonne nuit! :)
Igår gjorde jag pepparkaksdeg för första gången i mitt liv. Det var inte så svårt som jag trodde. Tilläggas bör väl att jag ringde mamma ett par gånger för vägledning. Men annars gick det bra. Jag var lite orolig att jag hade haft i för mycket mjöl så att degen skulle bli smulig. Det hade jag inte behövt oroa mig för, när jag bakade ut degen idag var den perfekt.
Jag bakade tillsammans med barnen. Flickan tyckte att det var roligast och gjorde flest kakor, medan pojkarna fyllde en knapp plåt tillsammans. Vi har bara en plåt så gräddningen tog ganska lång tid. På slutet delade jag degen i fyra delar så att vi alla fick äta upp varsinn liten bit. Jag har nog aldrig ätit så lite pepparkaksdeg något år tidigare. I vanliga fall brukar jag stoppa små bitar i munnen hela tiden medan jag kavlar och trycker ut kakor. Men det här året stod jag ju för gräddningen också, det blev helt enkelt inte så mycket tid över till att äta deg. Och så ville jag inte att barnen skulle äta massa deg och slicka på fingrarna och sedan fortsätta baka, så jag avstod för att föregå med gott exempel. Resultatet av våra ansträngninar blev i alla fall bra. Pepparkakorna smakade inte riktigt som de vi brukar göra hemma, men de blev nog så goda. Yngsten åt knappt någon middag idag, han mumsade i stället i sig gud vet hur många pepparkakor. Alla tyckte att de var goda, barn som vuxna. Dessutom var de formar vi använde ganska små vilket gjorde att man slukade dem i två tuggor och därför åt flera stycken. Även Corinne tyckte att de var goda. "Nej, nu ska jag inte ta fler. Det här blir sista", sa hon och åt ett litet hjärta. Det gick någon minut sedan tog hon en liten stjärna och bjöd runt burken runt bordet innan hon ställde bort den. "Annars tar du slut ikväll. Vi måste spara lite till imorgon också", skrattade hon.
Visst är de fina. Där, lite till höger ser ni vår enda pepparkaksgubbe. Vi har bara fyra pepparkaksformer; hjärta, stjärna, gran och snögubbe. Den här gubben var först en gran som blev lite deformerad när jag skulle lyfta den till plåten. Därför bestämde jag mig för att göra om den lite. Tyvärr förlorade han sitt huvud när jag flyttade över kakorna till burken. Kroppen är redan uppäten av yngsten (vem annars?) som kom men den till bordet: "Haha, titta! Det är en liten man utan huvud!" "Ja, han är halshuggen, som Louis XVI", svarade hans syskon.
Idag var det onsdag och Corinne var borta nästan hela dagen, men det gick ganska bra ändå. Yngsten gjorde sina läxor utan några större protester. Tvillingarna gjorde sina läxor snabbt, flickan med pepparkaksbaket som morot.
Imorse när jag skulle klä på mig fick jag en obehaglig överraskning. När jag drog på mig mina jeans kände jag hur något föll längs med ena smalbenet och hörde ett litet ljud när vad-det-nu-var slog i golvet. Böjde mig ner för att undersöka saken och såg det här:
Världens största spindel! Det är lite svårt att se på det här fotot hur stor den var, men jag lovar er, den var enorm! Och den var i mina byxor!! Jag slängde ut den genom fönstret med hjälp av en sop och sopskyffel och stängde sedan fönstret så snabbt som jag kunde för att den inte skulle kunna ta sig in. Vad är det med Frankrike och spindlar? Jag hade en ännu större inne i mitt rum för ett par veckor sedan och flickan hittade en i taket ovanför sin säng någon dag efter det. Jag slängde ut båda spindlarna genom fönstret, men jag hittar nya hela tiden. Dock är det storleken som skrämmer mig mest. Varför är de så stora? När jag sov över hos min kusin i Stockholm på väg hit varnade han mig för att franska spindlar. Jag tänkte att så farligt kan det väl inte vara. Nu förstår jag vad han pratade om.
Det var allt jag orkade skriva i kväll. Bara en vecka och fyra dagar tills jag är hemma!
Bonne nuit! :)
Det värmer mitt au pair-hjärta
Skrivet 2011-12-06 Klockan 21:59:14
Idag kom den 11-åriga flickan in i mitt rum och frågade vad jag gjorde.
"Gör du läxor?" Jag sa att jag redan hade gjort lite läxa och att jag nu satt och skrev ner vad jag skulle ta med mig hem över jullovet.
"Vad betyder det där?" ville hon veta och pekade på papperet där jag hade skrivit "Packlista jul <3" (fast ett ritat hjärta, inte pil tre). Jag förklarade att det var en lista över det jag skulle ta med mig hem, att jul betydde Noël och att hjärtat var för att jag skulle få träffa min familj.
"Hur länge ska du vara borta?"
"Jag åker den 18 och kommer tillbaka den 29 december."
"11 dagar, det är ju länge."
Så länge är det inte, tyckte jag. Men jo det var det, vidhöll hon. Vad ska vi göra när du inte är här? Jag sa att tiden kommer att gå fort, hon kommer att ha så fullt upp att hon inte har tid att sakna mig. "Men det är ju nästan 2 veckor!"
Å vad det kändes skönt att höra. Att hon tycker om mig och kommer att sakna mig när jag åker till Sverige över jul. Såklart vet jag att barnen tycker om mig, men det är inte alltid vi sitter och pratar så här. Det blir oftast bara lite småpratande vid fikat innan de gör sina läxor, och sedan alldeles för många "gå och duscha", "sluta bråka" och "borsta tänderna". Jag har oroat mig lite för när jag ska tillbaka till Frankrike efter jul, att det ska vara jobbigt och att jag ska få mycket hemlängtan när jag har fått vara hemma i drygt en vecka. Men nu känns det plötsligt lite lättare att åka tillbaka, när jag vet att det finns någon som längtar efter att få träffa mig. Barnen här är verkligen underbara.
Nu ska jag göra en tidig kväll för att orka stiga upp imorgon. Det är onsdag, vilket innebär jobb hela dagen...
Bonne nuit! :)
Idag kom den 11-åriga flickan in i mitt rum och frågade vad jag gjorde.
"Gör du läxor?" Jag sa att jag redan hade gjort lite läxa och att jag nu satt och skrev ner vad jag skulle ta med mig hem över jullovet.
"Vad betyder det där?" ville hon veta och pekade på papperet där jag hade skrivit "Packlista jul <3" (fast ett ritat hjärta, inte pil tre). Jag förklarade att det var en lista över det jag skulle ta med mig hem, att jul betydde Noël och att hjärtat var för att jag skulle få träffa min familj.
"Hur länge ska du vara borta?"
"Jag åker den 18 och kommer tillbaka den 29 december."
"11 dagar, det är ju länge."
Så länge är det inte, tyckte jag. Men jo det var det, vidhöll hon. Vad ska vi göra när du inte är här? Jag sa att tiden kommer att gå fort, hon kommer att ha så fullt upp att hon inte har tid att sakna mig. "Men det är ju nästan 2 veckor!"
Å vad det kändes skönt att höra. Att hon tycker om mig och kommer att sakna mig när jag åker till Sverige över jul. Såklart vet jag att barnen tycker om mig, men det är inte alltid vi sitter och pratar så här. Det blir oftast bara lite småpratande vid fikat innan de gör sina läxor, och sedan alldeles för många "gå och duscha", "sluta bråka" och "borsta tänderna". Jag har oroat mig lite för när jag ska tillbaka till Frankrike efter jul, att det ska vara jobbigt och att jag ska få mycket hemlängtan när jag har fått vara hemma i drygt en vecka. Men nu känns det plötsligt lite lättare att åka tillbaka, när jag vet att det finns någon som längtar efter att få träffa mig. Barnen här är verkligen underbara.
Nu ska jag göra en tidig kväll för att orka stiga upp imorgon. Det är onsdag, vilket innebär jobb hela dagen...
Bonne nuit! :)
Andra advent
Skrivet 2011-12-04 Klockan 22:35:22
På order norrifrån kommer här en liten uppdatering. (Det känns lite konstigt att referera till Småland som "norr", men så är det ju för mig nu.)
Just nu är det oväder här. Det är dimmigt och spöregnar och blåser utanför mitt fönster. Jag är glad att jag är inomhus. Hoppas bara inte att det är så här imorgon när barnen ska till skolan.
Förra söndagen hjälpte jag till på svenska kyrkans julbasar. Jag sålde glögg, korv med bröd, köttbullar och julmust i ett stånd på innergården. Det var otroligt mycket folk, en ganska jämn blandning av fransmän och svenskar. Ett bra tillfälle att öva på min franska, speciellt siffrorna. Dessutom fick jag träna lite på huvudräkning också. Det behövdes nog, det var riktigt länge sedan jag hade min sista mattelektion...
Det var så länge sedan jag skrev här så jag kommer inte ihåg allt som har hänt sedan dess. Och det jag faktiskt minns kommer jag att berätta i oordning, för jag är själv inte helt säker på kronologin.
Två arbetsveckor har i alla fall förflutit sedan jag skrev senast. De har varit realtivt lugna. Den yngste har blivit mycket mer sammarbetsvillig när det gäller läxorna. Han springer inte längre och gömmer sig/hoppar i soffan/ligger på golvet och grinar när jag säger att det är dags att göra läxorna. Visst gnäller han lite grann ibland, men det är inte alls så farligt och oftast gör han de utan allt för mycket protester. Jag hejar och uppmuntrar så mycket jag kan och försöker hålla honom på gott humör.
I onsdags bakade jag och den 11-åriga flickan lussebullar. Det var mysigt att baka tillsammans bara jag och on och lussekatterna blev jättegoda! Vi hade i lite mindre saffran än vad receptet angav, men det gick bra ändå. Anledningen till den minskade mängden är att saffran bara säljs i förpackningar om 0,4 g och inte 0,5 g som i Sverige. Receptet jag hade var svenskt och krävde därmed "ett kuvert saffran" det villl säga 0,5g. Men vi hade bara i 0,4 och det fungerade så bra så. Jag, tvillingarna och Corinne tyckte att de blev riktigt goda, men yngsten tyckte inte om dem. Han åt en halv och gav sedan mig resten. Inte mig emot, men lite tråkigt att han inte gillade dem.
De två senaste fredagskvällarna har jag och Marie-Christine, en österrikisk au pair i Mainsons-Laffitte, träffats på en restaurang här i ML för att dricka varm choklad och prata om veckan som gått. Det är en mysig avslutning på veckan och början på helgen. Förra veckan var även en tysk tjej vid namn Ani med. Jag har träffat henne ett par gånger tidigare och hon är väldigt trevlig. Vi pratade först engelska med varandra, men efter ett tag bytte vi till franska. Det är så bra träning att prata med jämnåriga och Ani är jätteduktig på franska så hon kunde ofta fylla i när jag eller Marie-Christine saknade ett ord eller två. Ani ska stanna här över både jul och nyår, så vi ska förmodligen göra något tillsammans på nyårsafton.
Igår besökte jag Le Petit Palais tillsammans med Blanka, Karolina och Sophia från min skola. Vi tittade på konstutställningarna där, jag glömde tyvärr min kamera hemma så ni får inte se några bilder. Det fanns en söt liten trädgård där inne. Eller den var ute, men den var som på en innergård till byggnaden. Den är förmodligen ännu finare på våren och sommaren när det är grönt och blommar, jag har tänkt besöka den igen nästa år när det är vår och ha med mig kameran den gången. Nere i källaren hade de en tillfällig utställning som heter "Elles changent l'Inde" = De (kvinnorna) förändrar Indien. Det var massor av vackra, färgstarka foton på indiska kvinnor och texter som bland annat berättade om hur kvinnorna i Indien har börjat förändra sina livsvillkor, fler och fler som jobbar på typiska "manliga" arbetsplatser, om "mikrolån" och ett taxiföretag som drivs av kvinnor och som bara har kvinnliga kunder. Det var en väldigt intressant utställning och alla vackra bilder fick mig att vilja besöka landet. På torsdag ska vi göra en liten presentation av Le Petit Palais på civilisations-lektionen på skolan och jag ska berätta om den här utställningen.
Idag steg jag upp i ottan för att hinna ta mig till metrostationen Saint Michel Notre Dame kl 9. På dagens schema stod nämligen en utflykt till Ikea. Jag åkte dit tillsammans med Marta och Sara, två andra au pairer. Vi inledde dagen med en 1-euros frukost (juice, varm choklad och en croissant) i restaurangen. Sedan gick vi igenom själva varuhuset. Det såg verkligen likadant ut som hemma, och alla namn stod på svenska. Jag har nog inte sett så många "Å", "Ä" och "Ö" på samma ställe sedan jag kom till Frankrike. Det kändes som att det var ett litet Ikea. Vi gick igenom hela på mindre än en timme (det brukar ju annars vara ett heldagsprojekt). Sedan var det dags för lunch:
Köttbullar! :D Tyvärr hade de varken vanlig potatis eller potatismos, vi fick pommes frites istället. Jag blev lite besviken. Men köttbullar med brunsås och lingonsylt var supergott ändå. Kanelbullen smakade också bra.
Därefter gick vi en sväng i butikerna som fanns utanför Ikea. Vi hittade bland annat ett Body Shop där vi gick runt och luktade på alla body butter och tvålar. Sedan köpte jag pepparkaksformar i en söt affär som hade massa köksredskap och kokböcker. På vägen hem blev det lite strul med bussen, vi missade våran busshållplats och fick stiga av senare och ta en buss tillbaka till RER:en. Detta gjorde att vi blev en kvart sena till svenska kyrkan där vi åt middag; pasta och köttfärssås. Mums! Efter det såg vi på svenska skolans luciatåg. Det var mysigt och det kändes lite juligt. Det passade bra så här på andra advent, tyckte jag. Julstämningen försvann dock snabbt när vi kom ut ur kyrkan och möttes av ett grått och regnigt Paris.
Så här så Maisons-Laffitte ut när jag cyklade hem idag.
Tänkte att jag skulle försöka visa den fina belysningen i träden längs med huvudgatan. Jag erkänner att bilden inte blev så jättebra, men det regnade och jag frös så ni får hålla till godo med den här. Det är förresten regndroppar, och inte snöflingor, som syns i förgrunden.
Idag är det två veckor tills jag kommer hem till Skellefteå. Jag längtar!
Nu ska jag sova så att jag orkar stiga upp imorgon.
Bonne nuit! :)
På order norrifrån kommer här en liten uppdatering. (Det känns lite konstigt att referera till Småland som "norr", men så är det ju för mig nu.)
Just nu är det oväder här. Det är dimmigt och spöregnar och blåser utanför mitt fönster. Jag är glad att jag är inomhus. Hoppas bara inte att det är så här imorgon när barnen ska till skolan.
Förra söndagen hjälpte jag till på svenska kyrkans julbasar. Jag sålde glögg, korv med bröd, köttbullar och julmust i ett stånd på innergården. Det var otroligt mycket folk, en ganska jämn blandning av fransmän och svenskar. Ett bra tillfälle att öva på min franska, speciellt siffrorna. Dessutom fick jag träna lite på huvudräkning också. Det behövdes nog, det var riktigt länge sedan jag hade min sista mattelektion...
Det var så länge sedan jag skrev här så jag kommer inte ihåg allt som har hänt sedan dess. Och det jag faktiskt minns kommer jag att berätta i oordning, för jag är själv inte helt säker på kronologin.
Två arbetsveckor har i alla fall förflutit sedan jag skrev senast. De har varit realtivt lugna. Den yngste har blivit mycket mer sammarbetsvillig när det gäller läxorna. Han springer inte längre och gömmer sig/hoppar i soffan/ligger på golvet och grinar när jag säger att det är dags att göra läxorna. Visst gnäller han lite grann ibland, men det är inte alls så farligt och oftast gör han de utan allt för mycket protester. Jag hejar och uppmuntrar så mycket jag kan och försöker hålla honom på gott humör.
I onsdags bakade jag och den 11-åriga flickan lussebullar. Det var mysigt att baka tillsammans bara jag och on och lussekatterna blev jättegoda! Vi hade i lite mindre saffran än vad receptet angav, men det gick bra ändå. Anledningen till den minskade mängden är att saffran bara säljs i förpackningar om 0,4 g och inte 0,5 g som i Sverige. Receptet jag hade var svenskt och krävde därmed "ett kuvert saffran" det villl säga 0,5g. Men vi hade bara i 0,4 och det fungerade så bra så. Jag, tvillingarna och Corinne tyckte att de blev riktigt goda, men yngsten tyckte inte om dem. Han åt en halv och gav sedan mig resten. Inte mig emot, men lite tråkigt att han inte gillade dem.
De två senaste fredagskvällarna har jag och Marie-Christine, en österrikisk au pair i Mainsons-Laffitte, träffats på en restaurang här i ML för att dricka varm choklad och prata om veckan som gått. Det är en mysig avslutning på veckan och början på helgen. Förra veckan var även en tysk tjej vid namn Ani med. Jag har träffat henne ett par gånger tidigare och hon är väldigt trevlig. Vi pratade först engelska med varandra, men efter ett tag bytte vi till franska. Det är så bra träning att prata med jämnåriga och Ani är jätteduktig på franska så hon kunde ofta fylla i när jag eller Marie-Christine saknade ett ord eller två. Ani ska stanna här över både jul och nyår, så vi ska förmodligen göra något tillsammans på nyårsafton.
Igår besökte jag Le Petit Palais tillsammans med Blanka, Karolina och Sophia från min skola. Vi tittade på konstutställningarna där, jag glömde tyvärr min kamera hemma så ni får inte se några bilder. Det fanns en söt liten trädgård där inne. Eller den var ute, men den var som på en innergård till byggnaden. Den är förmodligen ännu finare på våren och sommaren när det är grönt och blommar, jag har tänkt besöka den igen nästa år när det är vår och ha med mig kameran den gången. Nere i källaren hade de en tillfällig utställning som heter "Elles changent l'Inde" = De (kvinnorna) förändrar Indien. Det var massor av vackra, färgstarka foton på indiska kvinnor och texter som bland annat berättade om hur kvinnorna i Indien har börjat förändra sina livsvillkor, fler och fler som jobbar på typiska "manliga" arbetsplatser, om "mikrolån" och ett taxiföretag som drivs av kvinnor och som bara har kvinnliga kunder. Det var en väldigt intressant utställning och alla vackra bilder fick mig att vilja besöka landet. På torsdag ska vi göra en liten presentation av Le Petit Palais på civilisations-lektionen på skolan och jag ska berätta om den här utställningen.
Idag steg jag upp i ottan för att hinna ta mig till metrostationen Saint Michel Notre Dame kl 9. På dagens schema stod nämligen en utflykt till Ikea. Jag åkte dit tillsammans med Marta och Sara, två andra au pairer. Vi inledde dagen med en 1-euros frukost (juice, varm choklad och en croissant) i restaurangen. Sedan gick vi igenom själva varuhuset. Det såg verkligen likadant ut som hemma, och alla namn stod på svenska. Jag har nog inte sett så många "Å", "Ä" och "Ö" på samma ställe sedan jag kom till Frankrike. Det kändes som att det var ett litet Ikea. Vi gick igenom hela på mindre än en timme (det brukar ju annars vara ett heldagsprojekt). Sedan var det dags för lunch:
Köttbullar! :D Tyvärr hade de varken vanlig potatis eller potatismos, vi fick pommes frites istället. Jag blev lite besviken. Men köttbullar med brunsås och lingonsylt var supergott ändå. Kanelbullen smakade också bra.
Därefter gick vi en sväng i butikerna som fanns utanför Ikea. Vi hittade bland annat ett Body Shop där vi gick runt och luktade på alla body butter och tvålar. Sedan köpte jag pepparkaksformar i en söt affär som hade massa köksredskap och kokböcker. På vägen hem blev det lite strul med bussen, vi missade våran busshållplats och fick stiga av senare och ta en buss tillbaka till RER:en. Detta gjorde att vi blev en kvart sena till svenska kyrkan där vi åt middag; pasta och köttfärssås. Mums! Efter det såg vi på svenska skolans luciatåg. Det var mysigt och det kändes lite juligt. Det passade bra så här på andra advent, tyckte jag. Julstämningen försvann dock snabbt när vi kom ut ur kyrkan och möttes av ett grått och regnigt Paris.
Så här så Maisons-Laffitte ut när jag cyklade hem idag.
Tänkte att jag skulle försöka visa den fina belysningen i träden längs med huvudgatan. Jag erkänner att bilden inte blev så jättebra, men det regnade och jag frös så ni får hålla till godo med den här. Det är förresten regndroppar, och inte snöflingor, som syns i förgrunden.
Idag är det två veckor tills jag kommer hem till Skellefteå. Jag längtar!
Nu ska jag sova så att jag orkar stiga upp imorgon.
Bonne nuit! :)
